I förra veckan meddelade Skogsstyrelsen att skogsägare nu måste ta hänsyn till samtliga fågelarter på individnivå vid brukande av skogen. Något som riskerar att lägga en död hand över hela det svenska skogsbruket och arbetet för en hållbar framtid. I en debattartikel i Svenska Dagbladet, torsdagen den 17 februari, beskriver även Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist de orimliga konsekvenserna.

– Det är väldigt bra att Skogsstyrelsen klargör vad de politiska besluten om artskyddet får för konsekvenser. Det här har LRF påpekat i minst 10 år. Vi måste få en förändring eftersom skogsbruket står och faller med detta. LRF delar Skogsstyrelsens bedömning att detta kommer att knäcka skogsägare och att detta kommer ta skattemedel från den naturvård som verkligen behövs, säger LRF Skogsägarnas ordförande Paul Christensson.

Det svenska skogsbruket är en nyckel för en hållbar framtid. Kläder, byggnader, bränsle är tre exempel på produkter där man byter ut för klimatet krävande material mot hållbar skogsråvara. Det får också ekonomiska följder som också drabbar hela samhället. Varje år avverkas skog till ett värde av 30 miljarder kronor och skogsbruket skapar arbetstillfällen på landsbygden. Av Sveriges totala varuexport kommer 10 procent från skogsprodukter som virke, papper och pappersmassa. Med denna extremt hårda tolkning av EU:s artdirektiv sätter Sveriges regering inte bara Sveriges över 300 000 skogsägare i en ekonomisk knipa – de sätter också hela den svenska välfärden på spel.

– LRF delar Skogsstyrelsens lösningsförslag, vilket innebär att regeringen måste snabbt agera för att ta bort övertolkningen i artskyddsförordningen. Det handlar om att separera reglerna som rör vanliga fåglar som finns överallt, såsom skator och blåmes, från de regelverk som handlar om väldigt sällsynta och hotade arter, såsom kungsörn.

Det här vill LRF att regeringen ska göra:

1. Ändra förbuden kring fåglar till EU-direktivets ordalydelse. Det innebär bland annat att förbudet att försämra enskilda fåglars fortplantningsområden och viloplatser tas bort. Samt att störningar endast är förbjudna om det påverkar bevarandet av fågelarterna på nationell nivå.
2. Särskilj de svenska fridlysningsbestämmelser så att de inte omfattar pågående markanvändning, såsom skogsbruk. Att en blomma är fridlyst, och därför inte bör plockas, bör inte begränsa möjligheterna att fortsätta med skogsbruk i en skog som brukats i århundraden. Så var aldrig förordningen tänkt att användas. Det bör heller inte begränsa möjligheterna att dra en ny elledning eller bygga ett nytt hus, om inte arten är väldigt sällsynt.
3. Det utredningsansvar som nu läggs över på enskilda skogsägare är inte förenligt med befintlig lagstiftning. Vi vill ha ett tydliggörande om att det är statens ansvar.