En avhandling från SLU visar omfattningen av de problem som björnen orsakar i kalvningslandet. Avhandlingen visar att åtminstone en tredje del kan bli björnföda i vissa områden i skogssamebyar. De vajor som kalvar i skogen verkar även ha en reducerad möjlighet att undvika björnarna, skriver SLU. 
Renars och björnars rörelsemönster i Udtja och Gällivare skogssamebyar i Norrbotten har undersökts av Therese Silversten i hennes doktorsarbete. Detta har skett med hjälp av data från GPS-halsband och radiosändare. Studierna visar det är under en begränsad period som björnarna tar renkalvar vilket är från födseln och tre till fyra veckor framåt. I de undersökta områdena tog björnarna mellan 16 och 29 procent av alla födda kalvar.
– För att kunna upprätthålla en livskraftig rennäring, och mildra tvister mellan motstridiga intressen i renskötselområdet, behöver vi en solid kunskapsbas om björnens betydelse, säger Therese Sivertsen, skriver SLU.
