Moderaterna med riksdagsledamot Lars Beckman i spetsen besökte under gårdagen en fårbonde i Hälsingland för att diskutera situationen för människor som bor och verkar på landsbygden, i det aktuella området huserar i dagsläget Sveriges i nutid största vargflock. Representanter från flera olika näringar deltog och gav sin bild av situationen med rovdjursförvaltningen.

Vi samlades på Kjell Anderssons gård strax utanför Vallsta i Hälsingland, där han bland annat bedriver lammproduktion med cirka 200 tackor. 2011 drabbades Kjell av en vargattack där 14 får dödades, och med den utveckling som är idag ser han mörkt på framtiden som fårfarmare. Även Anders Persson, som driver lammproduktion i ungefär samma skala men i Delsbo-trakten, fanns på plats och delar Kjells mörka syn på framtiden.
Initiativtagare till mötet var Ingvar Persson, Ingvar fick en insändare publicerad i tidningen Hela Hälsingland den 5 januari där han ställer sig starkt kritisk mot hur rovdjursförvaltningen bedrivs och har idag bjudit in Lars Beckman, riksdagsledamot för Moderaterna, Kurt Dybeck, Peter Linzie och Mårten Strömberg från Moderaterna lokalt (Mårten är även ordförande i Gävleborgs Läns Stövarklubb) för att diskutera situationen.
Med på plats fanns även Karl-Erik Olsson, skogsarbetare aktuell med en insändare där han lyfter upp en rädsla och olustkänsla inför att för att arbeta ensam i skogen med den rovdjurstäthet som finns i området. Även Sigrid Bergåkra som driver Naturlära Ridgymnasium i Simeå fanns på plats för att dela med sig av sina erfarenheter och synpunkter.
Efter en kort presentation bjöds vi på en rundvandring i fårstallarna där årets lamning var i full gång.

– Är inte det lite tidigt för dem att lamma redan nu? Frågar någon.

– Jo, men det är en medveten strategi. Det blir mycket mer jobb, men jag slipper ha lammen ute på bete och riskera att de blir tagna av rovdjur, på det här sättet får de vara inne och är redo att skickas innan det är dags att släppa ut dem. Det är dock väldigt trist att inte kunna låta lammen växa upp fritt ute i beteshagarna. Det är en anpassning till den situation som råder helt enkelt, och marknaden i viss mån också förstås, säger Kjell.

Vi tog sedan plats runt det stora middagsbordet i Kjells matsal för att diskutera olika upplevelser och rovdjurspolitik. Sigrid Bergåkra gav uttryck för en oro över läget de ökande rovdjursstammarna samtidigt som hon även efterlyste lite sans i debatten. Hon lyfte bland annat fram farhågor att den heta debatten och det fokus som finns på frågan riskerar att påverka rekryteringen till utbildningar som den hon bedriver i Simeå, en utbildning med riksintag där många av eleverna har med sin egen häst, att risken för att få sin häst skadad på grund av rovdjur blåses upp till något betydligt större än vad den är. Samtidigt föreligger det förstås en reell risk också. Björn ses ganska ofta i området bland annat. Karl-Erik Olssons oro över att arbeta ensam i skogen bland rovdjuren lyfter en frågeställning som berör arbetsmiljö och vem som ska ansvara för att en säker arbetsmiljö ska kunna upprätthållas för de som arbetar i skogen i framtiden.
Kjell och Anders tog upp problematiken med rovdjursavvisande stängsel, även om man kan få bidrag i vissa fall så innebär både anläggning och skötsel oerhört mycket arbete för att hålla stängslet i det skick som krävs för att det ska vara godkänt, är bidragspengarna slut får man dessutom bekosta allt själv.

– Det får jag aldrig banken att låna ut pengar till, och jag har inte en chans att bekosta det själv, tillägger Anders.

Kjell visar även en karta över de beteshagar han utnyttjar i verksamheten, det är en mosaik av små enheter som ligger utspridda över fastigheten, vägar, små skogsdungar, tomter och vattendrag ligger insprängda på flera platser och innebär en väldigt omfattande stängsling. Dessutom behöver han låta beten vila växelvis under några år för att undvika parasiter, vilket innebär att han skulle behöva underhålla stängsel även där beten inte brukas. I dagsläget nyttjar han istället elnät som flyttas till de enheter som betas.
Många delar avhandlas under samtalet men något som sticker ut är missnöjet med hur reglerna kring skyddsjakt ser ut idag. Lars Beckman (M) kommenterar att det måste till en lagändring för att möjliggöra en generösare skyddsjakt, vilket även Länsstyrelsen gärna skulle vilja ha möjlighet till enligt Lars. Han menar att Länsstyrelsen själva borde komma med förslag på hur en sådan lagändring borde utformas så att regeringen sedan kan ta ett beslut på en bra grund.
På frågan hur Moderaterna ser på möjligheten att påverka rovdjurspolitiken i den riktning som framkommit under diskussionen så svarar Lars Beckman (M):

– Det Moderaterna har gjort är att vi har kommenterat motionen, det låter tråkigt men där har vi sagt att vi kräver en nivå på 170 vargar. Vi jobbar med att påverka regeringen, sedan har vi också tryckt på till exempel Centerpartiet att som ett landsbygdsparti ställa krav på regeringen i förhandlingarna, för det är regeringen som äger frågan och de har makten att skriva ett regleringsbrev till sina myndigheter. Det vi tycker är djupt beklagligt är att regeringen har tagit ett beslut om 170 till 270 vargar, sedan har Naturvårdsverket då satt en egen siffra om 300 vargar. Då är det inte konstigt att människor tappar förtroendet för beslutsfattarna.

– Rovdjurspropositionen i sig är balanserad och tar hänsyn till allas intressen, problemet är att vi har en myndighet som inte följer Riksdagens beslut, och en regering som tillåter att myndigheten inte följer Riksdagens beslut. Här måste vi komma tillbaka till ursprungsbeslutet, säger Lars Beckman (M).

Mårten Strömberg (M) flikar in:

– Moderaternas politik är att besluten måste fattas närmare dem som berörs.

Anders Persson lyfter också fram att det finns ett riksdagsbeslut på att svensk livsmedelsproduktion ska öka och ifrågasätter hur det står i paritet med den rovdjurspolitik som förs idag.

Tisdagen den 14 januari kommer en interpellationsdebatt att föras i Riksdagen i ämnet.