Bergara B14² Crest

Rimligt prissatt kulgevär med hög kvalité

Bergara har på relativt kort tid gjort sig ett namn på marknaden med rimligt prissatta kulgevär som håller hög kvalité och med bra precision. Crest är ett av de senare tillskotten till deras B14-serie och även om det vid en snabb anblick är snarlikt grundmodellen HMR så finns det en hel del mer under att säga om den. Crest är främst designad med viktkrav för jakt i bergsterräng i åtanke, där varje gram snabbt blir en tung last att bära men det gör den också väldigt attraktiv hos den svenska jägaren som vill hålla vikten nere.

Marknadsförd som lättviktsbössa för jakt i bergsterräng så vore det konstigt att hitta någonting annat än en kolfiberkolv på B14 Crest. Mönstret är subtilt men tydligt närvarande på kolven under ett färgmönster som väl matchar låda och pipas gråa cerakote finish. Formen beskriver Bergara som Monte Carlo men jag skulle påstå att den har en lite mer modern tolkning, om än med samma brist på justeringsmöjligheter som en traditionell träkolv. Kolvkammen reser sig, men det upplevs ändå som svårt att få till någon ordentlig kindkontakt och fortfarande kunna se genom kikaren, trots att montaget är så lågt som slutstyckshandtaget tillåter. I övrigt är ergonomin i både grepp och den lite kantigare förstocken föredömligt och skjuthanden får en naturlig placering på greppet med tummen bakom slutstycket.

Kolven är tillverkad med hjälp av en teknik som heter CF-RTM, eller Carbon Fiber Resin Transfer Molding för att få med hela förkortningen. Tekniken går ut på att spruta in resin i en form förberedd med fibrer och släppmedel och gör sig väldigt bra till den här applikationen. Resultatet blir en snygg finish på alla externa ytor och en genomgående hög styvhet som tydligt märks av i hanterandet. En helt annan känsla än originalkolvarna hos många konkurrenter runt samma prissegment.

Kolven kom för mig lite oväntat epoxy­bäddad från distributören, en bäddning som dessutom är riktigt snyggt utförd med jämna ytor överallt där lådan har kontakt. Tyvärr är detta inte fabriksstandard utan gjort i efterhand av vapensmed men hade enligt deras uppgift minimal påverkan på precisionen. Den har inga pelare vid skruvhålen från fabrik, men jag misstänker att geometrin kring hålen är anpassad för att inte komprimeras vid åtdragning. Dessutom finns det QD-­fästen på båda sidor både fram och baktill samt traditionella remfästen fram och bak. De två främre kan avlägsnas och ge fästpunkt för en bit picatinny för montage av benstöd men det är ingenting som medföljer.

Låda och slutstycke

B14 Crest tillhör som namnet återspeglar Bergaras B14-serie och har precis som resterande serie en låda efter Remington 700 standard. Både formen och handhavandet känns direkt bekant när bössan kommer ur sin förpackning och den gråa Cerakote-finishen gör sig riktigt bra tillsammans med kolven. Dessutom innebär ytbehandlingen en vettig försäkring mot väder och vind för att förhindra rost och tråkigheter och inga tecken från tillverkningen skiner igenom. Man kan efter lite användande se vart hylsorna tar i lådan efter utkast.

Utkastarporten är väl tilltagen och sparar in några gram vikt på bekostnad av lite styvhet i konstruktionen. Istället för slutstyckesspärr i avtryckaren så använder B14 en ordentlig spärr på lådans vänstra sida. Varken rekylklack eller picatinnyskena är en del av lådan och montaget för siktet som syns på bilderna behöver köpas till. Även här håller man sig till R700-standard med #6-48 skruvar och samma hålbild.

Slutstycket är också väldigt likt resterande B14-serien med en uppenbar skillnad – en snygg djup spiralflutning. Man kan säkert hävda att den sparar ett par gram och ger lite plats för skräp så det inte hindrar funktionen men syftet är främst estetiskt och nog ser det bra ut. Längst bak på slutstyckskroppen finns en tydlig indikator med röd färg som sticker ut när slagstiftet är uppspänt.

Slutstycksgången är kort sagt föredömlig. Den är världar bättre än alla vanliga 700 jag testat från Remington och inte långt ifrån vissa customlådor om än inte riktigt där. De två låsklackarna ger en öppningsvinkel på 90 grader och det krävs inte onödigt mycket kraft att varken öppna eller stänga. Öppningsvinkeln medför en del besvär med väldigt låga montage och större okular på sikten där det blir dåligt med marginal om man gör val utan att tänka sig för. Redan med ringarna som sitter på i det här fallet upplevs det som lite trångt för fingrarna.

Säkring och trycke

Bakpå högra sidan av lådan sticker en enkel tvåpositionssäkring upp som en del av ­trycket med en röd respektive vit indikator målad på lådan. Framåt för osäkrad och bakåt för säkrad utan extra krusiduller. Det krävs en del kraft för att dra över den till säkrad och med det ett klickljud som är svårt att smyga förbi, men för att få den skjutklar går det smidigare och tystare. Slutstycket går inte att låsa med hjälp av säkringen utan kan öppnas även i säkrat läge.

I bössan sitter ett justerbart direkttrycke med en mjukt kurvad avtryckarsko. Från fabrik kommer det justerat till cirka ett kilo och går att ställa mellan 800 gram och två kilo. För att vara ett fabrikstrycke så är det någonstans mellan helt okej och riktigt bra. Det finns en gnutta ”creep” innan searen släpper och lite rörelse i sidled på avtryckar­skon men det är inget som märks av vid praktiskt skytte. Om man skulle önska något annat av trycket så finns det alla möjligheter att byta ut det till ett eftermarknadstrycke tack vare att det är Remington-standard.

Underbeslag och magasin

Själva underbeslaget är inget under av ingenjörs­konst, men det utför sin funktion och är åtminstone inte tillverkat i någon ­billig plast utan en metallkonstruktion rakt igenom inklusive magasinspärren. Passformen i kolven är bra och medföljande magasin såväl som andra magasin av AICS standard sitter utan allt för mycket glapp men faller ändå fritt när man lättar på spärren framför varbygeln.

Med bössan kommer ett löstagbart treskottsmagasin följande AICS-standard i polymer i designat för .308, 6.5 Creedmoor och 22–250. Samma historia där, inget under men det gör jobbet utan att ställa till med problem. Under testandet upplevde jag inga problem med matning oavsett form på kulan och patronföljaren kombinerat med rampen i lådan styrde patronen rätt varje gång. Eftersom magasinet är av AICS-standard så går det att använda en mängd andra eftermarknadsmagasin.

Pipa

Crest kommer med en kolstålspipa i antingen .308 eller 6.5 Creedmoor med en 51 eller 61 centimeter lång pipa. Mitt testande har varit med modellen med en 51 centimeter .308 pipa med 5/8–24 gängning som avslutas med Bergaras egen omni mynningsbroms. Bromsen är som namnet antyder utformad för att släppa gaser i alla möjliga riktningar, något jag själv inte är förtjust i eftersom det tenderar att flyga skräp precis överallt om man är nära någon yta. Både pipan och bromsen är cerakotad med samma Sniper Gray som lådan.

Själva pipan är som brukligt väl friflytande i kolven och har längsgående flutning med en förhållandevis nätt profil för att hålla vikt­en nere. Den korta pipan och tunna profilen gör att vikten hamnar ganska långt bakåt och svingen kändes betydligt mer behaglig med en ljuddämpare monterad längst fram för att balansera ut det hela. Trots profilen så upplevde jag inte någon överdriven tendens till att byta träffläge allt eftersom pipan blev varmare, men det var markant skillnad mellan vissa olika sorters ammunition. För att behålla träffpunkt så behövde det skruvas ordentligt mellan olika sorters ammunition, men det fanns en del kombinationer av övning och jaktammunition som samsköt hyfsat.

Precision på skjutbanan

Bergara har precis som i stort sett alla andra tillverkare en precisionsgaranti på ”­sub-MOA” där man lovar tre skott under en tum på 100 yards, eller ungefär 30 millimeter på 100 meter med matchammunition. Med tanke på pipans profil och denna ­garanti kombinerat med den brist på ammunition på hyllorna vi upplever just nu kändes det lämpligt att hålla sig till treskottsgrupper för testandet också.

Inte heller här gjorde Crest mig besviken. Redan första gruppen för att kolla så siktet var inskjutet visade på en rejäl potential för precision med en grupp på under tio millimeter med Norma 168 grain match som referenspunkt. Det fortsatte i samma mönster med samtliga sorter som testades under de utlovade 30 millimeter. Oavsett trubbiga jaktkulor som Sako Hammerhead, Lapua Mega eller Norma Oryx alternativt spetsiga varianter som Norma Tipstrike och Sako blade så höll grupperna ihop inom utlovad garanti. 168 grains Norma match sköt exceptionellt och både Norma jaktmatch och Sako träning sköt helt okej.

Sluttankar

Bergara har gjort ett bra jobb med Crest. Den är lätt att tycka om och väldigt få saker som sticker ut som negativa för helheten. Kolven är riktigt bekväm men saknar några av de justeringsmöjligheter man vant sig vid som standard. Längden går att justera med mellanlägg men det finns inget riktigt smidigt sätt för att justera in kindstödet som inte riktigt passar mitt ansikte. Cerakotefinishen både skyddar och ser bra ut tillsammans med kolfibret i kolven och med det flutade slutstycket och pipans flutning så ser det ut som en betydligt dyrare bössa än vad det är med försäljningspris på 21 995 kronor hos distributören AstroSweden.

Kombinationen låg totalvikt på cirka 3,1 kilo, bekväm kolv, välfungerande låda och bra trycke tillsammans med bra precision gör Crest till ett bra val i min bok. Balansen med den korta .308 pipa jag testade mår bra av att avslutas med en ljuddämpare istället för den medföljande bromsen för att få en trevligare sving när saker rör på sig.

Fakta

Distributör: AstroSweden.
Piplängder: 51 eller 61 centimeter.
Finns i kaliber: .308 eller 6.5 Creedmoor.
Pris: 21 995 kronor.

Text & foto: Robert Purvins