Betesskador från älg och andra hjortdjur fortsätter att ligga på en oförändrat hög nivå i Svealand. Det visar Skogsstyrelsens senaste älgbetesinventering, Äbin, där 11 procent av de unga tallarna i området konstaterats ha nya skador. Resultaten gäller drygt 17 500 provytor och visar att andelen skadade träd tydligt överstiger det nationella målet på högst fem procent.

Sedan inventeringen inleddes 2015 har skadeandelen i Svealand varje år legat mellan 10 och 13 procent. Det sker ingen tydlig förbättring, och utvecklingen står still, till skillnad från i Götaland, där resultaten blivit bättre på senare år. Samtidigt orsakar betet årliga ekonomiska förluster, både för samhället i stort och för enskilda skogsägare. Skadorna leder till att träden växer sämre, får sämre kvalitet och i vissa fall dör helt.

Trots att årsskadorna inte minskar, pekar inventeringen på en viss ljusning: andelen unga tallar som aldrig skadats av vilt har successivt ökat. Sedan 2018 har andelen stigit från drygt 50 till 63 procent. En bidragande orsak till att siffran kan öka samtidigt som de färska skadorna står still är förekomsten av återbete, det vill säga att hjortdjuren återkommer till redan skadade träd och orsakar upprepade angrepp.

Långsiktig balans kräver tålamod

För att minska betestrycket behövs en bättre balans mellan fodertillgång och mängden vilt i landskapet. Tallen är särskilt attraktiv som föda för älg, rådjur och andra hjortdjur, och därför spelar trädslagsvalet en viktig roll. Att öka andelen tall i skogen är en åtgärd som kan bidra till att sprida betestrycket, men eftersom skog växer långsamt tar det tid innan effekterna syns i ungskogen.

Den pågående trenden visar ändå på viss framgång. I områden där både tall och gran är möjliga alternativ har andelen tall ökat till 38 procent, vilket innebär att 39 av 48 älgförvaltningsområden nu uppnår målet om minst 25 procent tall. På magra marker, där tall är det naturliga valet, ligger andelen kvar på höga 83 procent, och nästan hälften av älgförvaltningsområdena når målet om minst 80 procent tall.

Utöver tall har även plantering av andra trädslag som är attraktiva för viltet, som rönn, asp, sälg och ek, ökat i flera områden. Det är ett positivt tecken, men det återstår mycket arbete innan målen för både årsskador och andelen oskadade tallar är uppfyllda.

Det här visar tydligt att skog och vilt är ett komplext system som kräver ett långsiktigt och samordnat arbete. För att lyckas behövs engagemang från alla aktörer inom viltförvaltningen, menar Skogsstyrelsen.

Inventeringen används i viltförvaltningen

Älg- och betesinventeringen, Äbin, utgör ett centralt faktaunderlag för beslut om hur viltförvaltningen ska utformas i Sverige. Resultaten från Götaland har redan presenterats och inom kort kommer även motsvarande siffror för Norrland samt en nationell sammanställning för hela landet.

Uppgifterna i den här artikeln kommer från Skogsstyrelsens Äbin-inventering 2024.