Att jaga vildsvin i spannmålen har på senare år i och med vildsvinens framfart blivit ett av jägarnas viktigaste uppdrag för att vi ska få behålla acceptansen för detta fantastiska vilt. Vi på Allt om Jakt och Vapen följer denna kväll med ett riktigt proffs för att få lära oss mer om jaktformen men även om förvaltningen av vildsvinen överlag.
Vi befinner oss strax utanför Nynäshamn och möter upp yrkesjägaren och viltförvaltaren Martin Liljeholm som har hand om jakten på de båda godsen Fållnäs och Djursnäs. Det är en vacker kväll, solen sänker sig sakta över fälten och luften är klar. Martin snörar kängorna, plockar Blasern ur vapenskåpet och ger sig sedan iväg ut över fälten för kvällens jakt som kommer att rikta in sig på årsgrisar.
– Kvällar som denna så riktar vi inte in oss på att skjuta så mycket vildsvin som möjligt utan vi vill bara skjuta enstaka vildsvin för att hålla dem ifrån fälten. Vi tar företrädesvis ungdjur för att lära suggorna att de ska hålla sig borta från spannmålen, förklarar Martin.
Att Martin brinner för det här med viltvård råder det ingen tvekan om. Han förfogar över jakten på ett par tusen hektar riktigt viltrika marker och anser att det är oerhört viktigt att man hittar en balans mellan att hålla viltrika stammar, men ändå se till att det inte blir för mycket problem för bönderna. Och han anser att det är absolut möjligt bara man lägger manken till.
– Ett par av nycklarna till en bra balans är att man under de känsliga månaderna fodrar i skogen och skjuter på fälten, samtidigt som man sätter upp eltråd runt de känsligaste fälten. Det gör att man kan hålla stora stammar vildsvin, utan att det blir särskilt stora skador, säger Marin och nämner också att det är viktigt med en adaptiv förvaltning som anpassar sig efter många olika faktorer.
– Det är viktigt att man kikar på alla parametrar. Det finns mycket som påverkar viltet. Födotillgång genom ett ollonår eller en hård vinter kan göra skillnad och det gäller att vara snabb att se trenderna så att man kontinuerligt kan justera stammen.
Kvällens jakt inleds
Vi går ut på kvällens första åker och man kan se att det än så länge inte har varit några skador på åkrarna. De ser mycket fina ut.
– Ja än så länge går det bra men det gäller verkligen att hålla ett högt jakttryck här de närmsta veckorna. Det här är en åker som jag inte kan stängsla för de måste kunna gå över den här åkern, annars stängs för många viltväxlar av. Så här kommer vi skjuta mycket vildsvin i början av sommaren för att lära dem att de bara får passera och inte stanna och äta just här, säger Martin och sätter sig ner och spanar med kikaren. Plötsligt ser man ett par svarta öron släntra ut i åkern. Sedan ett par till öron och därefter svajar spannmålen som om en stor orm följer efter de första två vildsvinen.
– Det där ser ut att vara två suggor med kultingar. Vi får se nu om de stannar eller bara passerar.
Ena suggan springer bara rakt över åkern och tar med sina kultingar, men den andra stannar efter bara ett par meter och börjar äta. Efter ett par minuter reser sig Martin försiktigt och börjar ansmygningen.
– Vi måste runda dem för att komma i rätt vind så det kommer kanske ta lite tid, men annars har vi inte en chans. Vi måste in på minst tio meters avstånd för att kunna skjuta eftersom spannmålen är så hög, förklarar Martin.
Sagt och gjort. Martin rundar och ett par minuter senare kommer han krypandes rakt emot den lilla flocken. Man hör att det kivas bland kultingar och mellanstora grisar, och när suggan tröttnar så kastar hon iväg en eller två av dem med trynet så att de flyger någon meter åt sidan.
– Det är bra att de är flera som väsnas och har sig. Så länge vi har rätt vind så kommer de inte upptäcka oss, viskar Martin försiktigt och kryper närmare.
Efter ett tag är vi inne på tjugo meters avstånd. Man ser fortfarande bara suggans rygglinje och att det rör sig mycket runt omkring henne.
– Olämpligt att de står där spannmålen är som högst, här kommer vi aldrig kunna skjuta. Jag går och ställer mig i ett sprutspår så ser vi om någon av dem går förbi där snart, säger Marin och går iväg.
Väntan blir kort
Väntan i sprutspåret ser ut att bli kort för så fort Martin är på plats så flyttar sig flocken rakt emot honom och först ut i spåret är suggan. Hon fryser till och tittar rakt upp mot Martin som står med höjd bössa. Kultingarna som ännu inte märkt av situationen fortsätter att kivas och springer kors och tvärs runt benen på oss. Till slut får suggan nog och fnyser till högt och springer mot skogen. En efter en studsar de mindre vildsvinen över sprutspåret mot skogen och efter tredje grisen så har Martin siktat in sig och låter skottet gå. Årsgrisen blir på plats. Det studsar förbi ytterligare sju-åtta vildsvin i blandade storlekar men Martin har sänkt bössan och låter dem passera.
– Det här blev ju bra. Nu hoppas vi att de här vildsvinen håller sig borta ett tag här ifrån och dessutom var det ju en perfekt matgris att ta nu till sommarens fester. Den blir helt utmärkt att helgrilla, säger Martin nöjt när han sakta går fram till den fällda grisen.
Martin går hemåt med grisen i släptåg och berättar lite mer om sin syn på vildsvinförvaltningen.
– Många säger att man ska sluta mata vildsvinen på fodringsplatserna för att minska skadorna på jordbruket. Men det är enligt min mening helt fel. Man ska inte försöka svälta ihjäl de fina stammar vi har nu utan stammarnas storlek ska regleras med jakt. Och gällande att dra ner på skadorna så finns det så många bra sätt att hålla dem borta från åkrarna att jag är helt övertygad om att bara vi jägare och bönderna för en tät dialog så kan vi garanterat tillsammans se till så att vi kan ha en fin stam av vildsvin, samtidigt som vi har ett framgångsrikt jordbruk, för båda delarna är oerhört viktiga.
Martin hänger upp grisen i slakteriet och ger sig sedan ut igen.
– Vi ska kolla av en till åker där jag tror att det har börjat komma lite gris nu, säger han och ger sig iväg.
När vi kommer fram till åkern ligger den helt stilla förutom en älg som går och betar lite. Martin sätter sig på en liten bergsknalle med fin utsikt och väntar. Mörkret faller över fälten och precis när vi ska ge upp och gå hem så hörs ett omissigenkännligt ljud. Ett grymtande bakom ryggen på Martin får honom att sakta vända sig om. En sugga står bara 20 meter bakom honom och funderar på vad det är för en figur som sitter på berget där hon har tänkt gå ut på fältet.
Martin lyfter sakta studsaren och kultingarna som står bakom suggan kommer in i hårkorset. Suggan fnyser till och allesammans vänder på klacken och sticker tillbaka in i granplanteringen de kom ifrån.
– Där kanske jag borde ha skjutit en kulting men det blev inget perfekt läge och dessutom var de inte ute på fältet än, och jag vill helst skjuta på fälten, säger Martin och gör patron ur och lämnar fälten för denna kväll.
Väl tillbaka i stugan över en kopp kaffe så summerar han kvällen.
– Ja det här var väl en ganska så normal kväll i spannmålen här. Vi har otroligt stora arealer av spannmål att skydda, så att skjuta någon gris varannan kväll bör man göra för att känna att man hjälper bönderna tillräckligt och ikväll lyckades vi fint med att fälla ett lämpligt djur, så det känns riktigt bra, säger en nöjd Martin och tar den sista klunken kaffe.
Tips för spannmålsjakten på vidlsvin.
• Tänk alltid på vinden. Vildsvinen har ett otroligt känsligt luktsinne och kommer du i fel vind i din ansmygning så är det i regel kört.
• Be gärna bonden att slå vändtegar, det gör att du mycket lättare kan avgöra vildsvinens kön och dessutom ger det dig fritt skottfält både när vildsvinen är på väg ut på fälten men även när de ska tillbaka in i skogen.
• Skjut inte på de stora vildsvinen i flockarna då det är mycket stor risk att det är förande suggor. Inrikta jakten på mindre vildsvin och skjut aldrig ett stort vildsvin om du inte är helt hundra på att det är en galt, för så här års har nästan alla suggor kultingar.
Text & foto: Pierre Norberg
