Andreas Olsson – jaktledare, drevprovsdomare, tidigare vice ordförande i Dreverklubben Gävleborg, eftersöksjägare och ambassadör. Andreas Olsson från Årsunda har många strängar på sin lyra. Trots sin ringa ålder så har han hunnit med fler jaktliga titlar än många hinner med under en livstid.
Allt om Jakt & Vapen lärde känna Andreas under ett jaktreportage förra året. Vi fattade tycke för varandra och därmed fick Andreas i uppdrag att bli en av våra härliga ambassadörer. Vi har fått en stund med honom för att lära känna honom lite mer och presentera honom för våra läsare.
Andreas kompisar beskriver honom som glad, sprallig och den som hittar på ”djävulskap” då och då. Jag har märkt genom våra samtal att han är en liten spjuver. Han är glad och har glimten i ögat.
När började du jaga?
– Oj, ja jakten har funnits med mig från starten kan man väl säga. Jag började med att sitta i en bärsele på min pappas rygg under mitt första levnadsår. Jag är född i juli och jag fick följa med på min pappas rygg i oktober. Till en början fiskade jag mycket med min morfar, men det blev mer och mer jakt för min del. Jag har inte missat en enda älgjakt från jag var sex år. Jakten har funnits med hela tiden, men jag började nog inte ”nörda” in mig förrän jag var runt 18 år. Sedan blev ”nörderiet” ännu värre när jag skaffade min egen hund, Nicke. Då snöade man ju in sig på olika parningar och jaktprov. Nu är planen att meritera min egen tik och ta en kull från henne.
Varför drever?
– Drever har alltid funnits i mitt liv. När jag var liten så sa min farfar att om jag någon gång tänker skaffa en jakthund så ska det vara en drever. När jag så blev lite större så berättade jag för mamma att jag ville ha en drever. Hon började grina och sa bestämt att det inte skulle komma in en jakthund i huset. Men jag hade redan sett en parning som jag tyckte såg intressant ut och bokat en valp. Efter åtta veckor tog pappa och jag med oss mamma på en biltur. Vi stannade utanför huset där kenneln fanns och mamma följde med utan ett ont anande. Så klev vi in där bland en massa söta valpar. Inte kunde hon säga nej då inte! Nu sover min Nicke i sängen med mamma när hon passar honom åt mig.
Första viltet
– Jag tog jägarexamen när jag var tolv år och när jag var 13 år sköt jag mitt första rådjur. Det var för min Nickes pappa under en jakt när jag uppsiktsjagade med pappa. Jakten började väldigt spännande då ägaren till Nickes pappa sköt ett rådjur ganska på en gång. Sedan postade vi om och släppte på ett annat ställe. Hunden tog upp och drev för fullt under säkert en timme men det kom aldrig förbi hos mig. Efter en timme så tyckte jag att de var rätt tråkigt. Rätt vad det var kom det ett rådjur rätt i knät på mig så jag drog på två smällar. Det tog bra och djuret blev kvar på plats. Men det var inte så roligt egentligen för jag hade tandställning på den tiden och fick kolven över munnen och fick därmed gå med fläskläpp resten av dagen.
Ditt bästa jaktminne
– Svår fråga. Det finns egentligen inget bra svar på det. Alla jakter är ju ett minne. Visst, jag sköt en 18-taggare 2018 men jag kan inte säga att det är mitt bästa jaktminne. I fjol hade jag många, många släpp och jag sköt bara två rådjur, men jag fick med mig desto fler jaktminnen av fina drev och bra hundjobb. Det är jaktminnen för mig.
Vad gör du när du inte jagar?
– Jobbar. Jag har ju ett ganska tråkigt liv egentligen, skrattar Andreas. Nej, men jag håller på lite med motorsport. Jag har själv varit aktiv när jag var yngre och nu hjälper jag andra ungdomar med att skruva och coacha dem lite. Hundarna tar ju också ganska mycket tid.
Hur ser du på ditt ambassadörskap?
– Så roligt! Det känns lite extra kul att stötta något som för mig känns lite ”lokalt”. Efter att ni gjorde reportaget förra året så fick jag ju träffa Anders Dahlgren och Johan Olsson. De var så himla trevliga och genuina. Därför känns det lite extra speciellt att få representera tidningen när jag är ute på jakter och i sociala media.
Andreas Olsson
Ålder: 30 år.
Bor: Årsunda.
Yrke: Bygger ambulanser.
Hundar: Vårsolens Nicke 10 år, Silverkällans Roxy 2,5 år.
Jaktdagar/år: Cirka 100.
Text: Katharina Olsson
Foto: Privat
