Regeringen har nu bestämt sig för att strö ut lite pengar till jägarna genom att trikinproven skall subventioneras. Jag tror att det kommer att i stort sett kvitta. 120 kr per vildsvin kommer inte att göra skillnad. Det billigaste trikinkitet kostar ca 100 kr förpackning och porto kostar 35 – 40 kr skillnaden är alltså 60 – 65 kr och så får man en massa krångel med att skriva ut remissen, ta fram plastpåsar köpa vadderade kuvert och frimärken mm.
Vad är då problem för jägarna när vildsvinet är skjutet?
En del av problemen är att man ska göra sig av med slaktrester på ett lämpligt sätt. Bäst är att kunna lämna till den kommunala hanteringen av biologiskt avfall (läs matavfall).
Nästa problem är vad ska jägaren göra med vildsvinsköttet när den egna frysen är full. Än så länge får jägaren inte sälja till andra än vilthanteringsanläggningar och sådana finns det inte tillräckligt många. Det kan bli väldigt långt att åka om man överhuvudtaget får leverera dit. Den som ligger närmast där jag jagar tar inte in några nya leverantörer. Givetvis skulle man enkelt kunna tillåta jägarna att sälja direkt till konsument (det finns många jägare som idag säljer direkt till vänner och bekanta) men den marknaden är lite krånglig och begränsad. Väldigt många är intresserade av att köpa lite vildsvinskött men bara några bitar och jägaren vill bli av med hela grisen. Alla har heller inte tillräckligt stor frys för att få ner 20 kg kött. Ytterligare en belastning för jägaren är att köparen inte alltid kan stycka det som levereras.
Vill man ha en ökad avskjutning av vildsvin måste men satsa på att underlätta för jägarna att bli av med både ränta och slaktkropp.
Jag har ofta kontakt med vildsvinsjägare landet runt och tror att min beskrivning ovan är korrekt. Med rätt stimulans och rätt regeländringar skulle det kunna bli så att alla kan handla svenskt vildsvinskött i sin vanliga livsmedelsbutik. Det är gott, nyttigt och klimatsmart.
Så tycker jag.
Gurra som jagar i Södermanland
