När vargen kommer på tal väcker det starka känslor runt om i Sverige. Människor som bor och verkar i områden med vargrevir lever med dessa problem in på knuten. Det är oftast de människorna som får ta smällen av vargens närvaro i form av bland annat dödade tamboskap, jakthundar och den ständiga oron det för med sig. Förståelsen av ett problem blir svår att ta in när man inte behöver vara i närheten av det och avståndet i klyftan mellan stad och landsbygd ökar i detta ämne.
På 1960-talet fanns det uppskattningsvis tio vargar i Sverige, en rejäl nedgång från 1800-talets population som uppskattades ligga på ungefär 10 000 vargar. Idag tror forskarna att vi har 450 vargar där merparten av dessa har sina revir i Mellansverige.
”Leif GW och vargen” är en dokumentärserie i två avsnitt som behandlar den kanske mest känsloladdade frågan vi har i Sverige när det kommer till våra vilda djur. Leif GW Persson har varit jägare i större delen av sitt liv och enligt honom själv ser han sig inte som jävig i just denna fråga.
”Den jakt jag har ägnat mig åt har inte varit i ständigt pågående konflikt med just vargar”, säger Leif i dokumentären.
Acceptansen bland de som lever nära vargen är låg och i takt med att debatten gällande jakten på varg blir alltmer intensiv resulterar det i att klyftan bara blir större och större mellan stad och landsbygd. En fråga och debatt som delar upp grupperna och där ingen är villig att kompromissa, sägs det i dokumentärserien.
Licensjakt
2023 års licensjakt på varg inleddes den 2 januari där totalt 75 vargar fick fällas. Detta enligt beslut från fem länsstyrelser som ingår i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet. 57 av dessa vargar lyckades fällas.
Den infekterade vargdebatten är inte bara en vattendelare när det kommer till landsbygd och stad. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill ha en större vargstam än vad vi har idag medan en majoritet av riksdagspartierna vill se en halvering av den svenska vargstammen.
Riksdagen har fattat beslut om att vi ska ha mellan 170 och 270 vargar i Sverige. Moderaterna lovade att förändra rovdjurspolitiken och att vargstammen skulle ner till närmare 170 individer. Är det som vanligt bara tomma ord som ska visa sig ge en bitter smak av svek?
Licensjakten på varg har pågått under flera år med varierande tilldelning där målet är att uppnå de politiskt uppsatta målen.
Vargens beteende har enligt Leif ändrats, där deras närvaro kryper allt närmare människan och det oskygga beteendet skapar oro bland människor som lever bland etablerade vargrevir.
”Anta att det värsta skulle hända att en varg angriper och dödar ett litet barn som står och väntar på skolbussen. Då tror jag att det skulle ske en mycket radikal omsvängning i frågan. Det skulle vara mycket drabbande för vargen”, säger Leif i dokumentären.
Ett skräckscenario som ingen förälder vill vara med om. Undertecknad tror som Leif, att en sådan allvarlig olycka skulle vända opinionen, men det vore djupt tragiskt om det skulle behöva gå så långt innan det görs något åt detta.
Vargen breder ut sig
I takt med att vargen börjat sprida sig över landet och etablerat vargrevir har inställningen till den samma ändrats.
”De som bor i ett vargrevir är mer negativt inställd till varg än de som bor utanför det. Och ju längre utanför ett revir man bor desto mer positivt inställd är man. Och det mönstret gäller oavsett om man är jägare med hund, en person utan anknytning till någon intressegrupp eller medlem i någon naturvårdsorganisation. Rimligen måste då attityden blivit något mer negativ i takt med att det är fler som bor i eller nära vargrevir”, säger Jens Frank, forskare Grimsö forskningsstation, i dokumentären.
Gysingevargen
I Gästrikland år 1821 attackerade den så kallade Gysingevargen 32 människor med en dödlig utgång för nio av dessa personer, alla dessa attacker var riktade mot barn. Vargtiken låg oftast gömd intill hus och väntade på att någon skulle ge sig ut. Den valde ut de minsta, alltså barnen, och denna vargtiks oskygga beteende satte skräck i befolkningen.
Man tror att den här Gysingevargen hållits i fångenskap i Gysinge herrgård och därför inte varit rädd för människor, sägs det i dokumentären.
Vargens oskygga beteende rapporteras det om varje år i Sverige där de ibland inte visar något tecken på rädsla för människor, händelser som ibland även har fångats på film, vilket man kan se i det första avsnittet.
Projekt varg
1971 startades ”Projekt varg”, ett initiativ av Svenska Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket. De konstaterade att en naturlig tillväxt av varg inte var möjlig. Därför ansåg de att en återinplantering var vägen att gå för att Sverige skulle kunna ha en livskraftig vargstam. Projektet gick ut på att de skulle föda upp varg och bygga hägn, där ett av förslagen för dessa hägn var norra Värmland. Från dessa hägn skulle sedan vargvalparna släppas ut i naturen.
Men Naturvårdverket sade nej till dessa planer då de ansåg att befolkningen i det tilltänkta utplanteringsområdet inte skulle acceptera återinförseln av vargen där de lever och verkar.
I den här dokumentärserien kan man konstatera att meningarna isär, där ena sidan är säker på att vargen har planterats in med hjälp av människan medan den andra sidan menar att vargen har vandrat in i Mellansverige av egen maskin.
Karl Hedin-fallet
Alla har rätt till sin åsikt, det är något som måste respekteras från båda parter. Jägare har sin lagliga rätt att jaga och så kommer det att fortsätta vara. På senare år har det bildats ”antijaktgrupper” där kriminella gärningar ibland används, som bland annat sabotage av jakt, jakttorn och hot mot lantbrukare och jägare.
”Det är något vi ofta hör, att jägare är emot tjuvjakt och jägare är emot all form av kriminell jakt. Men samtidigt sitter majoriteten av jägarna och hejar på Karl Hedin”, säger en anonym person i dokumentären.
För undertecknad är det en självklarhet att man står bakom och stöttar en oskyldigt anklagad person för något som han bevisligen inte har gjort. Det som verkligen behöver ifrågasättas i det här fallet är det grova rättsövergrepp av polis och åklagare, som uppenbarligen inte har jobbat inom sina ramar.
Karl Hedin har varit ansiktet utåt under flera år och kritiserat den svenska vargförvaltningen. Rättegången mot Karl Hedin har innehållit hemlig telefonavlyssning, falska vittnesmål och överklaganden.
Den 26 oktober 2018 anhålls Karl Hedin på sannolika skäl misstänkt för illegal jakt på varg. Polisen knackar på hemma hos Karl, kroppsvisiterar honom och kör honom i handbojor till Kronobergshäktet. Ett av Sveriges mest uppmärksammade och omdebatterade jaktbrottsfall, som skulle visa sig vara extremt komplicerat och pågå i hela fyra år.
”Jag kan för mitt liv inte begripa vad insatsstyrkan hade där att göra”, säger Leif i dokumentären. Enligt honom är det ett tillvägagångsätt som är högst överdrivet.
”Jag har min bestämda uppfattning om varför man gör den här proceduren. Det har aldrig varit deras mening att få mig fälld i domstol. Meningen var att skada mig, straffa mig”, säger Karl Hedin i dokumentären.
Det är telefonavlyssningen som föranleder till att det en stund senare kommer flera poliser och knackar på hemma hos honom i hans bostad. Men han är av den bestämda åsikten att ärendet måste ha satts i gång långt innan. Det visar sig att grunden till det hela är en anmälan från en kvinna som påstår att Karl Hedin, tillsammans med flera andra personer, jagar varg med både vapen och förgiftat kött. Det visar sig senare att det kvinnliga vittnet har hittat på allt för att komma över makens tillgångar. I fallet mot Karl Hedin finns ingen teknisk bevisning som kan binda honom till att illegalt ha jagat varg.
Åklagaren i detta ärende är Lars Magnusson.
”Åklagaren har en objektivitetsplikt. De ska väcka åtal när det är högst sannolikt att rätten kommer att gilla åtalet. Vid tvekan ska det inte väcka åtal”, uppger Leif i dokumentären.
Den 22 februari 2021 inleds rättegången mot Karl Hedin. Västmanlands tingsrätt går inte på åklagarens linje och han frias från alla misstankar om jaktbrott. Trots att domen är så omisskännlig väljer åklagaren Lars Magnusson att överklaga till Svea hovrätt.
Karl Hedin friades från alla anklagelser den 14 oktober 2022, nästan fyra år efter gripandet.
”Summerat finns det goda skäl att hävda att polis och åklagare har utsatt Karl Hedin för ett betydande och till och med grovt rättsövergrepp. Det får inte gå till så här”, avslutar Leif om det omdebatterade rättsfallet mot Karl Hedin.
Reflektioner
”Det är inte så att det faktum att du jagar automatiskt skulle öka sannolikheten att du skulle bli en seriemördare, för så är det faktiskt inte. Men det är naturligtvis så att det påverkar din inställning. Men det gör någonting i huvudet på en, det ska man nog vara klar över. Du blir aldrig densamma som innan”, säger Leif i dokumentären.
Exakt vad Leif menar med detta påstående är lite svårtolkat. Om han menar att jakten skulle ändra vår personlighet på ett negativt sätt, att vi aldrig blir densamma igen, väljer åtminstone undertecknad att ta avstånd från det påståendet.
I dokumentären säger också Leif att jakten är krigets kusin.
”Släktskapen, avståndet att det är du själv betingas av att du inte jagar människor. Men om du ägnar dig åt jakt på det där viset så blir det naturligtvis lättare att ta det där steget. Det är väldigt nära släktskap med kriget”, tillägger Leif i dokumentären.
Ytterligare ett citat som är ganska svårt att ta in och tänka sig, och det kan såklart tolkas på lite olika vis. Men jag har personligen svårt att se släktskapet mellan jakt och krig.
”Leif GW och vargen” är en dokumentärserie om vargen, som är förvånansvärt nyanserad för en gång skull. Två starka värdeladdade ord som används vid ett flertal tillfällen i dokumentärserien är vargkramare och varghatare. Onödiga fack att placera in de olika ”lägren” i. Jag menar, jag hatar ju inte flygplan bara för att jag inte gillar flygtrafiken.
