En nyligen genomförd utvärdering från SLU avslöjar att Äbin, metoden för att inventera betesskador av älg och andra hjortdjur i skogen, är statistiskt korrekt men uppvisar en spridning som kan leda till betydande variationer i årsresultaten. Förslag på förbättringar har lagts fram för att öka metodens noggrannhet och pålitlighet.
Äbin (älgbetesinventering) utgör en viktig grund inom älgförvaltningen och används för att bestämma antalet älgar som får skjutas. Metoden mäter bland annat kvalitetsnedsättande skador på tallar, orsakade av vilda hjortdjur under betning, vilket leder till betydande virkesförluster. Resultaten inom älgförvaltningsområden (ÄFO) har visat på betydande variationer från år till år, vilket inte enkelt kan förklaras av faktorer som hjortdjursförekomst, fodertillgång eller väderförhållanden. Denna variation var anledningen till att Skogsstyrelsen gav i uppdrag till Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) att utvärdera Äbin och föreslå förbättringar.
SLU:s utvärdering bekräftar att stickprovsundersökningar på provytor är statistiskt korrekta för att skatta skador. Dock har variationerna från år till år på ÄFO-nivå visat sig vara betydande, vilket är signifikant för stickprovsundersökningar men komplicerar tolkningen av säkerställda förändringar från ett år till ett annat.
– Det här kan delvis förklara varför vi ibland kan se stora årsvariationer. Resultaten från inventeringen presenteras idag med treårsmedelvärden för att minska den effekten och i rapporterna framgår också felmarginalen, men vi behöver bli ännu bättre på att förklara detta, säger Ebba Henning Planck, viltspecialist på Skogsstyrelsen.
För att förbättra metoden har SLU föreslagit flera åtgärder, inklusive att inventerarna regelbundet besöker samma inventeringsrutor varje år, sprider rutorna jämnare geografiskt eller baserar urvalet på platser med mest ungskog. Idag väljs inventeringsrutorna slumpmässigt. Trots att en ökad stickprovsstorlek skulle minska felmarginalen, framgår det att en sådan åtgärd skulle vara kostsam. Det krävs en betydande ökning av stickprovsstorleken för att halvera medelfelet, vilket inte anses ekonomiskt genomförbart med nuvarande resurser.
– Oavsett metod kommer det finnas felmarginaler, som i alla stickprovsundersökningar, men givetvis behöver vi hela tiden arbeta för att minska dem. Nu får vi titta på förslagen från SLU och se hur vi ytterligare kan förbättra inventeringen inför 2025 års inventering, säger Neil Cory, dataanalytiker på Skogsstyrelsen.
För närvarande pågår förberedelse och upphandling av Äbin 2024, och inga förändringar kommer att genomföras i årets inventeringsmetod. Skogsstyrelsen, i samarbete med Naturvårdsverket, har tidigare lagt förslag om att revidera viltförvaltningens behov av underlag, och den nuvarande utvärderingen kommer att utgöra en viktig komponent i den översynen. Eventuella behov av utveckling och ytterligare underlag för ändamålsenlig viltförvaltning kommer att klargöras genom denna process. Äbin har varit i användning sedan 2015 och utvecklades i samarbete mellan Skogsstyrelsen och SLU.
