Regeringen i en rävsax när miljöpartiet försöker ”kuppa” bort möjligheten till jakt och fiske i Norrlandslänen

Arkivbild

Just nu pågår en utredning om det ”samiska folket rätt till renskötsel, jakt och fiske” vilket har upprört och kommer fortsättningsvis uppröra mångas känslor i fjällnära områden men även i Norrland generellt. Den svenska regeringen, med socialdemokrater och miljöpartister i spetsen, är på väg att avsiktligt segregera och cementera konflikter mellan det samiska folket, framför allt de renägande och renskötande samerna, och övrig befolkning om direktivet som regeringen är ägare till kommer att gå igenom i sin helhet. Krasst kan det komma innebära att förutsättningarna till att all jakt och fiske inom norrlandslänen, eller inom den så kallade ”lappmarksgränsen” – från norra Dalarna och allt norrut så långt öster- och västerut man kan komma, och oavsett om det är statlig- eller privatägd mark, kan komma att styras utifrån renskötselbehov samt samernas egna behov av jakt och fiske.
I framtiden kan det som privat markägare i fjällen eller fjällnära områden innebära att den mark som jag är ägare till kommer att bli dubbelregistrerad, vilket betyder att både markägare och samebyar har rätt att jaga på samma område samtidigt. Krasst innebär det att om jag ämnar jaga älg eller småvilt på min egen ägandes mark och planerar min jakt utifrån det, så kan samebyn vid samma tillfälle själva besluta om att bedriva jakt på precis samma område och vid precis samma tidpunkt. Detta gäller såväl på statlig som privat mark.

Utredningens huvudsyfte inledningsvis var att utreda rennäringslagen och modernisera den, vilket är en nödvändighet utifrån den HD-dom som kom i Girjasmålet. Men mycket snabbt övergick det ursprungliga direktivet – att modernisera rennäringslagen – till att i stället övergå till vilken exklusiv bestämmanderätt samer ska ha över jakt och fiske. I det första delbetänkandet som ska vara klart till november 2022 ska den parlamentariska kommitteen lägga fram ett förslag huruvida denna rättighet ska se ut. Problemet är bara att tiden är mycket knapp för att kunna ta sådant grundgenomgripande beslut, vilket kan komma att innebära att beslutet lutar sig på rent schablonmässiga antagande grundade utifrån Girjasdomen.

I juni drev därför oppositionen i riksdagen igenom ett riksdagsbeslut om att direktivet var för snävt skrivet och att regeringen inte hade tagit hänsyn till fler grupper och att det därför var nödvändigt att man måste jobba ur ett bredare perspektiv. Det riksdagsbeslutet har inte regeringen tagit någon hänsyn till och av den anledningen har Kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson lämnat in en skriftlig fråga till näringslivsminister Ibrahim Baylan kring vad regeringen ämnar göra utifrån riksdagsmajoritetens beslut om att direktivet behöver ha ett bredare perspektiv. Baylan kommer att svara på den frågan kring månadsskiftet oktober/november.

Hela arbetet med direktivet är omgärdat av flertalet frågetecken som inte är förenliga i ett demokratiskt och rättssäkert samhälle, som man gärna från regeringshåll vill påskina att Sverige är.
Regeringen har utsett en grupp med utredare som består i en huvudutredare, justitierådet och akademiledamoten Eric M Runesson, samt ett antal sekreterare som jobbar med att sammanställa den information man får in som sedan ska presenteras i den parlamentariska gruppen som består av invalda politiker som sitter i riksdagen. Till sin hjälp har de en expertgrupp som består av representanter från renskötseln och sametinget, olika intressegrupper som Jägareförbundet, LRF, skogsrepresentanter, SveMin, samt professorer, forskare, jurister och tjänstemän från näringslivsdepartementet. De får förslag från utredaren som de ska ta ställning till och diskutera på möten som hålls varannan eller var tredje månad.

Den parlamentariska kommitteen hade sitt första möte den 15 oktober och nästa möte för kommitteen är den 17 december. När den parlamentariska kommitteen träffas så är det enbart utredarna tillsammans med sakkunniggruppen, som enbart består av samiska intressen, som deltar på dessa möten. Så de åsikter som expertgruppen har kring direktivet filtreras genom utredarna och sakkunniggruppen. Expertgruppen har ingen möjlighet att själva komma till tals med politikerna som är valda till den parlamentarisk kommitteen. På så sätt kommer den breda kompetens som expertgruppen besitter inte fram till politikerna annat än genom bearbetade tolkningar kring de åsikter expertgruppen har.

Regeringen har tillsammans med miljöpartiet beslutat att det inte ska finnas någon insyn i arbetet som pågår inom kommitteen innan man justerat ett delbetänkande nästa höst, trots att man när utredningen presenterades, lade stor vikt vid att det skulle finnas en stor transparens och öppenhet under utredningens gång. Idag är den öppenheten helt borta då det är regeringen som äger direktivet och också bestämmer hur arbetet ska bedrivas. Det är även regeringen som bestämt sammansättningen av expert- och av sakkunniggruppen och det är även regeringen som beslutat att det första delbetänkande ska handla om samernas jakt- och fiskerättigheter.

ANNONS

En av de riksdagspolitiker som arbetat kraftfullt i frågan är Kjell-Arne Ottosson från Kristdemokraterna som i en intervju i samiska Oddasat menar att tidsutrymmet för det första delbetänkandet är alldeles för snävt satt tidsmässigt.
Kjell-Arne Ottosson säger i intervjun:
– Det ser jag som nästan helt uteslutande, det är alldeles för kort tid, och dessutom är det att börja i fel ände. Då ska vi först ta beslut kring jakt- och fiskerättigheterna, sedan ska vi backa hem och börja på grundarbetet kring de grundläggande rättigheterna. Det är helt fel väg att gå och alldeles för kort tid.

Även socialdemokraten Isak From som sitter i riksdagen och arbetar inom miljö- och jordbruksutskottet håller med Kjell-Arne Ottosson
– Att utreda förhållandena för samtliga samebyar gällande jakt och fiske som för Girjas domen tog 11 år, tror jag inte är möjligt, jag tycker tidsaspekten är för snäv på första delbetänkandet och tycker egentligen att man borde ha haft ett annat upplägg och att kommitteen begär om förlängd tid, än att man väver in första delbetänkandet till större utsträckning i slutdelarna, för första delbetänkandet kommer också måsta hanteras i slutbetänkandet.

Avslutningsvis så genomfördes ett första öppet möte den 20 oktober på privat initiativ, för att så långt som möjligt för övriga intresserade, (vilket borde vara samtliga i Sverige som har något intresse av att kunna bedriva olika fritidsaktiviteter i fjällen, fjällnära områden, skogsområden inom lappmarksgränsen, samt alla näringar som är beroende av de naturresurser som finns inom samma område) att hitta former kring ett gemensamt arbete för att kunna påverka regeringen om att man måste börja i rätt ände med arbetet kring de grundläggande rättigheterna för alla som bor och verkar inom ”lappmarksgränsen”
Frågan är stor och ytterst känslig, då den handlar om allas lika värde och allas lika värde att få bedriva jakt och fiske, men även bedriva andra fritidsintressen i de områden som klassas som renskötselområden.
En av deltagarna på mötet uttryckte följande, vilket säger något över den förtvivlade känsla många norr om Dalälven känner

”Norrland består av fler än renägande samer som är med i samebyar. Detta direktiv om det drivs igenom kommer att mest likna en omvänd apartheid dvs. en liten grupp ska ha rättigheter över invånarna trots att många fler har långa historiska anor i norr. Är det rimligt? Sår detta inte slit mellan grupper och driver samhället isär? Vi behöver politiker som förmår se helhet, jämka intressen och hitta kompromisser som alla invånare kan leva med”.