Efter flera allvarliga incidenter där vargar attackerat hundar har Svenska Stövarklubben och andra hundklubbar fått igenom en motion i Svenska Kennelfullmäktige. I motionen kräver klubbarna att Svenska Kennelklubben (SKK) ska verka för att minska vargpopulationen till 170–270 individer, samt tydligare stödja licensjakt och förbättra varginventeringen. Allt om Jakt och Vapen har ställt frågor till SKKs VD Kees de Jong om de kommande åtgärderna.

 

Svenska Stövarklubben, tillsammans med flera andra hundklubbar, har lämnat in en motion till Kennelfullmäktige som rör vargproblematiken och dess inverkan på hundägare och jägare. Klubbarna kräver att Svenska Kennelklubben (SKK) ska:

  • Stå tydligare bakom riksdagens beslut om vargförvaltning och aktivt delta i debatten, synligt redovisa sin vargpolicy.
  • Offentligt stödja licensjakt på varg för att säkerställa att riksdagens lägstanivå för vargpopulationen uppnås.
  • Se till att varginventeringar genomförs så nära jaktsäsongen som möjligt för att bättre spegla verkliga förhållanden.
  • Föra samtal med myndigheter om vargrelaterade problem som påverkar hundar.

Ett centralt argument i motionen är att vargrevir hindrar jakten med löshund på flera håll, och att även kopplade hundar riskerar att skrämmas av varg. Detta påverkar både jakttraditionen och hundägarnas trygghet.

Motionärerna framhäver att SKK saknar en tydlig rovdjurspolicy. För att åtgärda detta har SKK:s centralstyrelse i sin verksamhetsplan för 2024–2025 inkluderat att en sådan policy ska utformas, där målet är att hantera rovdjursstammen enligt riksdagens beslut, med hänsyn till vad som är bäst för hundägandet.

Citat från motionen: ”På flera håll i landet har det på grund av de stora rovdjursstammarna uppstått allvarliga intressekonflikter mellan rovdjursförespråkare och andra naturintressenter som till exempel jägare. Målet under verksamhetsperioden är att verka för en samsyn där de fyra stora rovdjuren inte i något geografiskt område allvarligt påverkar närings- och fritidsverksamheter och att hundägarnas intressen särskilt beaktas samt att beslut om rovdjursstammarna på regional nivå ska ske med stor hänsyn tagen till lokala förhållanden.”

Vi på Allt om Jakt och Vapen kontaktade SKKs VD Kees de Jong, för att höra vad som hänt inom SKK sedan motionen klubbades igenom, samt vad han hade att säga i rovdjursfrågan.

Vad har hänt inom SKK sedan den här motionen klubbades igenom och vad har ni gjort i frågan?

Vi har med tillfredsställelse kunnat se att landsbygdsministern både i riksdagsdebatter talat för och senare också drivit frågan om att den populationsnivå för vargen som riksdagen redan satt, också ska efterlevas. Det var en del av den motion som togs på Kennelfullmäktige och vi är därför självfallet glada över de besked som kommit kring referensnivåerna som på sikt ska ned till 170.

Den fråga som SKK via jakthundskommittén därför främst drivit är relaterad till jakthundar som skadas och dödas av varg. Vi har tidigare gjort en hemställan till landsbygdsministern om att se över ersättningsfrågan. I samband med den allmänna motionstiden i höstas kontaktade vi även alla ledamöter i Miljö- och jordbruksutskottet för att de skulle lyfta frågan om att staten, som har bestämt nivån på rovdjurspopulationen, också tar större ekonomiskt ansvar för det statens vilt ställer till med. På samma sätt som hundägare har strikt ägaransvar för sina hundar. Tyvärr plockade ingen ledamot upp detta.

Därför är vi mycket glada över den motion där liberalernas Joar Forsell och Lina Nordquist lyft frågan om en ny ersättningsmodell där staten tar ett större ekonomiskt ansvar bland annat när jakthundar drabbas av rovdjursskador.

Ett av uppdragen som Kennelfullmäktige beslutade om var att under innevarande period ta fram en rovdjurspolicy och det arbetet pågår för fullt i Jakthundskommittén.

Vart står SKK i rovdjursfrågan? En stor del av era medlemmar påverkas starkt negativt av det rådande rovdjursproblemet – hur tänker SKK kring det?

Vi har medlemmar i hela Sverige och det är viktigt för oss att våra medlemmar ska kunna vara ute med sina hundar i skog och mark oavsett var i landet de bor. Våra medlemmar är beroende av skogen för sina aktiviteter och mot bakgrund av hur mycket samhällsnytta våra hundar gör, menar vi att det är en rimlig begäran att de ska kunna använda skog och mark för till exempel träning, jakt och rekreation.

Vi kommer fortsätta bevaka utvecklingen och driva frågorna, gärna i nära samarbete med Jägarförbundet med flera.

Ser ni en koppling mellan minskningen i hundregistreringar bland jakthundsraserna, och den ökade vargförekomsten?

Även om nedgången i valpregistreringar är generell, ser vi att en av de faktorer som påverkar våra uppfödare av jakthundsraser är den utbredda förekomsten av varg. Vi såg till exempel i de svar vi fick i vår uppfödarundersökning tidigare i år att vissa uppfödare av jakthundsraser nämnde just förekomsten av varg som ett skäl till att de väljer att avstå kullar. Vi har även indikationer på att flera uppfödare av jakthundar har svårare att få avsättning för sina valpar och att några har upphört med sin uppfödning. Jägare väljer bort att jaga med hund eftersom de inte vill utsätta sin hund för varg.

Hur påverkar de minskade registreringssiffrorna våra nordiska jakthundraser, såsom exempelvis stövare som minskat kraftigt? Vad innebär minskningen för dessa raser i framtiden?

Eftersom populationen är begränsad från början och det inte finns stora mängder utanför Norden att förlita sig till, är det självfallet ett stort problem som vi ser allvarligt på om antalet och därmed den genetiska variationen minskar ytterligare. På sikt riskerar vi naturligtvis att en del av de här hundraserna och jaktformerna inte kommer att finnas kvar om den här utvecklingen fortsätter. Jakten med löst arbetande hund är ju sedan 2020 klassad som ett immateriellt kulturarv.

Vad tänker ni om regelverket kring att få skyddsjakt beviljad på vargar som uppträder nära bebyggelse?

Vår utgångspunkt är att det ska gå att bo och bedriva verksamhet i hela landet utan att påverkas i större omfattning av våra större rovdjur. Vi menar att problem med närgångna vargar/rovdjur behöver få en snabb handläggning av våra myndigheter där utgångspunkten är att skapa trygghet i närområdet både vad gäller hundar och för den enskilde medborgaren.

Eftersökshundar fyller en viktig samhällsfunktion. Hur tror ni att en minskning av jakthundar och risken för vargangrepp kommer att påverka eftersöksverksamheten framöver?

Våra hundar för eftersök av skadat vilt lever redan nu med många faror runt sig då arbetet de utför många gånger är i en trafikerad miljö. Hundföraren har det fulla ansvaret för sin hunds hälsa och att då hen även ska känna att hunden riskerar att utsättas för rovdjur, i samband med att de utför en samhällsnyttig funktion som eftersök både av trafikskadat vilt och försvunna personer, är inte rimligt. Här behöver samhället ta sitt ansvar. Myndigheter kan inte förvänta sig att eftersöksteam, där både människa och hund är samtränade, med stora kunskaper om hur skadat viltet beter sig finns tillgängligt om inte samhället även tar ansvar för de risker hund och för den del hundförare utsätts för. Idag sker ingen bilreparation/-bärgning på väg utan att skyddsbil finns, men eftersöksteam ska ta egen risk.

Vi ser även en risk i att hundägare drar sig för att ge sig ut i skog och mark för att träna sin eftersökshund om det finns närgångna vargar i området. Ett samtränat team för eftersök är ovärderligt i skarpa eftersökssituationer. Här är hela populationen av jakthundar avgörande för framtiden, annars minskar antalet skickliga eftersöksteam.