Alexander Svensson är en glad skaraborgare som lever för jakten. Ingen kan undgå honom och hans glada sätt. 2018 kunde man se han i TV4’s produktion Bonde söker fru, men numera ser man honom i skogen tillsammans med sin drever Stina och som ambassadör för oss på Allt om Jakt & Vapen.
Vem är Alexander Svensson? Alexander funderar en stund innan han svarar.
– Jag är en kille från Skövde som jobbar som fastighetsskötare till vardags och som på fritiden brinner för jakten. Det är väl en kort sammanfattning om vem jag är. Mina kompisar brukar inte se så mycket av mig under jaktsäsongen, skrattar Alexander.
När började du jaga?
– Jag började jaga när jag var sex år. Då fick jag följa med min morbror Torbjörn Svensson och morfar Rolf på rådjursjakt med Torbjörns drever, Julia. Just den jakten var kanske inte så lyckad eftersom Julia var en unghund och under injagning. Men det gjorde inte så mycket. Jag fick se ett rådjur springa förbi mig som morbror bommade. Jag minns att jag tyckte det var en häftig upplevelse. Sedan dess sitter jakten kvar. Jag jagar på samma mark än idag och är även jaktledare på den marken.
Varför drever?
– Det var något där och då under mina första år med morfar och morbror som gjorde att jag blev väldigt fäst vid Julia. Jag sa redan som liten att när jag blir stor ska jag köpa en drever och det har hängt i. Min morfar och min morbror är egentligen inga inbitna småviltsjägare, men jag gillar verkligen den jakten. Framför allt nu när jag har en egen hund.
Vad betyder jakten?
– Oj, ja men det är ju mitt liv. Jag tänker på jakt hela tiden. Är det inte säsong så cyklar man med hunden för att förbereda henne inför jakten. Jag har jakten med mig hela tiden och när jag går i skogen blir det per automatik att man funderar på nya pass och planerar inför den kommande säsongen. De roligaste momenten i jakten är när jag hör min drever Stina jaga. Det är en härlig känsla!
– Innan jag skaffade Stina så var det nog mest gemenskapen och tystnaden i skogen som jag uppskattade mest med jakten. Att skjuta ett vilt är bara en bonus. Jag jagar varken för köttet eller för troféerna, utan jag jagar för att det är min livsstil.
När du inte jagar?
– Då försöker jag umgås med kompisar emellanåt. Men det blir kanske inte så mycket under själva jaktsäsongen utan mer under februari till september. Jag har också alltid varit intresserad av jordbruk och traktorer och tanken var att jag skulle bli lantbrukare när jag blev stor. Jag är utbildad inom lantbruk och har jobbat på en stor gård tidigare, men att köra dessa stora maskiner var inte lika roligt som jag trodde.
Vad ser du mest fram emot under denna jaktsäsong?
– Det jag ser fram emot mest under kommande säsong är att jaga med Stina. Det blir ju Stinas första, riktiga säsong nu eftersom hon var under injagning under förra året. Jag ser också fram emot den årliga jaktresan till Tyskland. Det blir fjärde året i rad nu. Det är jag och några kompisar från mitt jaktlag i Skaraborg som brukar åka tillsammans. Då jagar vi på den tyska statens mark. En stor drevjakt på vildsvin, rådjur och kronhjort. Jag har hittills lyckats skjuta något varje år.
Ditt bästa jaktminne?
– Det var nog första älgen. Det har man väl alltid dröm om att få skjuta älg. Den sköt jag 2014. Jag hade fått licensen på älgstudsaren torsdagen veckan före älgjakten. Jag sköt den i november. Jag hade alltså haft min bössa i tre veckor. Det var en söndagseftermiddag. En fin dag. Vi hade bestämt att vi skulle sitta på pass utan hundar den dagen. Jag satt på en stenhäll där jag hade 30 meter långt och cirka 15 meter brett. Jag hörde hur det började knaka bakom mig. Först såg jag en ko och sen kom det en kalv. Jag sa till mig själv att kommer det en till kalv då smäller det. Så kom det en kalv till och jag drämde iväg ett skott. Kalven gick in i skogen. Jag ropade på radion att jag hade skjutit och när vi gick in för att titta var älgen låg var det fullt med blod på marken och kalven låg inte långt in i skogen. Det visade sig att skottet var en perfekt hjärtträff. När vi tog ur så sa en härlig gubbe i jaktlaget; ”förbannat fin träff och jättekul att det var just du, men håll högre nästa gång för hjärtat är ju så jädra gott!”
Hur ser du på ditt ambassadörskap?
– Det är en ära! Jag har läst tidningen sedan jag var liten eftersom morfar alltid har prenumererat. När han hade läst klart sina tidningar fick jag ta över dem. Så det känns otroligt ärofyllt att få vara en del av tidningen som har hängt med mig från barnsben.
Alexander Svensson
Ålder: 30 år.
Bor: Skövde.
Yrke: Fastighetsskötare.
Familj: Drevern Stina.
Text: Katharina Olsson Foto: Privat
