Stiftelsen Skogssällskapet tillsammans med Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, inleder under våren 2023 en förstudie kring möjligheterna av ett återinförande av visenten i Sverige. I studien utreds både de negativa och positiva konsekvenserna kring ett återinförande av frilevande visenter. Förstudien inleds på Skogssällskapets egen skogsfastighet Svanå i Västmanland, en fastighet på 1 100 hektar norr om Västerås.

I ett pressmeddelande från Skogssällskapet säger Harald Nylinder som är affärsområdeschef för Skogssällskapets egna skogar och initiativtagare till projektet, att fastigheten i Svanå ligger i ett område med stora sammanhängande skogsområden, relativt långt från högtrafikerade vägar. Dessutom gränsar fastigheten till visentens ursprungliga utbredningsområde i Mellansverige.

Den sista frilevande visenten sköts på 1920-talet i Karpaterna och de viseneter som idag återintroduceras kommer från djurparker. Idag finns vilda visenter bland annat i Polen och Rumänien och men även andra länder i Europa bedriver arbetet kring återintroduktion.

– Visenten är Europas bisonoxe. De är stora gräsätare som funnits i Sverige längre tillbaka i tiden och som skulle kunna göra stor nytta för naturvården, berättar Karin Fällman Lillqvist, hållbarhetschef på Skogssällskapet.

– Fram till mitten av 1900-talet fyllde våra skogsbetande kor de funktioner som vilda visenter och uroxar tidigare gjort, genom att de betade gräs och örter i skogen. I dag har vi problem med igenväxning eftersom de stora gräsätarna saknas i skogslandskapet, berättar Karin Fällman Lillqvist.

 

Fakta kring visenten

Visent (Bison bonasus) är tillsammans med amerikansk bison (Bison bison) de två i dag levande arterna i släktet Bison.

Visenten är Europas största och tyngsta vilda, landlevande däggdjur och kan väga uppåt 800 kg.

Den är ett flockdjur som helst håller sig undan människor i det fria.

Vilda bestånd finns i dag i bland annat Polen, Rumänien och Ukraina. Visenten omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv, har status som sårbar (Vulnerable) och är en prioriterad art att återinföra för att gynna den biologiska mångfalden, enligt Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

Till skillnad från älg och rådjur, som ofta betar sly och plantor, äter visenten främst gräs, halvgräs och örter. Den liknar därmed våra tama nötkreatur i sitt betesmönster och skulle kunna fylla en viktig funktion i att hålla skogs- och ängsmarker mer öppna.

Visenter får oftast bara en kalv per år, vilket gör att fortplantningstakten är låg. Arten har därför ingen hög tillväxtpotential. De blir könsmogna först vid tre års ålder.

I Sverige finns det i dag, förutom i djurparker, även visenter i större hägn på Nordens Ark, i Avesta samt i Eriksberg i Blekinge.

Källa: Skogssällskapet