Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har gemensamt presenterat resultatet av sitt regeringsuppdrag, som omfattar en omfattande kunskapssammanställning om storskarvens ekologi och dess roll i ekosystemet. Dessutom inkluderas en reviderad nationell förvaltningsplan, där fokus ligger på att minimera negativa effekter på fiskbestånd och minska skador på fiskeredskap inom fiskerinäringen.
Regeringen har efterfrågat en förvaltningsstrategi som kan bidra till att mildra storskarvens påverkan på fiskbestånd samt minska skador på fiskeredskap inom fiskesektorn. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har i samarbete med Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten utfört arbetet med att sammanställa kunskap om storskarvens ekosystem och identifiera eventuella kunskapsbrister. Den sista delen av regeringsuppdraget, en längre forskningsstudie om storskarvens predation och födosök, kommer att redovisas vid ett senare tillfälle.
En betydande del av ansvaret för förvaltningen av storskarv ligger hos länsstyrelserna. Förvaltningsplanen är avsedd att fungera som vägledning för länsstyrelsernas arbete, särskilt vid beslut om skyddsjakt och vid utformningen av regionala förvaltningsplaner. Enligt EU:s Fågeldirektiv är skyddsjakt den enda tillåtna formen av jakt på storskarv, och formella möjligheter till allmän jakt saknas. Beslut om skyddsjakt fattas av länsstyrelserna och kan genomföras under specifika förutsättningar, exempelvis för att skydda känsliga fiskbestånd eller förhindra skador på fiskeredskap.
– Förvaltningen av storskarv är till stor del ett regionalt arbete och länsstyrelsernas medverkan vid revideringen har varit avgörande för förvaltningsplanens utformning. En förhoppning finns också att länsstyrelserna i samverkan med andra berörda aktörer ska kunna utarbeta lokala förvaltningsstrategier och målsättningar med hjälp av förvaltningsplanen säger Nils Mårtenson, handläggare på Viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket.
Tyvärr utnyttjas beslut om skyddsjakt ofta inte fullt ut, vilket kan leda till minskad effekt jämfört med ursprungliga intentioner. För att förbättra förutsättningarna för skyddsjakt förespråkas en ökad samverkan mellan de som drabbats av skador, markägare och jägare. Detta kan inkludera att samla de som lidit skada med de som har ett intresse av att bedriva jakt på storskarv.
Storskarvens påverkan på fiskpopulationer varierar beroende på olika faktorer, och det är utmanande att särskilja dess effekter från andra påverkansfaktorer. I friska och välmående ekosystem verkar påverkan från storskarv vara minimal, medan den blir mer påtaglig i lokala, redan hotade och svaga fiskbestånd. Det områdesspecifika och regionala perspektivet är avgörande för att identifiera områden som bör särskilt skyddas från negativ påverkan av storskarv.
– Vi har knappt friska och välmående akvatiska ekosystem längre, än mindre starka fiskbestånd. Runt om i landet pågår väldigt mycket arbete med att freda områden från påverkan från fiske under hela året eller delar av året för att öka fiskbeståndens storlek. I andra områden återställer man lekområden och vandringsvägar och gör kostsamma projekt för att fiskbestånden ska få större möjligheter till överlevnad. Från mitt perspektiv är det självklart att begränsa även storskarvens påverkan i områden som är särskilt värdefulla för fiskens reproduktion och fortlevnad”, säger Martin Karlsson, enheten för fiskereglering vid Havs- och vattenmyndigheten.
För att läsa redovisningen av regeringsuppdraget klicka in på Naturvårdverket