Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Den här artikeln finns även som film!
I den här delen av Hundskolan går vi tillbaka till det mest fundamentala i allt hundägarskap – kommunikationen. För utan fungerande kommunikation finns ingen verklig relation. Här berättar jag hur du som hundförare använder rätt kommunikation som gör att hunden verkligen lyssnar, förstår och vill samarbeta.
Det är precis här allting börjar, att förstå hur kommunikation fungerar och hur den formar relationen mellan hund och förare. Det är komplext, och ansvaret ligger på oss förare. Vi måste vara närvarande i stunden, veta vad vi vill och skapa förutsättningar för att hunden ska kunna uppfatta det vi sänder ut. För kommunikation krävs alltid två delar, en sändare och en mottagare. Hundar har en naturlig förmåga att vara mottagare, men även sändare. Vår uppgift är att lära oss läsa dem rätt och samtidigt skicka tydliga signaler tillbaka. Redan när valpen kommer hem börjar vi forma detta utbyte. Men utan kommunikation får vi ingen relation.
Det är vanligt att vi som hundförare ”kommunicerar” utan att hunden finns med som mottagare. Hundar styrs i grunden av sina nedärvda egenskaper. Det skiljer sig mellan raser men kanske ännu mer mellan individer. Alla hundar har inte samma kontaktvilja eller sociala driv, och mentaliteten påverkar starkt hur mottaglig hunden är för våra signaler. Men det fina är att nästan alla hundar vill knyta an till människor. Genom rätt kommunikation kan vi förstärka den lusten och ge hunden trygghet så att den vill skapa en relation med mig som förare.
Text: Stefan Hellström | Foto: Johan Olsson
