Älgjakt i Jämtland – Bra hundjobb och svåra älgar

Denna artikel finns även som film!

Årets Eftersöksjägare 2022, Daniel Flamander har bjudit upp Allt om Jakt & Vapens Katharina för några dagars älgjakt i Jämtland. Det bjuds på god mat, trevligt umgänge, bra hundjobb och svåra älgar.

Daniel Flamander anordnar jakter i Jämtland tillsammans med Evelina Åslund och Roger Bäck och har bjudit med mig för ett par dagars älgjakt. Jag har fått en knappnål skickat till mig till platsen där vi ska bo och jaga. Vi är ett 10-tal jägare med nästan lika många hundar som delar på ett par stugor. Jag gillar det. Ni vet det spartanska och enkla, att sova i underställ och duscha efter några dagars jakt först när man kommit hem. Det är dock inte alltid lika uppskattat av omgivningen.

Jag rullar in på en liten grusväg omgiven av en tät skog. Det öppnar upp sig efter ett par kilometer och en liten gård med några stugor visar sig. Typiska jaktbilar är parkerade på gården. Vissa med hundkåpor, andra med hundburar synliga i bakrutan. Jag kan skymta några killar som står utanför en av stugorna och pratar med varandra. Jag gissar att de planerar lite inför morgondagens jakt. Jag parkerar min bil bredvid resterande och kliver ur. Plötsligt ser jag ett par bekanta ansikten.

– Hej och välkommen ska du vara, ut­brister Daniel samtidigt som han bjuder mig på en varm kram.

Evelina, Roger och Daniels fru, Sofia Faxborn kommer också fram och tar emot mig. De visar in mig i stugan som vi ska dela på. På min säng har redan Daniels och Sofias bayerska viltspårhund, Sarek gjort sig hemmastadd.

– Det är bara att du puttar ner honom, säger Sofia när hon ser att jag inte riktigt vet vart jag ska lägga min väska.

– Nej, han får gärna göra mig sällskap om det är okej för er?

Sofia ger klartecken till min nya sängkompis och vi gör oss genast bekanta med varandra.

Jaktradios, pejlar och mobiler läggs på laddning inför morgondagens jakt. Vi tittar på kartor och Daniel visar mig vart vi kommer att börja. Jag ska få gå med honom och hans unghund Umalyckans Ero till att börja med, spännande. Vädret ser ut att kunna bli lite blött, men ingen av oss är gjorda av socker så det bör nog gå ändå.

Daniel stryker kopplet av Ero

Tidigt i ottan, innan de andra har ­vaknat, smyger jag mig ut på dass. Jag hinner först till den enda toaletten som finns med rinnande vatten för att borsta tänderna. Jag försöker smyga tillbaka in i stugan igen utan att väcka de andra. Sarek, som sovit med mig i min sovsäck, har krupit tillbaka till matte Sofia.

– God morgon, viskar hon till mig när jag försöker smyga förbi henne.

– Åh, är du vaken?

Det känns som Sofias godmorgonhälsning var startskottet för resten av stugans jägare som börjar röra på sig. Jag passar på att göra i ordning kaffe utan att behöva smyga nu när alla ändå börjar vakna.

Vi samlas på gården och Daniel går igenom dagens plan. Passen delas ut och bilar försvinner från gården en efter en. Nu är det bara hundförarna kvar. Jag och Daniel hoppar in i bilen och tar oss ut på marken. När vi åker ut passerar vi några av passkyttarna efter vägkanten i sina torn. En av dem, har varit smart och fällt upp ett stort paraply över sitt torn. Det ser rätt behagligt ut trots att regnet strilar ner.

Vi kliver ur bilen och stänger bildörrarna så tyst vi bara kan. Daniel börjar göra i ordning Ero medan jag ser till så min packning är i ordning. Vi går upp i skogen en bit innan Daniel stryker kopplet av Ero. Det rasslar till och Ero rusar i väg i ett lyckorus. Äntligen får han göra det han älskar allra mest. Jag och Daniel tittar på varandra, nickar och ler tyst. Vi går sakta framåt och försöker bedömma åt vilket håll vinden blåser. Vi tittar på pejlen i vilken riktning Ero söker. Daniel ropar ut på radion att vi har släppt och de andra hundförarna har gjort detsamma. Nu är vi i gång.

– Ero är väldigt ung ännu, han är bara 1,5 år, men jag vill börja med honom nu så kan vi byta till Norma sen i stället om vi ser att det behövs, viskar Daniel.

Jag tänker att de där lägger jag mig inte i överhuvudtaget. Han känner sina hundar och marken bättre än jag och jag litar på Daniels beslut.

Svåra älgar

Det blir upptag på två olika ställen, men älgarna vill inte stå still. Hundarna jobbar bra och vi förflyttar oss över marken för att försöka komma i läge, men det är svåra älgar som hundarna har fått tag på. Efter ett par timmar beslutar sig Daniel för att byta hund och låta den lite mer rutinerade karelaren Norma jaga lite. Det syns lång väg att hon är mer van vid all uppståndelse kring jakten än Ero. Hon är energisk och jaktsugen, men på ett lite mer städat sätt. Hon ger sig i väg genom den täta skogen och jag och Daniel står kvar en stund innan vi börjar gå framåt genom skogen.

Dagarna är korta i oktober och tiden går fort när man har roligt. Älgarna vill inte samarbeta idag och vi väljer därför att bryta för att ta nya tag under morgondagen. När vi alla är åter vid gården samlas vi i en av stugorna för en riktigt god middag med trevlig musik av Roger Bäck som efterrätt. Jag ser att de flesta sjunger med i Rogers sånger. Jag kan bara refrängerna så jag klämmer i lite extra just då.

Nya tag

Jag vaknar före alla andra även idag. Jag har återigen haft sällskap i sovsäcken av Sarek. Jag tassar ut mot dasset i skenet av pannlampan. Jag är snabb och har tur att hinna in på toaletten för att borsta tänderna före alla andra. När jag smyger in i stugan igen så är Sofia vaken. Hon viskar god morgon och jag börjar packa i ordning mina jaktprylar i ryggsäcken. De andrar börjar vakna och strax är vi alla i full färd med att få med alla saker. Det är intressant vad snabbt det liksom går på rutin.

Idag är det tänkt att jag ska få gå med Fredrik Jonsson och Beardbass Eiko. Jag känner dem båda sedan tidigare. Beardbass Eiko bär titeln som vinnare i Älghunds-SM 2022 med stolthet och som vi på Allt om Jakt & Vapen livesände ifrån Åre. Eftersom det är sista dagen för mig med gänget idag, tar jag med mig packningen och kör ut på marken i egen bil efter Fredrik och Eiko. Vi stannar till vid en vägficka på den bit av marken som blivit tilldelade av Daniel. Fredrik gör i ordning Eiko och dubbelkollar så pejlen har fått kontakt med appen innan han stryker av kopplet på Eiko. Han är ivrig och jaktsugen. Hans siluett försvinner snabbt in i granridån framför oss. Vi stannar till och låter Eiko söka ut ordentligt.

Upptag

Det tar inte alls många minuter innan vi hör Eikos skall eka genom skogen. Fredrik ­vänder sig emot mig samtidigt som han ­håller upp mobilen och visar pejlen i appen.

– Nu du, Kattis, nu kör Eiko på, ler ­Fredrik emot mig.

– Ja, jäklar du, svarar jag minst lika lycklig.

Det går i väg ifrån oss. En ganska lång bit ifrån oss och det verkar gå i väg på fel sida av marken. Vi avvaktar. Det kan ju vända. I samma stund får vi höra att Johan Söderlövs gråhund Hovamossens Pepsi har tagit upp älg och sprungit förbi ett par passkyttar på vägen nedanför oss.

– Du, det är nog på väg åt vårt håll, viskar Fredrik.

Vi stannar till och lyssnar. Vi kan höra Pepsi skälla och det är nog som Fredrik tror, på väg åt vårt håll.

Fredrik släpper skottet

Vi går fram en bit och hittar en rotvälta med en stor sten som vi ställer oss bakom. Det är ett litet hygge framför oss så sikten är ganska bra om det väljer att komma ut inom skotthåll. Vi hör hundskallen närma sig. Vi laddar båda två och lägger oss ner mot stenen framför oss.

– Om du får ett bra läge så tar du det, nickar jag till Fredde.

– Vill inte du då? undrar han.

– Klart att jag vill, men du är ju den riktiga jaktgästen så då är det ju inte mer än rätt att du ska ta chansen om den kommer, svarar jag.

Kort efter vår lilla diskussion ser vi kvigan komma ut från skogskanten. Fredrik släpper fram den lite. Jag ser den i siktet och inväntar att Fredrik ska släppa skottet. I samma sekund som jag tänker tanken släpper han det och kvigan dimper ner på plats. Pepsi kommer i löpan och han går direkt fram till älgen och börjar lugga. Jag och Fredrik ligger kvar över stenen och ger varandra en ”high five”.

– Bra där, Freddan. Fasen, vad snyggt.

– Ja, det är alltid skönt när det blir kvar på plats, svarar Fredrik med ett leende.

Fredrik ringer till Johan och berättar att vi har skjutit en kviga för Pepsi. Johan blir jätteglad och säger att han är på väg till oss.

Johan traskar glatt över hygget över till oss och älgen. Vi låter Pepsi njuta av sin älg och lugga lite till innan husse kommer och berömmer.

– Men så roligt, bra jobbat Pepsi, säger Johan och klappar om sin kompis.

Jag och Fredrik börjar kavla upp ärmarna och göra oss redo för att passa kvigan. Eiko ­jagar fortfarande för allt vad han är värd en bra bit ifrån oss. Vi hinner både passa klart och ta en grillad korv innan Fredrik tar ett beslut om att försöka kalla in honom eftersom han har gått över på fel mark.

Jag tackar Daniel och hela jaktgänget för galet trevliga dagar och börjar min resa hem till Järvsö igen. I bilen kommer jag på mig själv flera gånger med att le åt alla trevliga möten och upplevelser som jag har berikats med under dessa dagar.

Tänk så fantastiskt det är med jakten som förenar så bra.

Text & foto: Katharina Olsson