Säkerhetsträning – Att förebygga det oförutsedda

Den här artikeln finns även som film!

Att jaga med hund är ett komplext samspel mellan djur, människa och natur – men det är också ett stort ansvar som vilar på förarens axlar. I skogens täta miljö finns det många hinder och faror som hunden måste lära sig att hantera, och det är vår uppgift att ge den bästa möjliga förutsättningar för att klara av sin uppgift på ett säkert sätt. Med rätt träning, kunskap och beredskap kan vi tillsammans minska risken för olyckor och skador och skapa trygghet både för hund och förare under jakten.

Skogen är jakthundens naturliga arbetsplats och där rör vi oss i ett landskap fullt av olika element. Det kan vara allt från stängsel, diken och vattendrag till eltrådar, vilt och ibland även trafik. Var och en av dessa faktorer innebär en potentiell fara. För mig är det självklart att alltid tänka förebyggande, vara medveten om riskerna och på förhand ge min hund bästa möjliga förutsättningar för att hantera sin uppgift utan att råka illa ut. Jag är fullt medveten om att olyckor kan hända, trots alla försiktighetsåtgärder. En hund som blir trött efter lång jakt kan lätt missbedöma ett hinder, fastna eller göra ett felaktigt hopp. En annan kan plötsligt springa rakt in i ett elstängsel eller fastna i ett taggtrådsnät. I värsta fall kan det leda till allvarliga skador eller rentav döden för hunden. Dessa är tunga tankar, men nödvändiga att bära med sig varje gång man ger sig ut. Därför är mitt fokus alltid att jobba förebyggande, med rätt träning, utrustning och framförhållning.

Förbered hunden för verkligheten

Under min tid med jakthundar har jag lärt mig att mycket av säkerheten bygger på hur vi introducerar hunden till olika miljöer och hinder redan från början. När jag tar ut en ung hund, som exempelvis sex månader gamla Jussi, sker det alltid i koppel och i kontrollerade former. På det sättet får hunden möjlighet att i lugn och ro vänja sig vid skog och mark, men inte minst de olika hinder som kan dyka upp längs vägen.

Ett typiskt exempel är stängsel. För en hund är ett stängsel något helt nytt, ett hinder som kan se harmlöst ut, men som i själva verket innebär stora risker. En hund som jagar räv eller annat vilt i hög fart kan helt oförberedd springa rakt mot ett stängsel. Hur hunden reagerar då varierar, vissa hundar stannar, andra kastar sig mot hindret, försöker hoppa över eller krypa igenom. Men om hunden har fått träning och erfarenhet, kan den känna igen situationen och hantera den på ett säkert sätt.

Jag lägger därför mycket tid på att träna mina hundar att ta sig genom eller förbi olika typer av nät och stängsel. Jussi fick till exempel prova att gå igenom ett viltstängsel utan taggtråd där maskorna var tillräckligt stora för att han skulle kunna passera. Jag kliver själv över först, håller i linan och lockar honom med lite godis. Jag tvingar aldrig fram något, det viktiga är att hunden själv får fundera, nosa och prova sig fram. När han väl tar sig igenom får han sin belöning. På det sättet bygger han både erfarenhet och självförtroende som kommer väl till pass ute i verkligheten.

Pejl, västar och fysiska hinder

De allra flesta jakthundar idag bär pejl, ofta fäst på västen eller i halsbandet, vilket är en stor hjälp för föraren att ha koll på hundens position i terrängen. Men samtidigt innebär en större mängd utrustning också en större risk att hunden fastnar i något. Det är en viktig detalj att tänka på när man jagar i områden där det finns stängsel eller annat nät som kan haka fast i pejl, väst eller antenn.

Jag brukar alltid ha med mig en tång i fickan när jag är ute i sådan terräng. Den är ovärderlig om hunden skulle fastna och behöver snabbt hjälp att ta sig loss. Om hunden hänger i ett nät, skriker och får panik, gäller det att agera snabbt, men också säkert och lugnt. En hund som är van vid att bli hanterad kan man ofta lyfta och hjälpa utan problem, men många hundar reagerar i affekt och kan bita av ren panik och smärta. Jag känner flera jägare som blivit bitna i sådana situationer, så det är en viktig anledning till att både ha kunskap om hur man hanterar en fastkilad hund och rätt utrustning för att hjälpa till.

Förband och första hjälpen

Jag bär alltid med mig några små förbandsmaterial i jackfickan. De räcker ofta till för att ta hand om ytliga sår och mindre skador. Men om olyckan är framme och det handlar om en allvarlig blödning, till exempel om en artär skadats, måste man kunna agera omedelbart. Det gäller att lägga direkt och hårt tryck med vad man har till hands, använda fingrarna eller dra åt med ett förband. En hund har inte särskilt mycket blod i kroppen, så att snabbt stoppa blödningen kan vara helt avgörande för dess överlevnad.

Det är också klokt att innan jakten ha koll på kontaktuppgifter till närmaste veterinär eller jourhavande distriktsveterinär. När olyckan är framme ska man veta vem man ska ringa och hur man ska agera för att få hjälp så snabbt som möjligt.

 

Introduktion till elstängsel

Alla stängsel är inte lika. Ett elstängsel är något helt annat än ett vanligt nätstängsel och kan orsaka obehag eller smärta för hunden om den kommer i kontakt med det. Jag har själv varit med om att en hund fått en stöt och skrikit till. I sådana situationer är det viktigt att vi förare behåller lugnet. Jag spelar neutral, tittar inte på hunden utan går åt ett annat håll. Det är ingen fara om hunden bara skriker till men fortsätter passera. Många hundar klarar av detta själva om vi inte förstärker situationen genom oro eller uppmärksamhet.

När jag tränar med Smilla vid ett elstängsel trycker jag ibland ner tråden lite med foten för att hon ska kunna hoppa över i lugn och ro. Träningen sker alltid i små steg och utan stress. På så sätt lär sig hundarna känna igen både stängslets utseende och dess signaler i miljön, vilket är en viktig förberedelse inför verklig jakt.

Låt hunden upptäcka hinder i sin egen takt

På ett öppet fält, där hunden kanske aldrig varit förut, är det lätt hänt att den rusar rakt över landskapet i full fart. Om den aldrig har sett ett stängsel tidigare, finns det stor risk att den skadar sig på grund av oförberedelse. Därför är det så viktigt att vi förbereder dem på dessa situationer. Jag går därför alltid tillsammans med hunden mot stängslet, låter den få vittring, gå längs kanten och känna på hindret med nosen.

Det viktigaste är att hunden får upptäcka hinder i sin egen takt och på sitt eget sätt. Då börjar den sakta ner när den närmar sig hindret, och det är ett tydligt tecken på att den förstår och lär sig. Den här naturliga nyfikenheten och försiktigheten är något vi måste uppmuntra och stärka genom träning.

Nödbroms – vikten av en stopp-signal

En av de absolut viktigaste sakerna jag lär in är en tydlig stopp-signal. När jag ser att hunden är på väg i full fart mot något farligt, som ett stängsel, en väg eller annat hinder, måste jag kunna bromsa den snabbt och effektivt.

Jag har tränat en vissling, som betyder ”stanna”. När jag busvisslar med två stötar stannar Smilla alltid upp, oavsett om hon är i full fart eller har fullt fokus på något annat. Denna signal fungerar som en nödbroms och kan vara skillnaden mellan en säker situation och en allvarlig olycka. Den måste verkligen sitta ordentligt.

Träningen börjar tidigt och utvecklas successivt. Genom att låta hunden uppleva olika typer av miljöer, hinder, stängsel och öppningar, lär den sig att tänka självständigt. En klok hund lär sig att upptäcka var det finns grindar, var man kan ta sig igenom och hur olika stängsel känns mot kroppen, och gör smarta val ute i verkligheten.

Har man till exempel grådaskiga nät i jaktområdet kan det vara en idé att sätta upp liknande nät i hundgården hemma. Då vänjer sig hunden vid synintrycken och hittar egna lösningar på hur den kan ta sig fram. När det blir verklighet ute i skogen blir det inga konstigheter, och risken för skador minskar.

Tänk igenom miljön och ta ansvar

Inför varje jakt går jag alltid igenom miljön noggrant i förväg. Finns det trafik i närheten? Andra djur? Hästar, höns eller får i inhägnader? Det är mitt ansvar som förare att hunden vet att sådana djur lämnar vi i fred. En spark från en häst kan vara ödesdiger och orsaka allvarliga skador.

Om jag jagar nära vägar försöker jag välja tidiga morgnar då trafiken är mindre. Finns det djur i hagarna kontaktar jag markägaren i förväg för att se om det är möjligt att flytta djuren eller stänga av strömmen i stängslen. Det är en del av ansvaret att planera jakten för att minimera riskerna.

Jakten är fantastisk, men den är inte utan risker. Ibland händer det oförutsedda saker. Hunden kan skadas, och i värsta fall dö, av stängsel, is, vatten eller vägtrafik. Det är tungt att tänka på, men jag vill vara ärlig: vi måste vara mentalt förberedda på att det värsta kan inträffa.

Prata öppet med familjen om de risker som finns och fundera själv över vad som kan hända. Det gör inte sorgen mindre om olyckan sker, men det hjälper oss att hantera situationen när den inträffar.

Slutord: Gör det du kan

Vi kan aldrig skydda våra hundar från allt, men vi kan förebygga mycket genom utbildning, rätt utrustning och tydlig träning. Vi kan lära dem att tänka, att lyssna på våra signaler, att hitta vägar runt hinder och att känna igen faror i miljön.

Jag ser det som min uppgift att ge min hund dessa förutsättningar. Jag har valt att jaga med hund, och då följer också ett stort ansvar att skydda den, så gott det går, i skog och mark.

 

Text: Stefan Hellström | Foto: Johan Olsson