Grunderna för att få en framgångsrik apporteringshund

Den här artikeln finns även som film!

Nu ska vi gå igenom grunderna i apporteringsträning och upplägget kan variera beroende på ras och vilken träningsfilosofi du väljer att följa. Jag delar med mig av mitt sätt att träna, baserat på många års erfarenhet, som har visat sig fungera väl för både mig och mina hundar.

Under valpens och unghundens uppväxt, särskilt om den är tänkt att bli en apporterande hund, är det vanligt att den spontant bär runt på saker. Det är viktigt att förstå skillnaden mellan att bära och att tugga eller slita sönder. Om din unga hund kommer med en sko, strumpa eller något annat föremål, kan du välja att antingen låta det passera obemärkt eller uppmuntra beteendet. Redan i detta tidiga stadium kan hunden visa sina naturliga anlag för att bära.

Det är avgörande att inte bli arg när hunden bär på något. Den gör faktiskt precis det den är avlad och tänkt att göra i framtiden – skillnaden är att det då handlar om ett mer strukturerat arbete under dina instruktioner. Om du har saker i hemmet som du är extra rädd om, se till att hålla dem utom hundens räckhåll. Det kan handla om allt från exklusiva dansskor och barnets fotbollsskor till mobiltelefo­ner eller andra värdesaker. Om en sådan situation uppstår, kom ihåg att ansvaret ligger på dig för att inte ha plockat undan.

Skulle hunden komma med något olämpligt, undvik att ryta till. Gör istället en byteshandel: erbjud något som hunden får ha, som en leksak eller ett tuggben, och ta försiktigt tillbaka föremålet. På så sätt undviker du att förstöra hundens naturliga initiativ att komma till dig med det den har hittat. Genom att göra detta till en positiv upplevelse stärker du kontakten mellan dig och din hund.

Det här är ett naturligt beteende hos en ung hund och bör hante­ras varsamt. Undvik att ställa krav eller försöka införa lydnad i dessa situationer. Låt hunden utveckla sitt intresse och sin trygghet i att bära saker – det är en värdefull grund för framtida arbete.

Grunden i lydnadsapportering

När hunden blir äldre börjar jag ställa krav på den. Under jakt kan det handla om att hämta fåglar eller till exempel vildkaniner – och då behöver hunden utföra uppgifter på mitt kommando. Detta kallas ofta för lydnadsapportering, ett ämne jag kommer att utveckla vidare i del 2, som ni kan ta del av i nästa nummer av Hundskolan.

Grunderna visar jag med min strävhåriga vorsteh Smilla. Jag bör­jade dessa övningar när hon var mellan sex och åtta månader. Den första delen handlar om att lära hunden hålla ett föremål lugnt och stilla. Träningen sker i en störningsfri miljö där både jag och hunden kan vara fullt fokuserade.

Första steget: Hålla föremålet

1. Positionering

• Sätt hunden på marken framför dig med ryggen mot dina ben. Använd koppel för att ha kontroll. Var lugn och närvarande, utan att ge kommandon.

2. Introducera dummien

• Placera händerna runt hundens nos och underkäke, se till att inga läppar kläms.

• Lägg försiktigt en mjuk dummie i hundens mun och vinkla huvu­det lätt uppåt.

• Håll kvar händerna runt munnen tills hunden är helt lugn och stilla.

• Ta sedan ut dummien utan att säga något eller ge beröm.

3. Repetition

Upprepa proceduren några gånger. Håll träningen kort för att undvi­ka att överbelasta hunden. Sluta medan hunden fortfarande är lugn och fokuserad.

Träningen kan ske en till två gånger om dagen tills hunden är bekväm med övningen. Ha tålamod och skynda långsamt – en stabil grund är viktig för framtida framgång.

Nästa steg: Stående position

1. Ny position:

• Be hunden sitta vid din sida och stå själv upp.

• Använd samma metod som tidigare för att placera dummien i hundens mun.

2. Större frihet:

• När hunden visar lugn och stabilitet kan du gradvis minska stödet. Börja med att släppa ena handen och låt den andra vila vid underkä­ken.

• Stå eventuellt på kopplet för extra kontroll, särskilt med livliga hundar.

3. Självständighet:

• När hunden kan hålla dummien lugnt utan stöd, släpp händerna helt och ge beröm. Beröm endast när hunden har ögonkontakt och är lugn, för att stärka både självkänsla och relation.

Viktiga påminnelser

• Gör övningen i hundens takt – det kan ta mellan 20 och 200 repe­titioner innan det sitter.

• Undvik att gå vidare till nästa steg innan den aktuella övningen fungerar perfekt.

• Beröm endast när det är lämpligt och bygg glädje och förtroende i varje steg.

Genom att lägga tid och omsorg på dessa grundövningar lägger du en stabil grund för framtida träning. Varje lyckad övning stärker relationen mellan dig och din hund – en process som handlar lika mycket om samarbete som om precision.

Ta det ett steg till

När din hund har lärt sig att hålla föremålet på ett bra sätt är det dags att bygga vidare på grundövningen. Tillvägagångssättet är i stort sett detsamma, men med några nya moment för att öka svårighets­graden och stärka hundens självkontroll.

Steg 1: Utökad hållträning

När hunden har dummien i munnen ger du beröm när den har ögonkontakt med dig. Börja röra dina händer framför hunden för att vänja den vid rörelser utan att den släpper föremålet. Låt inte hun­den hålla dummien för länge i början – målet är kvalitet snarare än tid. Kom ihåg att inte använda några kommandon under denna del av träningen; det enda du ska säga är berömmande ord under tiden som hunden gör rätt och håller dummien.

Steg 2: Ta ett steg bort

När hunden kan hålla föremålet stilla med lugn ögonkontakt, prova att ta ett par steg bort från den. Hunden ska fortsätta hålla dummien och sitta still. Ge beröm när den tittar på dig. Efter några sekunder går du tillbaka till hunden, tar försiktigt dummien ur munnen och avslutar övningen.

Steg 3: Störningar och ökad svårighetsgrad

När detta fungerar bra kan du gradvis öka avståndet mellan dig och hunden. Nästa utmaning kan vara att kasta något framför hunden medan den fortfarande håller dummien. Hunden ska sitta kvar, lugn och fokuserad.

Steg 4: Träna med andra hundar

En av de största störningarna i denna träning är när en annan hund är närvarande. När din hund behärskar de grundläggande momenten kan du introducera en annan hund som springer förbi. Din hund ska sitta still och fortsätta hålla dummien trots störningen.

Det är avgörande att de grundläggande övningarna sitter innan du introducerar störningar. Om du går för snabbt fram finns risken att hunden inte klarar av de ökade kraven. Det finns inga genvägar här – det krävs en bra plan, tid och tålamod. Om det inte fungerar som du tänkt, bli inte arg på hunden. Det är ett tecken på att ni behöver stärka grunderna ytterligare.

Bära – Nästa steg i apporteringsträningen

Efter att hunden har lärt sig hålla föremål är det dags att ta nästa steg: att bära. Att bära innebär att hunden inte bara håller föremålet utan också kan röra sig med det – exempelvis bära en fågel till dig eller ta med något nerför trappan.

En bra start är att inkludera bärövningar i dina dagliga prome­nader. Vik av från dina vanliga stigar och utnyttja varierad terräng för att gradvis introducera störningar. På så sätt blir träningen både utmanande och naturlig för hunden.

Steg 1: Från hålla till bära

När hunden behärskar ”hålla” går ni vidare till att träna på att röra sig med föremålet i munnen, alltså att bära. Använd fortfarande kop­pel för att ha kontroll och skapa trygghet för både dig och hunden. Notera att vi har kommit ganska långt i träningen, men jag har ännu inte gett kommandot ”apport.”

Om hunden släpper föremålet under övningen, placera det lugnt tillbaka i munnen och fortsätt. Gör ingen stor sak av det – målet är att träningen ska vara positiv och utvecklande.

Steg 2: Sänka förväntningar och bygga självkontroll

När det går bra kommer du kanske känna dig frestad att kasta dum­mien och låta hunden apportera direkt. Men vänta med det. Istället kan du:

1. Be hunden sitta.

2. Kasta dummien en kort bit.

3. Gå själv och hämta föremålet.

Varför? Den här metoden hjälper hunden att förstå att den inte alltid ska agera direkt på rörelser i sin omgivning. Det är inte alltid ”hennes jobb” att hämta. Genom att bygga denna självkontroll lär sig hunden att vänta på ditt kommando innan den agerar.

Steg 3: Förläng bärövningen

När hunden bär ett föremål, ta inte det ur munnen omedelbart. Istället kan du:

1. Gå några steg tillsammans med hunden.

2. Få hunden att sitta, gå en liten bit ifrån och låt den sedan komma fram till dig.

3. Fortsätt gå tillsammans en stund innan du tar föremålet ur mun­nen.

Kom ihåg att ge mycket beröm, särskilt när hunden har ögonkon­takt med dig. Den positiva förstärkningen stärker er relation och bygger hundens självförtroende.

När hunden bär föremålet och får beröm, kommer du märka en tydlig glädje och stolthet i dess sinnesstämning. Detta stärker hundens självförtroende och gör att den klarar av större utmaning­ar i framtiden, som att klättra upp på bänkar eller navigera svårare terräng.

Det är svårt att säga hur lång tid det tar innan allt sitter – varje hund är unik. Men en sak är säker, det finns inga genvägar. Ha en tydlig plan, avsätt den tid som behövs, och träna bara när du själv är i rätt sinnesstämning. Är du stressad, vänta med träningen tills du känner dig lugn. På så sätt blir träningen meningsfull och rolig för både dig och din hund.

Gripa – Nästa steg i apporteringsträningen

Nu fortsätter jag träningen med min strävhåriga vorsteh Smilla, och vi går vidare till nästa fas, att gripa. Målet är att hunden ska ta upp ett föremål självmant. Smilla är duktig på att hålla och bära, men just gripandet saknas lite i hennes naturliga förmågor – något som kan vara genetiskt betingat. Det är viktigt att komma ihåg att detta kan gälla vilken hund som helst, oavsett ras eller syfte. Blir du frustrerad eller arg, riskerar du bara att försämra träningen.

Steg 1: Introduktion till gripande

När jag håller ut en dummie och försöker locka Smilla att ta den, fungerar det inte riktigt som tänkt. För att anpassa träningen provar jag en ny strategi:

1. Jag ber henne sätta sig.

2. Jag kastar dummien en meter framför henne.

3. Jag säger ”ja” och uppmuntrar henne att gå fram och gripa dum­mien.

Det krävs lite extra pepp för att få henne att ta upp föremålet och komma tillbaka med det.

Steg 2: Byta hund för variation

För att visa en mer avancerad nivå byter jag till min äldre vorsteh, Harry, som är tio år och erfaren från många andjakter. Trots viss störning från ett får och en dam som letade blommor, hanterade han uppgiften utan problem.

Så här gör jag:

1. Jag sätter ner Harry och placerar dummien en meter framför honom.

2. Jag visar med handen vilken riktning han ska ta och skickar iväg honom.

3. Harry griper dummien, kommer till mig och sätter sig vid min sida.

Efter att han levererat dummien låter jag honom bära den en stund innan jag försiktigt tar den ur hans mun. Detta hjälper till att stärka greppet och hålla övningen naturlig.

Steg 3: Introducera kommandot ”apport”

När hunden behärskar gripaövningen är det dags att lägga till kom­mandot ”apport”.

Så här introducerar jag det:

1. Jag sätter ner Harry och placerar dummien några meter framför honom.

2. Med koppel på för säkerhet går jag tillbaka och ställer mig bredvid honom.

3. Jag visar riktningen med handen och säger ”ja.”

4. Precis när han ska gripa dummien säger jag ”apport.”

När han lyckas gripa föremålet överöser jag honom med beröm. Jag låter honom bära dummien en liten stund innan jag tar den ur hans mun, så att han får känna sig stolt och trygg i övningen.

Steg 4: Utan koppel och längre avstånd

När allt fungerar med koppel kan du prova utan det.

1. Börja med att sätta hunden.

2. Gå cirka 10–12 meter bort och placera dummien på marken.

3. Gå tillbaka till hunden och visa riktningen med handen.

4. När hunden är fokuserad, ge kommandot ”ut.”

5. När hunden når dummien, säg ”apport.”

När hunden återvänder till dig, låt den gå bredvid dig en liten stund med dummien innan du tar den ur munnen. Beröm alltid i stunden när hunden gör rätt – inte först när övningen är avslutad.

Att träna gripande kräver tid och tålamod. Anpassa träningen efter din hunds förmågor och var alltid positiv. Kom ihåg att små framsteg är en del av processen, och med rätt inställning kommer både du och din hund att känna glädje i träningen.

Några avslutande ord

Innan du ens börjar ställa högre krav på din hunds arbete är det avgörande att faserna hålla, bära och gripa fungerar. Dessa är funda­mentala byggstenar som lägger grunden för all vidare träning, och som jag tidigare nämnt – det finns inga genvägar. Låt det ta den tid det tar. Om du skyndar förbi dessa steg riskerar du att behöva backa i träningen och börja om.

Grunderna kan kanske kännas monotona att träna, men utan dem kommer din hund sannolikt inte att fungera som en effektiv appor­tör. Genom att lägga tid på att finslipa dessa moment bygger du den stabilitet och självkontroll som krävs i skarpt läge.

Om du triggar hundens jaktlust och bygger upp för mycket förväntan kan det leda till problem. Hunden kanske springer iväg efter det fällda bytet och behåller det för sig själv – en varm fågel kan vara frestande. Om du då blir irriterad och ryter till finns risken att hunden släpper bytet eller tappar motivationen.

Det bästa sättet att undvika sådana situationer är att inte ha för bråttom. Bygg träningen metodiskt och ge hunden tid att förstå och bemästra varje moment. Det är i det långa loppet detta tålamod som kommer att ge resultat – en apporterande hund som är både pålitlig och följsam.

I del 2 av apporteringsträningen kommer vi att ta nästa steg och fokusera mer på riktad lydnadsapportering. Du får lära dig hur du bygger precision och kontroll i arbetet, samt hur du hanterar stör­ningar och skarpa situationer. Missa inte detta – det är här träningen blir både mer avancerad och ännu mer spännande!

 

Text: Stefan Hellström

Foto: Johan Olsson