Sedan 1993 har Hans utfodrat rådjuren på sin mark så att de ska överleva de jämtländska vintrarna. Nu, 30 år senare har han fått chansen att skörda av räntan och fälla en guldbock.
I den lilla byn Kluk utanför Mattmar i Jämtland bor Hans Andersson, en hängiven jägare och fiskare. Han jagar det mesta, allt från älg och skogsfågel, till rådjur och räv.
– Jag har haft jämthund och även finskspets tidigare, men sedan ett år tillbaka är jag utan hund. Jag hade först tänkt köpa en älghund, men det är så många älghundar redan i de lag jag jagar med, så jag är rädd för att det inte kommer bli så mycket jakt på en älghund. Men en jakthund av någon sort blir det nog, jag har bara inte bestämt vad, säger Hans.
Han jobbar idag som vaktmästare på Torsta Gymnasium, och han berättar att jakten alltid har funnits med.
– Redan som liten var jag ute och jagade småfåglar även om jag inte fick. Brorsan hade köpt ett luftgevär av en kompis som jag fick låna. Sedan när jag blev lite större fick jag låna pappas salongsgevär. Vi fick dock aldrig jaga mer än en åt gången på grund av skaderisken, men med det salongsgeväret sköt jag en hel del järpe, säger Hans.
Hans pappa var älgjägare och kanske var det pappans intresse, eller Hans tillgång till jakt och vapen vid tidig ålder som gjorde att han kom att fastna för jakten.
Gården han bor på idag köpte han 1993 och sedan dess har han intresserat sig för viltvård.
– Jag tycker det är viktigt att ta hand om viltstammarna. Det blir några balar jag kör ut varje vinter, extra många när det är kallt och mycket snö, säger Hans.
Rekordbocken
Det var en mulen dag i augusti. Det hade regnat lite innan, men på kvällen var det uppehåll. Hans hade tänkt sätta sig på ett pass, men valde att börja med att gå och spana och locka lite först. Även Hans bror var ute och de hade lite kontakt, mest för att inte komma i vägen för varandra.
– Till slut hamnar jag ändå på det pass jag egentligen hade tänkt sätta mig på. Jag har en sittbräda på en sälg där jag slår mig ner och börjar locka.
Klockan är nio på kvällen och efter bara 15 minuter får Hans utdelning på sitt lockande.
– Till vänster om mig ser jag en bock komma smygande. Det har börjat bli lite skumt så jag har svårt att se exakt hur stor den är, men att det är en fin bok ser jag. Ganska snart bjuder den på ett bra skottläge och jag tar chansen.
Skottet går och bocken rusar undan, men Hans känner sig trygg med att skottet tog bra. Han sitter kvar i några minuter innan han går fram. Bocken har sprungit undan 30 meter innan den lagt sig och när Hans vänder upp den ser han att det här är en fin bock.
Hans Anderssons råbock landade på 199,4 poäng.
– Jag gissar på att den bör ligga på över 180 poäng och konstaterar att det är mitt livs största bock i alla fall, säger han.
Jag undrar hur det gick för hans bror, om han fått nöjet att fälla någon medaljbock?
– Brorsan har skjutit några fina medaljbockar, men bara småbockar på 130–140 poäng säger Hans med glimten i ögat och skrattar.
Hans blev positivt överraskad när bedömningen på hans bock kom. Den landade på 199,4 poäng.
– Jag kommer nog aldrig skjuta en så fin bock igen, speciellt inte här uppe, säger Hans.
Även om Jämtland har en fin rådjursstam, så är det sällan en skogsbock i västra Jämtland kommer upp i den här storleken.
Hans berättar att han tidigare haft sina horn i en skrubb, men det här kommer få hänga väl synligt på en vägg.
Vi säger grattis till Hans och tackar för pratstunden.
Text: Katharina Olsson
Foto: Privat
