Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Denna artikel finns även som film!
Klockan är sen och det är kolsvart ute när jag rullar in på del lilla grusvägen upp mot gården, en mäktig syn möter upp i änden av den ståtliga allén. Den gula herrgårdsbyggnadens fasad är vackert upplyst och skapar en stämningsfull atmosfär. Rådjursjakt med duktiga taxar i dagarna två står på schemat.
Vi befinner oss strax utanför Rydaholm i Småland. Pelle Roos har bjudit in till rådjursjakt med tax på Tagels gård, en lite speciell gård vilket vi återkommer till strax. Jag träffade Pelle för första gången under mitt första jaktelevsår, han och hela det övriga medhjälpargänget tog mig under sina vingar och bidrog till att skola in en vilsen norrlänning i den ”sörländska” jaktkulturen. Det är många år sedan nu och kontakten har, som brukligt är, tunnats ut med tiden. Därför blev jag lite extra glad över denna inbjudan.
Platsen och jaktformen till trots fick den ”småländska köttorgeln”, eller drillingen, bli kvar hemma i skåpet till förmån för studsaren och hagelbocken. Tyvärr använder jag den så sällan att den där riktigt bekväma känslan aldrig riktigt infunnit sig. Nackdelen med norrlandskombin är att man enligt lagen om alltings jävlighet förstås står med fel vapen i hand när läget väl uppenbarar sig, men då är det bara att lyfta på hatten och hoppas på nästa bukt.
Text: Anders Dahlgren
Foto: Pauline Svangård
