Apportering – så lär du hunden grunderna

Den här artikeln finns även som film!

Att lära en hund apportering kan verka som en utmaning, men med rätt vägledning kan i stort sett alla hundar tränas att apportera. Oavsett ras eller medfödda instinkter finns det metoder som gör träningen enkel och rolig för både hund och ägare. I detta avsnitt går jag igenom grunderna och delar med mig av mina bästa tips.

Det finns en vanlig missuppfattning om att bara vissa raser kan lära sig att apportera. Många tror att det är en aktivitet som är reserverad för retrievers eller liknande hundar, men i verkligheten kan i stort sett alla hundar lära sig apportering. Det som dock skiljer sig är hur lätt eller snabbt olika hundar plockar upp tekniken.

Olika raser har olika anlag för olika typer av arbete. Retrieverraser, till exempel, har avlats i generationer för att just hämta och bära saker till sina ägare. Det är därför de ofta har ett starkare, naturligt intresse och lust att apportera. De visar ofta denna instinkt spontant, kanske redan som valpar. Samtidigt kan andra raser som stövare eller terrier ha andra naturliga anlag som gör att de är mindre benägna att vilja hämta. Men oavsett rasens ursprung eller funktion, kan man med rätt metod och tillvägagångssätt lära vilken hund som helst att apportera.

När jag tränar hundar fokuserar jag alltid på att arbeta utifrån hundens naturliga instinkter och anpassar min metod efter det. Det är avgörande att inte förvänta sig samma typ av respons från en labrador som från en stövare, men båda kan, med rätt träning bli en apportör. Nyckeln ligger i hur du anpassar träningen efter din hunds förutsättningar.

Grunderna i apportering

När man börjar med apporteringsträningen är det viktigt att ha ett tydligt mål med vad man vill uppnå. Det kan vara så enkelt som att hunden ska hämta ett föremål och lämna det till dig, men det kan också handla om att utveckla en mer avancerad apporteringsteknik för jakt eller tävling.

I det här avsnittet kommer jag att gå igenom grunderna med min strävhåriga vorsteh Harry. Harry är en äldre hund som redan är van vid apportering, men teknikerna jag använder fungerar precis lika bra på yngre hundar eller hundar som är helt nya inför apportering. En av de viktigaste sakerna att tänka på när man börjar träna är att det inte finns någon universell metod som fungerar på exakt samma sätt för alla hundar. Man måste vara flexibel och redo att anpassa sig beroende på hur hunden reagerar under träningens gång.

Rätt förberedelser

Innan vi dyker ner i själva träningsmomenten, vill jag betona vikten av att förbereda både dig själv och hunden ordentligt. En vanlig fälla många faller i är att de börjar träna utan att hunden är mentalt eller fysiskt redo. En överenergisk hund kan lätt tappa fokus, medan en hund som är för trött kanske inte är motiverad att träna alls.

Jag brukar rekommendera att man tar ut hunden på en promenad innan man börjar träna. En kort promenad hjälper hunden att bränna av lite överskottsenergi och gör att den lättare kan koncentrera sig när det är dags att arbeta. Det är också viktigt att ha rätt utrustning redo. Se till att ha det föremål du vill använda för apporteringen till hands – det kan vara en dummy, en boll eller något annat objekt som är lämpligt för just din hund. Det ska vara något som är lätt för hunden att bära i munnen och inte skadar dess tänder.

Om du har skaffat en hund som ska användas som apportör, är det klokt att tänka över vilka föremål som finns tillgängliga i hemmiljön. Om du inte vill att den unga hunden ska bära runt på till exempel finskor eller andra värdefulla saker, är det bäst att plocka undan dem. Om hunden är känslig och lätt skapar minnesbilder, är det särskilt viktigt att inte skälla på den om den råkar komma med något olämpligt, som en dyr lädersko. Du vill uppmuntra hundens bärande, inte avskräcka det. Skapa en miljö som främjar hundens naturliga egenskaper, så att de kan utvecklas på ett positivt sätt.

Introducera föremålet

När jag introducerar ”håll fast”-övningen, brukar jag börja när hunden är runt åtta månader gammal. Jag använder alltid koppel och väljer en lugn miljö utan störningar. För att ha kontroll över situationen placerar jag hunden mellan mina ben, vilket hjälper mig att hålla fokus på övningen. Jag lyfter försiktigt upp hundens läppar, öppnar munnen och placerar en liten dummy där. Samtidigt håller jag mina händer stilla runt hundens nos och huvud. När hunden håller dummyn stadigt och är lugn i sitt kroppsspråk, har vi skapat ett viktigt ögonblick tillsammans. Först då tar jag bort dummyn från hundens mun.

Den här övningen utgör grunden för vidare apporteringsträning i olika miljöer och med fler störningar. Du kan göra övningen flera gånger om dagen, men håll passen korta och avsluta alltid med ett lyckat moment. Inga kommandon eller beröm behövs vid detta tillfälle. Det kan ta allt från en vecka till flera månader att få övningen att fungera, så tålamod är avgörande. Det är viktigt att aldrig bli frustrerad eller arg på hunden.

Om hunden inte visar intresse för föremålet, kan du göra det mer lockande genom att leka med det själv eller välja ett föremål med en spännande doft. Målet är att väcka hundens nyfikenhet och vilja att interagera med föremålet. Sätt dock inte för höga krav för tidigt. Om hunden spontant plockar upp föremålet är det ett bra tecken, men förvänta dig inte att den förstår hela apporteringen direkt.

Belöna rätt beteende

Positiv förstärkning är en av de viktigaste aspekterna av hundträning, och apportering är inget undantag. När hunden visar det ­beteende du vill uppnå, som att hålla i föremålet helt själv och har ögonkontakt med dig utan att du behöver ha exempelvis handen vid nosen, ska du belöna hunden verbalt. Den verbala belöningen är viktig för att den ska förstå sambandet mellan handlingen och belöningen. Se till att hunden alltid har kontakt med dig när den har föremålet i munnen och allteftersom ni utvecklas i er träning kan du även röra dina händer framför hunden och den ska fortfarande ha kontakten med dig. Vrider hunden bort huvudet så se till att återfå kontakten.

Att en sådan här övning fungerar i en lugn miljö innebär det inte att hunden kan det. Bara för att den kan det just nu och just här betyder inte att det fungerar i andra miljöer med olika typer av störningar. Var därför noga i er träning att bygga upp ert samspel succesivt.

Öva att gå med föremål

När hunden har lärt sig att hålla ett föremål, är nästa steg att träna på att gå med det i munnen. Detta kan vara en utmaning eftersom vissa hundar gärna släpper föremålet när ni börjar röra er. Ett effektivt knep är att hålla hunden nära i kopplet och placera handen vid nosen för att förhindra att den släpper taget. Börja sedan gå med ett kommando, och efter några steg kan du ta bort handen från nosen. När hunden går bredvid dig med föremålet i munnen, beröm den rikligt. Genom hundens kroppsspråk ser du hur väl den tar emot berömmet. När hunden utför uppgifter med glädje tillsammans med dig, har ni kommit långt i er träning.

När denna övning fungerar bra, kan du be hunden att sitta, fortfarande med föremålet i munnen. Ge sedan kommandot ”kom” och låt hunden komma till dig innan du tar föremålet ur munnen.

För att utveckla övningen ytterligare kan du låta hunden plocka upp föremålet självmant. När den gör det, gå bredvid hunden samtidigt som du fortsätter att berömma. Den positiva stämningen gör att hunden förknippar apporteringen med något roligt, och detta stärker relationen mellan er. Dessa grundövningar är själva basen i apporteringen, och notera att du ännu inte har använt kommandot ”apport”. Målet är att hunden ska bära föremålet med glädje samtidigt som den har kontakt med dig. Detta samarbetsvilliga beteende är en stark grund att bygga vidare på.

Nästa steg i träningen

När grundövningarna fungerar, kan du avancera genom att introducera störningar. Men börja enkelt, exempelvis genom att placera föremålet på marken framför hunden, på ett avstånd av 1–2 meter. Hunden ska se föremålet, men du ska inte använda ordet ”apport” ännu. Ha kontakt med hunden, sträck ut handen mot föremålet och säg ”jaa”. Hunden ska då hämta föremålet och komma tillbaka till dig. Återigen, beröm mycket!

När detta fungerar, och hunden hämtar och lämnar föremålet korrekt, kan du gradvis införa kommandot ”apport”. När det gäller överlämningen av föremålet, låt hunden komma och sätta sig framför dig innan du tar föremålet. För att variera och undvika att hunden alltid förväntar sig att släppa föremålet direkt, kan du ibland låta den gå en stund med föremålet innan du tar det. Detta hjälper till att förhindra att hunden släpper föremålet för tidigt i framtida övningar.

Vanliga misstag

Ett vanligt misstag är att börja kasta dummies för tidigt i hundens utveckling, vilket kan trigga jaktlusten och göra att hunden rusar iväg när den inte borde. För att undvika detta, lär hunden att det inte alltid betyder något när du kastar ett föremål. En bra övning är att låta hunden sitta kvar medan du kastar ett par dummies framför den, och sedan själv gå och hämta dem. Beröm hunden för att den sitter kvar, vilket minskar förväntningarna på att alltid få apportera omedelbart.

Med tiden kommer hunden att lära sig att hantera situationer med störningar och behålla sitt lugn, vilket är avgörande i jaktsituationer. När hunden har lärt sig att hålla sig lugn, kan du börja kasta föremålet längre bort. Låt hunden sitta kvar, få kontakt med dig, och sedan ge kommandot ”apport”. Om allt går bra, kommer hunden att hämta föremålet och återvända till dig, med mycket beröm förstås. Låt hunden gå en bit bredvid dig med föremålet innan du tar det. Effekten av detta kan bli att förväntningarna tonas ner på att alltid släppa föremålet till dig direkt.

En hund med rätt nivå av förväntan blir en bättre apportör i olika miljöer och situationer.

Avslutning och repetitioner

Som med all hundträning är repetition nyckeln till framgång. Jag rekommenderar att man tränar apportering i korta, intensiva pass på ungefär 10–15 minuter. Detta håller hundens intresse uppe och förhindrar att den blir uttråkad eller överarbetad.

Det är också viktigt att alltid avsluta varje träningspass på ett positivt sätt. Oavsett om hunden har gjort framsteg eller inte, se till att avsluta med något roligt och belönande, så att hunden ser fram emot nästa träningspass. Det kan vara allt från en kort lekstund till att ge hunden en favoritgodis.

Anpassa efter hundens förmåga

Varje hund är unik, och det är viktigt att anpassa träningen efter hundens individuella behov och förmåga. Vissa hundar plockar snabbt upp apporteringstekniken, medan andra behöver mer tid och tålamod. Det är viktigt att du som ägare är lyhörd och följer hundens tempo. Tvinga aldrig en hund att göra något den inte är redo för, utan bygg upp träningen steg för steg.

Om du märker att din hund har svårt för ett visst moment, försök att backa ett steg och göra övningen enklare. Det är bättre att göra flera små framsteg än att tvinga fram stora framsteg som hunden inte är redo för.

Apportering som lek

En av de största fördelarna med apportering är att det kan bli en fantastisk lek och ett sätt för dig och din hund att ha roligt tillsammans. Genom att göra apporteringen till en lek, där hunden får använda sina naturliga instinkter och sin energi, blir träningen både rolig och givande för båda parter.

Kom ihåg att ha tålamod och att låta hunden känna att den lyckas. När hunden ser apporteringen som en rolig aktivitet, kommer den att vara mer motiverad att delta och lära sig nya färdigheter.

Sammanfattning

Att träna sin hund till att apportera kräver tid, tålamod och rätt metodik, men det är en mycket givande process. Genom att följa dessa steg och vara lyhörd för din hunds behov kan du lära vilken hund som helst att apportera, oavsett ras eller tidigare erfarenhet. Med belöning, repetition och positiv förstärkning kan apportering bli en av hundens favoritaktiviteter och en möjlighet för er att stärka ert samarbete och er relation.

Detta är bara grunden för apportering, ett område som kan utvecklas i det oändliga. Du kan finslipa tekniker och strategier för att få hunden att arbeta precis som du önskar. Men kom ihåg att en stabil grund alltid är avgörande, oavsett vilken typ av träning du bedriver med din hund.

Text: Stefan Hellström

Foto: Johan Olsson