Nötskrika – Garrulus glandarius

Nötskrika, Garrulus glandarius

”Pärskrika”, ”blidkråka” eller ”skogsskira”, kärt barn har många namn. Nötskrikan är faktiskt vår talrikaste kråkfågel och närmast omissigenkännelig med sina klarblå-randiga fält på vingarna.

Nötskrikan är lätt att känna igen med sina karakteristiska, blå- och svartrandiga fjädrar på vingarnas framkant (vingtäckare). I övrigt en kajstor fågel med en röd-gråaktig färg, kritvit övergump, ett svart mustaschstreck och en strimmig hjässa. Fjäderdräkten är lika mellan könen precis som hos övriga kråkfåglar. I flykten ger nötskrikan ett ganska tungt och långsamt intryck, den håller sig som regel lågt i flykten.

Repertoaren är rik på läten och nötskrikan är även duktig på att härma andra fåglar så som duvhök och ormvråk. De vanligaste och mest karakteristiska lätena är dock ett högljutt kraxande eller skränande ”kräää-krää”.

Biotop och föda

Nötskrikan är i huvudsak en stannfågel som återfinns i de flesta skogstyper i större delen av landet. I mellersta och norra delarna återfinns den främst i barrblandskogar medan den i södra delarna har en förkärlek till skogar med inslag av ek då ekollonen är en omtyckt föda. Nötskrikan exponerar sig ogärna över större öppna ytor och ses ofta flyga kortaste vägen mellan dungar och skogsbackar. Boet byggs oftast några meter upp i en gran intill stammen av kvistar och fodras med rottrådar och liknande. Under hösten och vintern drar sig ofta nötskrikan närmare bebyggelsen och kan dyka upp både vid fågelbord och rävåteln i sökandet efter mat.

Som många andra kråkfåglar är nötskrikan allsidig i kosten. Ekollon är som nämnts en favorit där de är förekommande, men annars står förutom nötter, frön och andra vegetabilier även insekter, små­gnagare och kadaver på menyn. Under vår och sommar försitter den förstås heller inte chansen att förse sig av andra fåglars ägg. Under hösten lagrar nötskrikan ekollon och liknande i gömmor till vintern och ses då ofta flyga fram och tillbaka mellan gömman och där de hittar födan.

Nötskrika, Garrulus glandarius

Reproduktion

I början av maj lägger honan sex till sju ljust blågröna ägg med ljusbruna fläckar i sitt bo. Storleken på äggen är cirka 33 gånger 23 millimeter stora. Äggen ruvas sedan cirka 16-18 dagar, under tiden förser hanen honan med mat. Efter cirka 20 dygn är ungarna flygfärdiga men föräldrar fortsätter förse dem med mat under ytterligare cirka tre veckor innan de blir helt självständiga.

ANNONS

Hot och dödlighet

Bland nötskrikans främsta fiender kan nämnas duvhöken och mården, men även andra rovfåglar och marklevande rovdjur kan förstås utgöra ett hot mot den lilla och relativt långsamma fågeln.

Som jaktbyte verkar dess betydelse gått ned på senare år, sedan 2016 har avskjutningen legat ganska stabilt runt 15 000 fåglar, från att ha pendlat mellan 20 000 och upp emot 50 000 mellan år 2000 och 2015 med ett toppår 2010 då nästan 49 000 nötskrikor rapporterades in. Man bör nog inte dra för stora slutsatser av den statistiken dock då inrapporteringen kan vara bristfällig. Inga indikationer verkar finnas på att det skulle skett någon särskild nedgång i beståndet, uppskattningsvis finns mellan 200 000 och 400 000 par i Sverige.

Nötskrikan och människan

Nötskrikan har utgjort ett jaktbyte för människan främst av två anledningar, boplundrare som den är så har den förstås ­hållits efter i viltvårdssyfte men den har även jagats för köttets skull. En god vän har en gång beskrivit jakten på nötskrikor som sträckte mellan ekdungarna på hösten som en av sin ungdoms absoluta favoritjakter.

Liksom sina släktningar kråkan och lavskrikan är även nötskrikan omgärdad av en del skrock och sägner. På vissa håll i landet, till exempel i Småland på 1700-­talet, sågs nötskrikan som en oturs­fågel. I Hälsingland däremot ansåg man att den bringade lycka och om man fick syn på en nötskrika när man skulle på jakt så skulle jaktlyckan stå en bi.

Kärt barn har många namn sägs det och för nötskrikan är detta inget undantag. I Växjötrakten kallades den åtminstone förr för ”blidkråka”, detta eftersom det brukade betyda att blidväder var i antågande när nötskrikan tog sig närmare bebyggelsen. Andra lokala namn är till exempel ”råg­skrika”, ”skogsskira (skogsskata)” och i delar av Hälsingland kallas den i folkmun för ”pärskrika” (pära = potatis).

FAKTA
Vetenskapligt namn: Garrulus glandarius.
Engelskt namn: Eurasian jay.
Finns: Hela landet utom fjällkedjan och allra längst i norr.
Status: LC (livskraftig). Källa: Artdatabanken.
Jakttid: 16 juli – 31 mars i hela landet.
Vapenklass: Lägst klass 4.
Bra att veta: Nötskrikan är vår talrikaste kråkfågel.

Text: Anders Dahlgren

LÄMNA ETT SVAR

Var vänlig fyll i din kommentar
Var vänlig ange ditt namn