Den 6-7 november var Jeanette Börjesson och hennes finskspets Häggingåsens Minna med på de Nordiska Mästerskapen i Finland, och åkte hem som segrare, med 96 poäng båda dagarna!
Jeanette Börjesson bor i Örnsköldsvik i Västernorrlands län. Hon är uppvuxen med jakt och jakthundar och i unga dagar hade hon gott om jagande förebilder i sin närhet. Hennes båda föräldrar jagade och så även hennes morfar och moster.
Det har funnits både labrador, stövare, älghundar och vorsteh i familjen genom åren, men i dagsläget är det finskspetsar för hela slanten. Jeanette var nyligen till Finland på Nordiska Mästerskapet och tävlade med sin hund Häggingåsens Minna, och med anledning av hennes framgångar där har vi passat på att få en pratstund med henne.
Hon har minst sagt ett stort intresse för de skällande fågelhundarna i allmänhet, och för finskspetsarna i synnerhet.
– Redan 1992 köpte jag min första finskspets. Jag jagar förvisso även älg, men jakten med finskspets är prio ett för mig, det är min stora passion.
Jeanette har varit aktiv i lokalklubben sedan 90-talet, suttit i riksstyrelsen i nio år och idag är hon ordförande i riksstyrelsen.
Hon har en dotter på 16 år som förvisso inte är jägare, men hon har ett stort intresse för familjens hundar. Sonen på 19 år är dock lite av en jaktfanatiker som jagar så fort han får chansen.
Jeanette har inte själv varit aktiv som uppfödare tidigare, men det är något hon nu har börjat engagera sig i. Hennes tik Minna, som är sex år gammal, har en kull efter sig och den verkar lovande.
– Det är bara en av valparna som är startad på prov och den är redan jaktchampion, men alla jagar bra, så det känns som att kullen blev en fullträff och jag tror fler kommer bli meriterade, berättar Jeanette.
Nordisk Mästare
De Nordiska Mästerskapen 2021 för skällande fågelhundar arrangerades i Ylivieska, Finland den 6-7 november. Under mästerskapet deltog fyra ekipage från Finland, Norge och Sverige, så totalt stod tolv ekipage i toppklass på startlinjen, och ett av dessa var Jeanette och Minna.
– Det var verkligen en upplevelse med hela arrangemanget. När vi kom var det uppvisning av hundar med presentation om vilka meriter de hade och så vidare. Sedan blev det lottning inför proven vilket så klart var spännande.
Tävlingsdagarna bjöd på fina förutsättningar, med temperatur runt nollan.
– Även om det blåste lite mer på lördagen än söndagen, så var det ett bra väder för trädskällarjakt. Något som blev lite extra spännande var att min domare inte pratade svenska eller engelska, berättar Jeanette.
Till domare och tävlandes hjälp hade tävlingsledningen tagit fram ett dokument som var både på svenska och finska, och detta blev länken till kommunikation mellan ekipaget och domaren.
– Vi körde lite Google-translate med, vilket ibland blir hur fel som helst. Men vi hade jättetrevligt, säger Jeanette och skrattar.
Till tonerna av finsk radio åkte Jeanette ut mot sin provruta tillsammans med den finska domaren första provmorgonen. Längs vägen satt skyltar om att det arrangeras mästerskap för skällande fågelhundar. Detta till trots mötte Jeanette en harjägare tillsammans med sin hund ute på sin provruta.
– Lite tråkig start att se en annan jägare på min ruta, men vi åkte en bit in på marken, i hopp om att få vara ifred. Det var väldigt annorlunda mark än jag är van. Det var mycket åkermark, ungskog, sly och stora myrar.
Lite lägre in på marken kom de till ett fält med ett 30-tal orrar. Problemet där var att det cirkulerade en kungsörn över dem, vilket gjorde det omöjligt att släppa en finskspets. Så de begav sig ännu längre in på marken där de stötte på ytterligare en harjägare. Till slut fick de åka till utkanten på rutan och påbörja provet där.
– I Sverige är provtiden tre timmar (med möjlighet till förlängning), men i Finland är det fyra timmars prov. Efter att ha gått i tre timmar och tjugo minuter utan att ha haft en enda fågelkontakt började jag bli lite stressad. Vi hade en älghund inne på rutan som skällde ståndskall, vi hade ett konstant hardrev plus att det lät som att de sköt en hare med. Jag såg för övrigt tre harar som passerade oss, så mina förhoppningar var inte jättestora.
När de var på väg tillbaka fick Minna dock tag på fågel i en ungskog och började skälla. Det visade sig vara en orrflock. Efter ett tag lättade fåglarna, Minna följde med och fick flera bra jobb med förföljanden och förnyade skall.
– Jag började då inse att hon, tack vare de här fina jobben borde ha samlat ihop till ett första pris, och i så fall skulle hon få titulera sig Finsk Jaktchampion, och det var egentligen mitt stora mål med tävlingarna.
Minna jobbade vidare och det visade sig sedan på eftermiddagen under kollegiet att hon mycket riktigt fått ett förstapris, med hela 96 poäng. Efter lite väntan fick Jeanette veta att de låg i ledning efter första dagen.
Söndagen
Målet med andra dagen var att bara njuta av läget och ha roligt.
– Min tanke inför dag två var, att det är omöjligt att toppa gårdagens resultat, men jag var så nöjd med Minnas prestation från lördagen, så jag hade inga krav eller förväntningar på henne inför söndagen.
Även denna dags domare var enbart finskspråkig. Vädret låg runt nollan och det kom lite snö under ungefär en timmes tid, precis så det blev vitt på marken. Minna hade först två ”ej konstaterade” arbeten, men sedan blev det jackpot med ett bra arbete med en förflyttning och ett förnyat skall, följt av ytterligare flera bra fågelarbeten.
– Jag var lyrisk när vi åkte mot kollegiet, och kunde känna att Minna verkligen presterat på toppnivå båda dagarna.
Även den andra dagen blev det ett förstapris med samma fantastiska resultat på 96 poäng. Minna blev bästa hund även andra dagen och en given vinnare av de Nordiska Mästerskapen. Extra roligt var att Sverige även vann den sammanräknade landskampen med 280 poäng.
Vi tackar Jeanette för pratstunden och önskar henne och Minna lycka till i framtiden.
Text: Katharina Olsson
Foto: Anders Andersson
