Europeiska länder står inför ökande utmaningar med spridningen av afrikansk svinpest (ASF), vilket riskerar att underminera tidigare framsteg.
Sedan införandet av afrikansk svinpest (ASF) i Europa år 2007 har smittan kontinuerligt spridits. Trots vissa framsteg har det varit utmanande att stoppa smittans framfart, även om antalet rapporterade fall minskade förra året. Dock fortsatte lokala utbrott, som exempelvis bland vildsvin på gränsen mellan Tyskland och Polen samt i norra Italien.
Under våren och sommaren 2023 har dock en negativ trend i ASF-situationen accelererat på flera platser. Smittspridningen har ökat kraftigt bland småskaliga grisbesättningar på Balkan, med tre nya länder som drabbats. I Rumänien har situationen för tamgrisar försämrats, och smittan fortsätter att spridas bland både tamgrisar och vildsvin i Italien.
Trots den försämrade situationen i Europa bedöms inte risken för ASF-introduktion i Sverige ha förändrats avsevärt, men den kvarstår som förhöjd. Den höga biosäkerhetsnivån i svenska grisbesättningar och Sveriges geografiska isolering från smittade områden via hav eller gräns mot smittade länder fortsätter att vara en styrka. Bedömningen är att mänsklig aktivitet utgör den främsta risken för introduktion genom vildsvin, samt via icke-kommersiell import av livsmedel. ASF-virus har inte påträffats i kommersiella produkter inom EU, men smittan har ändå spridits på andra sätt än via direkt djurkontakt. Risken härstammar sannolikt från infekterade tamgrisar eller vildsvin från smittade länder, som individer har fört med sig till Sverige.
För att skydda svenska grisar från ASF är det avgörande att konsekventa smittskyddsåtgärder upprätthålls i alla grisbesättningar, oavsett storlek eller produktionsform. Detta kräver daglig uppmärksamhet och ansträngning för att säkerställa grishälsan och förhindra smittspridning.
Källa: SVA blogg, Karl Ståhl
