Under sommaren 2023 har fågelinfluensan drabbat pälsdjursgårdar i Finland, med ett utbrott av typen H5N1 som sprider sig bland blårävar, minkar, mårdhundar och silverrävar. Utbrottet, som härstammar från måsfåglar, har utlöst bekämpningsåtgärder och intensifierad biosäkerhet i en insats för att stoppa smittspridningen.

 

Sedan den 12 juli har en våg av fågelinfluensa av typen H5N1 skakat om pälsdjursgårdar i Finland, särskilt i Kaustinen i Österbotten där majoriteten av landets pälsproduktion äger rum. Utbrottet har hittills påverkat 21 anläggningar, vilka håller blårävar, minkar, mårdhundar och silverrävar, ibland i samma anläggning. Smittan har kastat skugga över gårdarna i form av ökad dödlighet och neurologiska symtom hos djuren, tillsammans med diarré och nedsatt aptit.

Myndigheterna misstänker att infektionerna härstammar från vilda fåglar och påpekar det samtidiga utbrottet bland måsfåglar i landet. Pälsdjuren hålls i skugghus – en vanlig praxis inom pälsproduktionen – med rader av burar under tak. Tyvärr har dessa anläggningar visat sig vara mottagliga för vilda fåglar, lockade av djurens föda, vilket man trott varit en källa till smittspridning. Även om en initial utredning undersökte foder som möjlig smittkälla, har detta uteslutits som en faktor.

Djupgående analyser av viruset har visat att samma måsanpassade virusvariant har påträffats både bland fåglar och pälsdjur. Forskare från det europeiska referenslaboratoriet för fågelinfluensa har undersökt genetiska samband, vilka pekar på närhet mellan virusisolat från skrattmåsar och pälsdjur i det drabbade området. Trots detta har ingen smittspridning mellan anläggningar identifierats hittills.

Bekämpningsarbetet fokuserar på att stärka biosäkerheten, inklusive att etablera barriärer mellan vilda fåglar och tama djur. Framgångsrika exempel har involverat användning av nät och andra skyddsåtgärder för att hindra fåglarna från att komma in på anläggningarna.

Det nuvarande cirkulerande fågelinfluensaviruset är anpassat för fåglar, men övergången till smitta hos däggdjur öppnar dörren för en gradvis bättre anpassning till dessa organismer. Situationen är speciellt kritisk på pälsdjursgårdar, där risken för omfattande smittspridning och därmed ökad mutationsrisk är hög. Samtidigt, trots tre års hög smittspridning bland fåglar i Europa, har antalet fall hos människor varit begränsade och oftast lindriga.

I Finland genomförs rigorös övervakning av personer som har exponerats för smittade anläggningar, och hittills har inga positiva prover registrerats. SVA och Jordbruksverket i Sverige har informerat minkuppfödare om situationen och betonat vikten av hög biosäkerhet för att förhindra smittspridning från vilda fåglar. Samtidigt har en ökad sjukdomsövervakning initierats, inklusive undersökningar av självdöda minkar för både influensavirus och SARS-CoV-2. Minkuppfödare uppmanas att vara uppmärksamma och att kontakta veterinär vid misstänkta hälsoproblem på sina anläggningar.

 

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt