Socialdemokratisk riskkapitalist och dokusåpastjärna raljerar om jakt i Göteborgs-Postens goda namn

Den 30 januari publicerade Göteborgs-Posten en gästkrönika undertecknad Jan Emanuel, socialdemokrat, riskkapitalist och dokusåpastjärna. Det finns förvisso en del i krönikan som jag kan hålla med om, men i stort är den nonsens, och tyvärr är det inlägg som detta som knuffar jägare och ickejägare ifrån varandra i stället för att sanningar presenteras. Inlägget får mig också att fundera över vilken kravställning Göteborgs-Posten har på sina kolumnister?
Jag börjar med det enda påståendet jag kan hålla med om i insändaren. Nedan har ni Jan Emanuels kommentarer i fet kursiv stil och undertecknad har kommenterat under.

– Nu har jag en ny grupp jag vill stoppa: Företag med intresse att bli av med älgen oavsett hur.
Den socialdemokratiska riskkapitalisten hänvisar här till Holmen Skogs jakt för sent på säsongen, och detta är något i princip alla jägare vänder sig mot och tar avstånd från. Mycket riktigt finns det en inställning hos vissa skogsbolag och skogsägare att skogen vore bättre utan älg, och andra klövvilt med för den delen. Det är inte ovanligt att skogsbolagen kräver av det arrenderande jaktlaget att de ska skjuta mer än marken tål, annars tar skogsbolaget bara in någon annan, alternativt gör jobbet själva. För att få livskraftiga stammar av vilt krävs en bra förvaltning och ingen kan det bättre än jägarna. Här skulle ni Jan Emanuel från politiskt håll kunna göra ett bättre jobb för att förhindra den utveckling som pågår.

-Varje år skadeskjuts ungefär tusen älgar i våra skogar av amatörjägare som inte behärskar sin uppgift.
I samband med jakt finns alltid en risk för skadeskjutning, och det är något som jägarkåren jobbar med på bred front. Det finns en viss risk med många verksamheter, men att säga att en brandbilsförare inte ska åka på ett larm, för han/hon riskerar att köra på en fotgängare håller inte, och det är samma sak här. Jakt och reglering av vilt är en verksamhet som måste fortgå. Sedan ska det verkligen understrykas att den allmänna uppfattningen bland de svenska jägarna är att man aldrig avlossar ett skott man inte känner sig trygg med, och det finns ingen värre känsla hos en jägare än när ett djur skadeskjutits. Jag personligen har aldrig skjutit ett skott mot ett djur som sedan försvunnit iväg för att inte hittas och jag hoppas så klart att jag aldrig ska behöva uppleva det. Självklart är det en säkrare avlivning om man genomför den i ett slakteri som man gör med tamboskap, men fördelarna med viltkött kontra köttindustrin är massiva. Människan är ett rovdjur men den stora skillnaden på oss och exempelvis vargen är vårt humana sätt att fälla vårt villebråd och det faktum att vi jobbar med förvaltning. Om vi som jägare skulle skjuta ett dåligt skott finns det tränade eftersöksekipage till hands, precis som det gör när en bilist kört på ett vilt, och visst är det fantastiskt att vi kan ha skogen som ett skafferi på kött med noll i klimatavtryck.

-Jag är tacksam mot de seriösa som bryr sig om djuren, de som skjuter in sina gevär, är nyktra, har syn, hörsel och förstånd i behåll. Dem är jag tacksam till. De behövs när det kommer till skadat vilt, en växande vildsvinspopulation och till viss del älgjakt.
Utan jägarkårens insats med att reglera viltstammarna skulle inte bara vildsvinsstammen vara ett problem. Jägarna håller de flesta viltstammarna i balans vilket bland annat förhindrar enorma mänger viltolyckor.

-Jag vill också stoppa alla halvfulla gubbar som med dålig syn använder sin bössa en gång om året och är ute och skadeskjuter.
Jag vet inte när Jan-Emanuel var ute på jakt senast, men jag har under mina snart 30 år som jägare aldrig mött en berusad jägare i skogen, även om det så klart förekommer, precis som det gör inom läkar- och poliskåren. Rötägg som missköter sig kommer vi aldrig ifrån, men att påstå att dagens svenska jägarkår har alkoholproblem, då är man ute och cyklar. I alla jaktlag jag varit med har det varit en nolltolerans gällande droger, och ett bronsmärke eller liknande för att få vara med på jakt är ett vanligt krav.

-Då 100 000 älgar varje år dödas.
Här har den socialdemokratiske riskkapitalisten räknat fel och matematik är kanske inte hans starkaste sida. Vi får nog gå tillbaka mer än 10 år för att komma upp i siffran av att 100 000 älgar fälls. Jaktsäsongen 2021/2022 fälldes drygt 73 000 älgar, vilket är ett kvitto på att älgstammen på vissa håll är för klen, något som jägarkåren dessvärre inte rår på, utan det är pengar som styr utvecklingen åt fel håll. Kanske är riskkapitalister inblandade?

-Däremot vill jag stoppa all form av nöjesjakt.
Jag har svårt att relatera till begreppet ”nöjesjakt”, men som jägare så tycker jag att jakt är rolig, och det är en del av mitt liv. Det uppstår en känsla av glädje i mig när jag ger mig ut i skogen och det handlar mycket om kultur och arv för mig. Det som får mig att känna mig rik är när jag har frysboxen full med klimatsmart viltkött, så min familj slipper bidra till köttindustrins framfart, med allt vad den innebär. Andra kanske mår bra av, och känner sig rika när de har lyckats roffa åt sig av skattebetalarnas pengar via sina riskkapitalbolag, vad vet jag om det?
Vad jag vet är att den svenska jägarkåren är otroligt viktig när det gäller förvaltningen av våra viltstammar. Det är inte djurrättsaktivister som utfodrar klövvilt på vintrarna när de annars skulle svälta ihjäl, eller som åker ut för att söka upp ett påkört rådjur mitt i natten, det är jägarna. Visst finns det saker jägarkåren behöver jobba med, precis som alla yrkeskårer, men den som lever under illusionen att viltstammarna kan reglera sig själv lever i en bubbla, och den som inte ser att jägarkåren är den grupp människor som brinner mest för våra viltstammar skulle behöva ta av sig sina moraliska skygglappar.

Johan Olsson
Chefredaktör tidningen Allt om Jakt & Vapen
Jan Emanuels inlägg finns at läsa här: Halvfulla gubbar med dålig syn har ingenting i skogen att göra | GP