Brunbjörnen är Sveriges största rovdjur. Den har en stor, massiv kropp med grova och starka ben. Pälsen är lång och färgen varierar från ljust grågul till nästan helt svart. Dock har björnungar ofta en tydlig ljus halskrage.
Björnarna är hälgångare, som betyder att de går på hela foten. Därför är spåret efter en björns bakfot ganska lik ett fotspår av en människa. På varje fot har björnarna fem långa och böjda klor som de använder till exempelvis att gräva upp rötter eller myror ur en myrstack med samt för att klättra i träd. Deras små öron och ögon, men stora nos, tyder på att björnarna litar mer på luktsinnet än på syn och hörsel.
Björnstammen i vårt land var nästan utrotad i början av 1900-talet. Efter en kraftig nedgång under andra halvan av 1800-talet återstod endast runt 130 björnar i fyra områden i Sverige. Björnarna blev fridlysta i Sverige 1927 och jakt tilläts endast i begränsad utsträckning efter 1943. Under denna period började björnstammen återhämta sig och fortsatte att öka med ungefär 1,5 procent per år fram till 1993. Björnarna i vårt land är uppdelade i två raser. De som finns i Dalarna och Härjedalen är nära släkt med de björnar som finns i Spanien och Frankrike. De som finns i Jämtland och norrut är däremot släkt med ryska björnar. Detta bevisar att björnen invandrade till Sverige från både söder och norr efter istiden.
Hemområden
Björnar rör sig på stora områden. Det område där en björn lever kallas för hemområde. Björnarna försvarar inte sina områden mot andra björnar varför flera björnars hemområden därför kan gå ihop med varandra. Deras hemområden kan vara väldigt stora. En björnhonas område kan vara ungefär lika stort som sjön Hjälmaren, det vill säga 400 – 500 kvadratkilometer. Hanarnas hemområden är ännu större, cirka 1500 kvadratkilometer. Vilket motsvarar nästan hela Mälaren eller hela Gotland plus lite till.
Utbredning
Björnar förekommer allmänt i Sverige från Dalarnas och Gävleborgs län och norrut och den svenska björnstammen utgör huvuddelen av den skandinaviska populationen. Utbredningen i Skandinavien har varit koncentrerad till fyra kärnområden: ett sydligt område som består av Härjedalen, södra Jämtlands län, Dalarna och Gävleborgs län, ett mellanområde som består av norra Jämtland, Västernorrlands län och Västerbottens län samt två nordliga områden i Norrbottens län.
Föda
På våren gräver björnen fram myror, rötter, gräs och örter och på sommaren äter den framför allt gröna växtdelar av olika slag. Under sensommar och höst är bär den viktigaste födan, framför allt blåbär. Under våren då snöförhållandena gynnar björnens jakt händer det att den äter stora däggdjur som älg och ren. Detta sker även under försommaren när älgkalvarna är små. Kadaver står också på deras meny.
Ide
På hösten går björnen i ide. När det sker beror på vilken del av landet som björnen befinner sig. Längst upp i norr går björnarna i ide i månadsskiftet september-oktober och längre söderut går de och lägger sig i oktober-november. Idet görs i ordning i till exempel en utgrävd myrstack, under en stor sten i en bergskreva eller i en grävd jordhåla. Efter fem till sju månader kommer björnen ut och möter våren. Den äter och dricker ingenting under tiden i idet utan lever på fettreserver som den byggt upp under hösten. Den sover tungt och hjärtat slår saktare än normalt. Dessutom sjunker kroppstemperaturen några grader. En viktig orsak till att björnen sover hela vintern är bristen på mat eftersom den till största delen lever av växter.
Jakt
Vuxna björnar har få fiender förutom oss människor och de flesta vuxna björnar som dör skjuts under jakt. Under 2017 sköts knappt 300 björnar under skydds- och licensjakt vilket motsvarar cirka tio procent av populationen det året. Björnen är fridlyst och får liksom våra andra stora rovdjur endast jagas under strikt kontrollerade former. För att reglera antalet björnar och förebygga skador på tamdjur och renar får skyddsjakt och viss licensjakt genomföras om förutsättningarna för jakten är uppfyllda. Myndigheterna kan besluta om skyddsjakt vid behov, året om. Jakttiden för det specifika tillfället fastställs i beslutet om skyddsjakt och det är Länsstyrelsen som beslutar om skyddsjakt. Naturvårdsverket har delegerat rätten att fatta beslut om licensjakt på björn till länsstyrelserna i de delar av landet där björnstammen är tät.
Björnen jagas från och med den 21 augusti till och med senast den 15 oktober eller tills beslutat antal björnar inrapporterats in som fällda. I delar av Norrbotten får björn jagas till och med senast den 30 september.
Kuriosa
I Sverige finns två mycket välkända barnsånger som handlar om björnar. Det är ”Mors lille Olle” samt lekvisan ”Björnen sover”. Uttrycket ”skiter björnen i skogen” används om saker som anses självklara. Välkända björnar inom litteraturens värld är Nalle Puh, Paddington och Guldlock och de tre björnarna. I Sverige gick under många år TV-programmet Björnes Magasin där en björn hade huvudrollen. Det finns två stjärnbilder med björnnamn på norra stjärnhimlen, de heter Stora Björn och Lilla Björn. Björnen är Härjedalens landskapsdjur.
Vikt: En vuxen björn kan väga allt mellan 60 – 250 kilo. Den största björn som skjutits i Sverige vägde hela 343 kilo.
Ålder: En björn kan bli 30–40 år i fångenskap. Men det är ovanligt att björnar som lever i det vilda blir så gamla.
Ungar: Under vintern föds björnungarna i idet. En nyfödd björnunge väger bara några hekto. Oftast får björnhonan två till tre ungar. De diar sin mamma och lämnar idet tillsammans med henne då det blir vår. Ungarna stannar hos sin mamma under ett till två år. De blir könsmogna vid 3 – 4 års ålder.
Text: Ronnie Sedin
