KS Arms Wolverine – Kanadensiskt custombygge

Ordet custom väcker olika tankar hos olika personer. Det kan för någon handla om spektakulär gravyr och en fantastisk valnötsstock kamrad i någon exotisk kaliber – för mig handlar det mindre om det och i stället mer om kvalitetskänsla, valmöjligheter och precision vilket är vad jag utgick ifrån vid bygget av min egen allroundbössa.

Vid det här laget har jag test skjutit både en och annan bössa från olika fabrikat, olika modeller och kalibrar. Gemensamt är att i stort sett alla modernare vapen helt enkelt presterar som man kan förvänta sig i precision och håller de garantier som respektive tillverkare satt upp – men det hindrar inte från att önska sig lite ‘mer’. Denna önskan om mer behöver inte handla om grundfunktionen, utan snarare om själva känslan i systemet. Men kan också handla om valmöjligheterna man får med custom och möjligheten att skräddarsy delar som man på en fabriksbössa bara får acceptera i helheten – eller varför inte att kunna klämma ut det där lilla extra i precision.

Ramarna för mitt eget bygge var därför en välbalanserad klass 1 som skulle fungera till all jakt i landet med bra utbud och tillgång på fabriksammunition samt kulor för handladdning. Inga utsvävande wildcats med fireforming, halssvarvande och att alltid behöva ladda ammunitionen till övningsskytte eller jakt, det har jag nog av vid tävlingsskyttet. Och sist men inte minst, kompatibel med Remington 700 för att kunna använda mig av kolvar & chassin, trycken och andra delar som jag redan har om lusten faller på.

Vuxenlego

En del av nöjet med den här formen av bygge är möjligheten att välja delar och komponenter relativt fritt, utan att vara låst till en enskild tillverkare och deras specifikationer. Det kräver i stället lite efterforskning och förkunskaper – kombinerat med ett visst mått av vilja att passa in delar mot varandra. Så här följer lite av valen jag gjorde under det här bygget med ett försök till att motivera varför.

Lådan

Grundbulten i helheten. För tävlingsskytte har jag använt mig av KS Arms SAR, som har tre låsklackar på slutstycket och en öppningsvinkel på 60 grader. Nu ­bestämde jag mig för att ge deras andra variant Wolve­rine ett försök. Det har i likhet med en vanlig Remington 700 två låsklackar och en öppningsvinkel på 90 grader samt är några gram lättare än SAR modellen. Modellen är en Remington 700 ‘klon’ vilket innebär att grundformen håller sig till R700 för kompatibilitet med kolvar och chassin samt att trycken och skenor följer samma standard.

Där slutar likheterna i stort och kvar finns några viktiga skillnader mot att handla en Remington – utöver att den inte behöver något jobb hos en vapensmed för att se till att alla ytor och gängor faktiskt linjerar mot centerlinjen.

Rekylklacken är tillverkad av samma stycke som kroppen och bidrar till ökad styvhet i stället för en lös eller stiftad rekylklack som kläms mellan lås och pipa. Utdragaren är av M16-modell och spärren för slutstycket sitter på sidan av låset i stället för att vara en del av trycket. Picatinnyskenan på toppen har biffigare skruvar och två genomgående stift för att inte ha en chans att röra på sig. Alla ytor är nitrerade som ger både skydd och låg friktion som tillsammans med keramiskt smörjmedel blir fantastiskt följsamt, trots att passformen mellan lådan och det flutade slutstycket är väldigt snäv.

Kaliber och pipa

Efter att ha satt upp en tydlig ram för vad jag ville ha så blev valet ändå ganska enkelt, .308 win. För mig klart tillräcklig effekt för allt jag är intresserad av att jaga, stort utbud av kultyper oavsett om man vill skjuta blykärnat eller blyfritt både för fabriksammunition och handladdning. God tillgång på hylsor av bra kvalité, pipliv är knappast något att tänka på, lätt att ladda till och hanterbar rekyl även i en lättare bössa. Bonus att det blir ett kort lås som passar i alla mina befint­liga kolvar och chassin.

I stället för att välja en tunnare “sugrörs­profil” på pipan så valde jag en djup spiral flutning på en längre 66 cm pipa, något som också rent estetiskt föll mig i smaken och matchar fint med slutstycket. Läser man på om flutes gene­rellt så kan man som vanligt finna både möjliga fördelar och nackdelar utöver vikt­besparingen. Argumenten för kan sammanfattas med ökad styvhet tack vare föränd­ring­en i geometri, vilket också medför ökad yta och teoretiskt lite snabbare avkylning av en varm pipa. Tittar man på argumenten mot hänger mycket på tillvägagångssättet, om djupet inte blir symmetriskt som kan skapa problem med pipsvängningar, speciellt när pipan värms upp och metallen expanderar. Väldigt mycket killgissande med väldigt lite att luta sig mot.

Då jag inte tidigare haft någon pipa med spiral flutes blev det samtidigt extra intressant att kunna jämföra olika sorters ammunition i denna för att se hur mycket träffläget förändrades. Har man skjutit med en tunn och lätt profil vet man hur den tenderar att variera kraftigt i träffläge mellan olika ammuni­tion, och inte sällan vandrar lite i höjd om man skjuter mer än tre skott i snabb följd.

Internt i pipa och patronläge gjorde jag inga utsvävningar från normen. Twisten är 1:10 vilket lämpar sig bra till rimliga kulvikter i en .308, från lättare varmintkulor till både tunga match och jakt­kulor. Bommarna är standard­mått för kalibern och patronläget skuret nära på go-tolken för att inte hylsorna ska växa onödigt mycket.

Trycke

Tack vare R700 kompabilitet så finns det en hel del att välja på i denna kategori. Men efter att tidigare ha testat trycken från bland annat Jewell, Bix’n Andy, Timney och Cadex så har samtliga vapen i mina skåp blivit utbytta till Triggertech och så verkar det förbli. Ingenting annat har kommit i närheten av samma känsla i avtrycket och till denna land­ar det på ett tvåstegs Triggertech Diamond.

Den största tekniska skillnaden mellan Triggertech och dom flesta konkurrenter är att man i stället för att avtryckare och sear har direktkontakt så finns det ett friflytande stift fångat mellan dessa som ändrar karak­tären på trycket. Detta tillsammans med resterande design ger en för mig hittills oslagbar känsla i trycket med minimal over travel och ett rent avtryck fritt från släp oavsett tryckesvikt.

Mynningsbroms och ljuddämpare

Mindre rekyl ger förutsättningar för bättre skytte och snabbare uppföljningsskott. Därför valde jag att köpa med en KS Arms av deras egna mynningsbromsar inpassad till pipan med sömlös övergång, den ser helt ­enkelt ut att tillhöra pipan. Bromsen har fyra portar riktade 15 grader framåt på varje sida av bromsen och dämpar effektivt rekylen utan att upplevas lika otrevlig och högljudd för skytten som bromsar med bakåtriktade portar gärna gör.

Det är däremot inte alltid en broms är lämplig eller önskvärd med tanke på hur högljudd den är, då åker i stället en lätt ljuddämpare i titan från Hausken på. Med tanke på att pipan är lång som den är på 66 cm, så är det tacksamt att halva längden på dämparen går in över pipan i stället för ren frontmonterad.

Kolv och underbeslag

Kör vidare med one-stop-shop och än en gång tittar jag mot ett kanadensiskt företag. Denna gång Wildcat Composites som ligger ett par långa stenkast ifrån KS Arms och har en modell speciellt designad för deras lås- och underbeslag som heter KS Tac hunter.

En bekant och beprövad form snarlik mycket annat på marknaden och med en vikt på precis över kilot ­inklusive underbeslag och skruvar gjorde den till ett attraktivt val för att få ner total­vikt­en. Length of pull är 33,5 centi­meter vilket jag tack vare juster­bara chassin vet passar mig väl. Det enda jag kan sakna är ett lite högre kindstöd som kommer eftermonteras. Kolvarna är gjorda kompressions­gjutna i glasfiber med en egenutvecklad process runt en genomgående balk för ökad styvhet. Det sitter aluminium­pelare ingjutna för låsskruvarna och aluminium­block vid remfästen och kolven är gjuten direkt anpassad för låda och vald profil på pipan.

Oavsett hur bra passformen känns direkt från tillverkning så skadar inte en bra bäddning för att bättra på inpassningen ytter­ligare. Denna valde jag att göra själv av den enkla anledningen att jag tycker det är roligt. Här blir systemet av med eventuella spänningar som skapas när man drar åt skruvarna och ger en positiv påverkan på hur väl systemet håller nollan mellan olika temperaturer.

Underbeslaget är ingen­ting extravagant utan enkelt och välgjort med precis vad som behövs. Magasinspärren sitter i varbygeln och minskar risken för att komma åt den av misstag. Kompatibelt med H.S. Precision magasin som finns i storlekarna 3, 5 samt tio patroner och jag valde 3-skottaren för att behålla en låg profil.

Att importera från Kanada

Alla som lockats att fylla en kundvagn på en amerikansk hemsida för att sedan bli besviken över exportrestriktioner och ITAR (International Traffic in Arms Regulations) vet att importera vapendelar från USA sällan blir smidigt eller billigt i slutändan. Kanada är däremot en helt annan historia som privatperson i Sverige.

Det som behövs är ett End-use statement som exportören skickar in till Kanadensiska enheten för exportkontroll, ett ifyllt svenskt inköpstillstånd eller en färdig licens samt en blankett från svenska tullverket för införsel av skjutvapen. Tull och momsavgifter tillkommer precis som vid all import från länder utanför EU och ett slutpris kan man uppskatta på tullverkets hemsida. Svårare än så är det inte – eller så väljer man att lämna det till en handlare mot lite högre pris men kanske med mindre huvudvärk.

Resultat

Även när man får möjlighet att välja alla komponenter så är det svårt att uppskatta hur känslan i helheten kommer bli. I det här fallet är det svårt att vara mer nöjd för vad jag ville ha ut av projektet. Alla delarna andas kvalité och hantverk och det estetiska passar mig perfekt. Balansen är strålande och balanspunkten ligger mitt på förstocken som tillsammans med den längre pipan ger en behaglig sving. Totalvikten hamnade strax över 4500 gram skjutklar med sikte och fäste.

Som synes på träffbilderna så är sam­skjutningen mellan olika sorters ammuni­tion klart över min förväntan om man jämför med vad jag upplevt i många andra system med en tunn pip­profil snarare än flutad. I nedre högra hörnet syns alla grupper i hopslagna, och undantaget Hornady 155gr Match som både öppnade upp och hade ett litet annat träffläge så ligger det väldigt jämnt. Allting är skjutet med centrum på cirkel som riktpunkt utan några justeringar mellan. Test skjutningen är gjord liggandes med benstöd och baksäck utan vindflaggor i en byig sidvind. Jaktammunitionen är tre skott och tränings- och matchammunition fem skott.

Till slut var det ­detaljen med kostnad. Hur blir egentligen kostnaden jämfört med att köpa någonting direkt från hyllan i valfri jaktbutik. Totalen i det här fallet blev cirka 34 000 kronor ­inklusive svensk moms, exklusive fraktkostnad och till dåvarande växlingskurs. Inkluderat i detta är pipat lås med flutning och broms, målad kolv och underbeslag, trycke samt jobbet med patronläge och gängning. Helt enkelt skjutklar, men då utan magasin, optik och fäste. Om det är dyrt eller billigt lämnar jag upp till dig som läsare att avgöra.

Det är definitivt en prisklass över instegs­modellerna som erbjuds av olika märken, men samtidigt långt under kostnaden för modeller i de högre segmenten. Målet var dock aldrig en lågbudgetstudsare, här är istället ett kompromisslöst bygge med delar och komponenter valda av mig – inte ett exemplar i mängden där jag till slut skulle ha bytt hälften av delarna för att få den att passa mig i slutändan.

Text & foto: Robert Purvins