Jaga in Basset Fauve Bretagne

basset fauve bretagne

Basset finns i flera olika raser där petit och ­griffon är de vanligaste. Basset fauve de ­bretagne, ”fauve”, som vi har tittat närmare på i detta reportage är en duktig eftersökshund och drivande hund och är också den bassetmodellen som hade flest valpregistreringar under 2018.

Håkan Hemäng från Brokind utanför Linköping är ordförande i Bassetklubben och han har en egen uppfödning med fina framgångar. Han har jagat sedan barnsben och är idag både kommun­jägare och eftersöksjägare. Vi har fått oss en pratstund med Håkan där han ger sina personliga tips och delar med sig av hur han gör när han jagar in en basset fauve de bretagne.

Håkan jobbar inom Svenska Kyrkan med bland annat att undervisa konfirmander. Däremellan spenderar han mycket tid i skogen dels som kommun- och eftersöks­jägare, men också med sina egna hundar och jaktlagen. Han har en egen kennel, Nimrod, som han har haft sedan 1997. Håkan började jaga som liten tillsammans med sin pappa och har i år blivit tilldelat Årets Drevprovshund inom rasen för sjätte gången.

– När jag var runt 9 år fick jag min första hund av min pappa. Det var en taxtik som vi sedan jagade in tillsammans. När jag var 13 år fick den en valpkull och en valp blev kvar hemma som jag sedan fick lov att jaga in själv. Jag tyckte inte att resultatet blev så väldigt bra. Taxen höll inte i dreven längre än knappa timmen. Det var ju så på den tiden att man på något sätt tyckte att om hunden fick tag på ett rådjur så skulle det ju jagas ordentligt. Min dåliga tax jagade ju alldeles för kort, enligt den tiden och den var oftast tillbaka innan såten var färdig. Men med tiden kom rådjursexplosionen och då var denna dåliga tax perfekt! Jag bestämde därför att nästa hund skulle vara en ras som jagade ungefär som en dålig tax. Så jag köpte mig den då ganska ­okända rasen, min första basset, en petit basset griffon vendeen.

Rätt hund för din mark

Håkans pappa var inte lika övertygad över hans val av ras.

– Nej, pappa sa att det var väl en söt valp men den där kan du nog lika gärna ge bort till en tant i stan, för någon jakthund skulle det nog ändå inte bli av den.

ANNONS

Men vartefter Håkan jagade med sin basset så insåg hans far att det kanske inte var så tokigt ändå.

– Ja, han tyckte att det var rätt lämpligt med drevtider under timmen och att jag alltid fick tillbaka hunden innan såten var färdig. Min petit fungerade fint i jakten och pappa bestämde sig för att vi skulle ta valpar på min tik. När det var dags för tiken att valpa valde han ut den första valptiken ur kullen till sig själv och sedan dess slutade han med tax.

Trots att de båda var rörande överens om att bassetrasen var den de skulle satsa på, märkte de att just deras petiter inte så gärna ville jaga hjort.

– Vi har ju en allt mer växande hjortstam på våra marker och behöver därför skjuta av en del. Jag beställde då en ”fauve”. Mynta som är grunden till Nimrods kennel var min första basset fauve de bretagne och hon är nu 12 år. Hon hör och ser numera lite dåligt men jagar fortfarande gärna och mycket bra.

Håkan och hans pappa har även haft schillerstövare och kleine münsterländer.

Förebilder

Håkan har väl formats av de äldre inom jakten som de flesta av jägare. En förebild är hans far som lät honom följa med vid jakten och fick honom att bli intresserad av jakt med drivande hundar. Sen hade Håkan en jaktledare, Bo Svantesson, i sitt jaktlag.

– Bo höll hårt på att man ska använda rätt hundar till respektive jakt. Långsamt drivande hundar på hjort och rådjur, spets­hundar på älg och stövare på hare. Det poängte­rade han ofta och det sitter djupt rotat i mig också. Något som jägarkåren tyvärr har släppt idag vilket bekymrar mig!

basset fauve bretagne

Liknar drever

Håkan beskriver bassethundens sätt att jaga likt dreverns jaktsätt.

– Fauven har ett stort jaktintresse och som här i Sverige används mest till rådjur och hjort. Den jagar givetvis även hare och räv. Vissa använder den även till vildsvin och älg. Men jag rekommenderar inte det till mina valpköpare. Den är ungefär lika snabb som en drever. Den ska söka ut bra, gärna succesivt ut till 500 meter från föraren och ännu längre ut om det så behövs. Jag själv går inte särskilt mycket i såten utan står mest still. Jag kan röra mig framåt när hunden är inom synhåll, men jag ser till så att hunden har orörd mark framför sig hela tiden. Jag vill gärna att min hund ska jaga lite innan jag skjuter. Nu har vi ju väldigt mycket hjort på våra marker här omkring vilket gör att skyttarna måste skjuta när tillfälle ges, ibland redan efter några minuter. Bassetarna är kända för att ha ett mycket bra och nyanserat skall och jobbar mycket med nosen. Den är väldigt spårnoga och är känd för att vara duktig på att reda ut krångliga tappter. Därav är de ofta även duktiga eftersökshundar.

Ägnar du dig åt andra jaktformer?

– Ja, jag pürsar en del. Jag är kommun­jägare och eftersöksjägare så jag jagar det mesta. Men egentligen så spenderar jag oftast mer tid i skogen och slaktboden än hemma. När jag pürsjagar så plockar jag bara bort den som ska gallras ut medan jag brukar skjuta ganska mycket räv och grävling vid dessa tillfällen. I övrigt så är det roligast att släppa hunden och att djuren blir skjutna när vi har våra gemensamma jakttillfällen.

Beskriv rasen

– Det är liksom övriga bassetraser en riktigt bra familjehund. De är tyvärr lite för söta och gulliga för sitt eget jaktligt bästa. De köps gärna som sällskaps- och familje­hundar även om någon i familjen kanske jagar ett par dagar om året. Då är det extra viktigt för oss uppfödare att vi säljer dessa jakthundar just till jägare. Den är väldigt lättlärd och är från början en packhound. I Frankrike används den ofta i jakt på kanin, hjort och vildsvin i pack om fyra till sex hundar. Men vi har inte den jakttraditionen här i Sverige att jaga med packhundar.

Den är ganska mjuk mentalt, men inte vid jakt eller i skogen. Det är en frisk och sund ras som är mycket social.

Den har ett väl hörbart skall. Den ska också vara ärlig i sitt skall så att man kan höra om den är nära drevdjuret, då ska skallet vara tätt eller om den har kommit efter i löpan, då det blir allt glesare. Den ska ha en bra och naturlig kontakt med sin förare. Korta och effektiva jakttider på runt en timme är optimalt. Under icke jaktsäsong kan man gärna låta dem träna viltspår.

Om man vill köpa basset?

– Då skulle jag vilja passa på att slå ett extra slag för hur viktigt det är att gå in på hunddata på SKK:s hemsida och titta på provresultat mer än att titta på söta valp­bilder på Facebook. Var kritisk och titta bakåt på föräldradjurens resultat, på jakt­prov men även på utställningar. Basset­hunden är en enkel ras, snäll och vänlig. Men du bör ha tillgång till 300-400 hektar jaktmark. Det är inte att rekommendera att ha en basset som ren som sällskapshund. Det borde egentligen vara en liknande rekommendation med bassethundar som med hästar. De trivs bäst i flock och mår bäst av att ha sällskap, gärna av andra hundar eller djur. När jag väljer valp i en kull brukar jag titta på vem som är mest framåt. Men det beror också lite på hur föräldradjuren är. Är dessa duktiga i jakten så väljer jag ut en valp som inte sticker ut i kullen, då tar jag den med bäst exteriör. Det är ingen större skillnad på hanar och tikar utan det ligger mer skillnad mellan individ och linjer, framför allt när det gäller skallet och söket, dessa två egenskaper är viktiga för en bra jakthund. Skallet är något som man ska titta på föräldradjurens drevprovsresultat när man köper valp. Även söket är nedärvningsbart även om man kan träna upp det.

Första tiden med valpen?

– Under den första tiden med valpen brukar jag bara låta den vara med och socialisera sig hemma med sin nya familj. Jag brukar ha en liten bur som jag alltid har öppen för att valpen ska ha ett eget litet krypin och kunna gå undan om den vill. Bassetrasen är inte känd för att vara skälliga, men vissa linjer kan vara lite ”pratiga”.

– Inkallningen börjar jag med direkt vid åtta veckor med en liten pipa. Jag kanske blåser när hunden redan är på väg till mig för att det skall upplevas positivt. Inkallningen intensifieras alltmedan valpen blir äldre och mer mogen. När de kommer tillbaka så ska man se till så att man inte tar dem utan de kanske bara hälsar och får så får den springa iväg igen. Då blir det bara roligt för dem att komma till föraren för lite klapp och beröm.

– Mina hundar är alltid äldre än ett år innan det blir jakt på riktigt för dem. Innan dess tränar vi mycket viltspår. När jag skottränar dem så brukar jag ta med mig hundarna på skjutbanan med lite fika. Då sätter vi oss en bit bort på en filt och fikar tillsammans. När unghunden vant sig vid att det smäller och att det inte är något farligt så flyttar vi filten allt närmare själva skyttet. Jag kan med fördel kan ha en vuxen hund med mig som också visar att det inte är otäckt på något sätt.

Injagning

– Vid injagning vill jag vara själv. Det finns inget värre än när man får en fråga på jaktradion om hur långt man har kommit, när man går med en unghund. Det gäller att inte ha bråttom, det måste få vara på hund­ens villkor och då kan det bli lång­tråkigt för dem som står i pass. När jag jagar in mina hundar har jag aldrig bössan med mig för det är inte aktuellt att skjuta då. Det är bäst att gå ut på morgonen och kanske komma på något nattslag. Jag ser till att inte jaga hare för den här rasen blir lätt förtjust i just harjakt. På våra marker har vi så mycket hjort så det vore förödande att få en klövren basset. Under injagningen står jag för det mesta still. Men när hunden är inom synhåll och söker min kontakt, kan jag styra den genom att gå åt den riktning som jag vill att hunden jagar. En bra sökrunda bör kunna gå ut 500 meter från husse eller matte, men avståndet är så klart mindre från början.

Ibland jagar man in en unghund där man kanske måste träna på kontakten. Om jag märker att jag har en unghund som inte söker min kontakt så ofta som jag vill i skogen så brukar jag gömma mig bakom ett träd eller en sten när den kommer tillbaka efter en alltför lång sökrunda så att den hinner bli lite orolig innan den hittar mig.

Men annars ska man sträva efter att allt som hunden gör tillsammans med mig skall vara roligt. Då får du en jättebra kontakt med din hund även under jakten. Mantrat skall vara att ha kul i skogen och vi gör det tillsammans.

– Basset är en spårnoga ras och de jagar med näsan till 95 procent och det är därför min personliga åsikt är att den inte bör förfölja viltslag som kan stanna och försvara sig. En hund till sådant vilt bör ha även ögon och öron med sig på ett sätt som jag anser att bassetarna saknar.

Bytesmedvetna är bland bassetar inget stort problem. Jag brukar heller inte belöna hundarna något särskilt vid skottet. När skottet är lagt är det ändå inte så roligt längre, utan det är ju själva jakten som är rolig för dem. Jag brukar vara noga med att inte jaga mina hundar för hårt. Det är inga maskiner, man måste tänka sig för, särskilt med sin unga hund!

TIPS:
• Titta på föräldradjurens meriter, framförallt skallet innan du väljer valp.
• Jaga in hunden ensam.
• Följ dessa tre T: Ha tid, var tydlig och ha tålamod med valpen/unghunden.
• Var inte för hård på din basset. Det är en ganska mjuk ras mentalt.
• Ha roligt tillsammans med din hund.
• Var noga med vilken hundras du använder till vilket vilt. Annars gräver vi jägare, som vill fortsätta jaga med våra hundar, vår egna grav.

Text: Katharina Olsson
Foto: Privat

LÄMNA ETT SVAR

Var vänlig fyll i din kommentar
Var vänlig ange ditt namn