Åsikter och ståndpunkter är insändarens egna och skall inte kopplas ihop med Allt om Jakt & Vapen

Jägarna behöver en ordförande i den största jägarorganisationen som drivs av ett starkt engagemang för medlemmarna, folkrörelsen och jakten, inte för pengarna.

Valberedningen i Svenska Jägareförbundet (SJF) presenterade i dagarna Per Klingbjer som deras förslag till ny ordförande. Samtidigt presenteras en höjning av arvodet med 40 procent till 400 000 kronor per år! Jag anser mig besitta viss insikt i ersättningsnivåer och detta sticker ut. Den förväntade arbetsinsatsen är fyra dagar/månad vilket betyder att arvodet motsvarar en årslön om drygt två miljoner kronor, av medlemmarnas pengar!

Jag är övertygad om att detta kommer med all sannolikhet att svida i ögonen på alla ideellt engagerade medlemmar i kretsar och länsföreningar. I synnerhet som debatten om det statliga jaktkortet och upphandling av det allmänna uppdraget pågår. Folk är redan förbannade.    

Det går naturligtvis att spekulera kring vad det är som gör att Per Klingbjer skulle ”betala sig” och till vem den betalningen ska ske. Alldeles oavsett om det handlar om hans förväntade förtjänster, eller om tjänster och gentjänster gentemot de som föreslår honom, är det oskäligt mycket pengar för detta hedersuppdrag.

Jag är även övertygad om att det finns kandidater till ordförande posten som självklart är jägare och känner starkt för jägarkåren/folkrörelsen men som också är erkänt duktiga på kommunikation då jag anser att kommunikation både inom förbundet, länsföreningar och kretsar och även utanför förbundet är oerhört viktigt, vilket man aldrig får ge avkall på.

Det finns massor av människor som har ett stort engagemang för jakten i jägarkåren. Inte minst inom dess olika organisationer. Jag tycker att minst tre frågor är viktiga att ställa sig när man är beredd att betala 400 000 kronor av medlemmarnas pengar för en ordförande som dessutom bara är intresserad av ordförandeposten.

För det första, vad gör man med en valberedning som saknar markkontakt eller agerar de på någon annans anmodan? För det andra, när kostnadsutvecklingen för ordförandeposten tycks skena borde inte någon då se över den totala kostnadsutvecklingen över tid för kostnadsstället? För det tredje, efter ett helt liv i jägarkretsar och med 26 år engagerad i mässor inom jakt- frilufts- och lantlivsmässor samt olika engagemang i jakthundsklubb och kretsarbete med massor av kontakter med engagerade jägare är Per Klingbjer ändå för mig fullständigt okänd, varför?

Slutligen, vem får vad för alla dessa pengar?

Casimir Wrede, 

Fri debattör