Järpen är vårt minsta skogshöns och före­kommer i stort sett över hela landet. Den är en ganska anonym fågel som inte gör så mycket väsen av sig. De karakteristiska, burrande uppflogen och den höga, fina visslingen är det som oftast ­avslöjar järpen.

I storlek är järpen ungefär som en kaja. Dräkten är till skillnad mot våra ­övriga skogshöns tämligen lika mellan kön­en med en i huvudsak grå ovansida, brunspräckliga vingar och en ljusare undersida med rostbruna fläckar. Det som skiljer tuppen från hönan är en lite tydligare tofs på huvudet och en svart fläck på hakan, på hönan är den vattrat brun-vit.

Biotop

Järpen håller sig trogen till ett relativt litet hemområde om cirka 20 till 40 hektar. Den trivs bäst i biotoper med tät granskog och ett lövinslag på minst tio procent. Alen är viktig för järpen, dess knoppar och hängen är tillsammans med granskott viktig föda vintertid. Täta partier av gran och al kring bäckar och surdrag med rikligt av undervegetation är en typisk järpbiotop. Järpen exponerar sig ogärna på öppna ytor som hyggen och myrar, därför blir kantzoner som lämnas i skogsbruket viktiga spridningskorridorer för arten.

Reproduktion

Till skillnad från orre och tjäder som klassas som arenaspelare, så bildar järpen par under hösten och håller ihop till efter parningen som äger rum i april. Dock verkar de inte ta allt för hårt på den monogama biten, det är tydligen inte helt ovanligt att hönan smiter iväg till ”granntuppen” en tur i samband med parningen. Hönan lägger sedan sex till nio ljusa ägg med några mörka fläckar i ett bo på marken, ofta intill ett träd eller en rotvälta. Äggen ruvas sedan i cirka 23 till 25 dygn innan de slutligen kläcks. Redan efter två veckor är de små järpkycklingarna flygfärdiga, de håller sedan ihop fram till senhösten innan kullen splittras. Den viktigaste faktorn för hur framgångsrik häckningen blir är hönans kondition innan kläckning, så väder och födotillgång under den perioden har större betydelse än detsamma tiden efter kläckningen.

Hot och dödlighet

En annan viktig faktor för häckningsframgången är predationen. Järpens främsta fiender är duvhöken och mården. Men även räven, grävlingen och ett antal andra kandidater kan förstås sätta käppar i hjulet för järpen. Dödligheten bland vuxna fåglar beräknas ligga så högt som cirka 65 procent årligen. Tillgången på järpen följer ungefär samma tre till fyraårs-cykler som övriga skogshöns, detta hänger ihop med cyklerna hos smågnagare. Teorin är att under ett gnagarår så riktas predationen över främst på gnagare, och småviltet avlastas således.

Jakt

Den klassiska jaktformen när det gäller järpe är lockjakten. Med en pipa som härmar antingen tuppens eller hönans läte så smyger man sig in i järpens revir, väl kamouflerad och utrustad med ett fin­kalibrigt kulgevär alternativt hagel. Locklätet får järpen att tro att det kommit in en inkräktare i reviret eller bara att någon i kullen söker kontakt, inte sällan kommer järpen springandes in på marken. Järpen är däremot inte ett särskilt populärt byte bland trädskällarjägare då den sällan sitter någon längre stund för hunden och kan locka den till slarviga markeringar. Vissa hundar kan dock bli bra på järpe.

Engelskt namn: Hazel grouse.
Finns: Över i stort sett hela landet. Täta, ­fuktiga granskogar med inslag av al är favorit­biotopen. Man finner dem ofta i kantzoner mot vägar, bäckar och surdrag.
Status: Livskraftig (LC). Källa: Artdatabanken.
Jakttid: Mellersta och norra Sverige 25 augusti till och med 15 november. Södra Sverige utom Skåne och Gotland 25 augusti till och med 30 september. Fredad i Skåne och på Gotland.
Vapenklass: 4.

Text: Anders Dahlgren
Foto: Pum_eva