En varg som angripit nötboskap utanför Hasselfors har tvingat en djurägare till ett svårt läge. Efter att Förvaltningsrätten stoppat skyddsjakten på vargen kan djurägaren ställas inför kostsamma investeringar i rovdjursavvisande stängsel. Statligt stöd saknas, vilket innebär att djurägaren måste bära den betungande kostnaden själv.

Natten till den 26 juli skedde ett tragiskt angrepp på en nötkviga i en naturbeteshage utanför Hasselfors i sydvästra Örebro län. En varg dödade nötkvigan, vilket ledde till ytterligare attacker på kvigor i andra hagar vid två senare tillfällen. Länsstyrelsen ansåg att attackerna var ovanliga, då varg sällan riktar sig mot så stora tamdjur som nötboskap, och beslutade snabbt om skyddsjakt på den specifika vargindividen.

För att genomföra skyddsjakten anlitades erfarna jägare med ett ryktbart hundekipage som tidigare spårat vargar åt Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge. Jakten skulle begränsas till området kring de drabbade hagarna. Trots de noggranna förutsättningarna för jakten lyckades organisationen Jaktkritikerna, under ledning av en jurist vid Kammarrätten i Stockholm, få Förvaltningsrätten i Luleå att stoppa jakten temporärt med en inhibition.

Djurägaren som drabbades av vargangreppet har 160 mjölkkor och flera kvigor, tillsammans med omkring 500 nötdjur i området som mestadels går på naturbete. För att bevilja skyddsjakt krävs normalt att det inte finns någon annan lämplig åtgärd och att minst fyra angrepp har inträffat inom en viss tidsperiod. Jaktkritikerna har nu anfört att dessa kriterier är uppfyllda, vilket ledde till att skyddsjakten stoppades.

En potentiell lösning för att ge långsiktigt skydd mot vargangrepp skulle vara att installera rovdjursavvisande stängsel. Dock erbjuds statligt bidrag endast för stängsel kring får, inte för nötboskap. Länsstyrelsen har framhållit att investeringar i stängsel för nötkreatur inte är möjliga att stödja med bidrag för närvarande, eftersom det skulle innebära omfattande stängslingsåtgärder som kan kosta flera miljoner kronor. För djurägaren som driver en Krav-certifierad gård och kräver att korna och kvigorna går på naturbete i minst sex månader per år, skulle detta innebära enorma kostnader som inte är möjliga att hantera.

Den nuvarande situationen ställer djurägaren inför en svår utmaning när det gäller att skydda sina djur från vargangrepp, samtidigt som ekonomiska resurser för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel är begränsade och statligt stöd saknas för dessa åtgärder.

Källa: Svensk Jakt