Älgjakt i Sidertjärn

Detta reportage finns även på film!

I de djupaste skogarna i Hälsingland ligger en fin liten jaktstuga invid en tjärn. Jag fick äran att följa med Björn Eek till Sidertjärn och jaga älg med hans välmeriterade gråhund Böjeryds Crut.

I mitten av oktober förra året pratar jag med Björn Eek i telefonen. Av en händelse nämner han att han ska upp till mina krokar i Hälsingland inom en snar framtid. Han bor i Uppland vilket gör att vi tyvärr inte träffas särskilt ofta. Jag ser min chans och bjuder mer eller mindre in mig själv till den jakten. Dels för att få vara med och jaga med Björns duktiga hund Crut, men också för att få ett tillfälle att få umgås lite med Björn och då i samband med något som vi båda gillar lika mycket, nämligen älgjakt.

Jag slår en signal till jaktledaren Karl-Erik Hellsén. Jag förklarar mitt ärende och med ens så hittar vi ett sätt att förena nytta med nöje och jag får mig en fribiljett in i det tillfälliga jaktlaget. Så jag packar bilen med jaktprylar och kamerautrustning och åker upp till Sidertjärn, norr om Tandsjöborg i nordvästra Hälsingland.

Älgjakt i Sidertjärn, jämthund — Karl-Evert Hellséns jämthund.

Väl förberedd

I en öppning i den djupa skogen ligger ett rött litet hus invid en fin tjärn. Oktoberkvällen bjuder på vackra färger över en himmel som speglar sig magiskt över vattenytan. Jag ser ett varmt sken från fönstren i det lilla huset och jag hör glada skratt inifrån. Det är alltid lite pirrigt när man kommer till ett nytt gäng som man aldrig träffat tidigare. Men den känslan och tanken släpper jag ganska på en gång efter att de härliga jägarna välkomnar mig in i stugvärmen. Det är delar ur Jägareförbundet Gävleborgs styrelse med Karl-Evert Hellsén som jaktledare som har samlats för att jaga älg. Karl-Evert har tidigare suttit som ordförande i Jägareförbundet Gävleborg men lämnade över sin post 2015 till Johan Lundberg som också är med.

Jaktstugan i Sidertjärn används av Jägareförbundet Gävleborg till olika utbildningsjakter, ungdomsläger, nybörjarjakter, JAQT-jakter och andra kretsaktiviteter. På övervåningen finns det flera rum med våningssängar och jag tilldelas en underslaf med Crut nedanför mig och Björn i sängen strax bredvid. En av de övriga jägarna varnar mig för sina nattliga oljud innan jag slår igen mina ögon för lite sömn. Jag är alltid väl förberedd när jag åker på jakter där det ingår övernattning med främmande sällskap. Det packas öronproppar och hörlurar. Jag är rätt van hemifrån och dessa används flitigt under natten. Björn är inte riktigt lika förutseende och vaknar därmed lite mer sliten än mig och Crut.

Älgjakt i Sidertjärn, Björn Eek — Björn Eek kontrollerar vindriktningen.

Jaktmorgon

Efter en god frukost är både Björn och jag laddade för jakt. Molnen är regntunga men det är uppehåll med svag vind. Under frukosten går Karl-Evert igenom jaktmarken på kartan och delar ut pass till skyttarna och hundrutor till hundförarna. Det är tre hundförare för dagen varav Björn med Crut är en av dem och jag kommer gå med dem.

Det är alltid spännande med en ny mark. Jag och Björn packar bilen med vapen och ryggsäckar och gör Crut redo med pejlhalsband. Crut lyser med en gång upp och förstår genast vad som är på gång och hoppar villigt in i bilens hundbur.

Älgjakt i Sidertjärn, Jaktledaren Karl-Evert Hellsén. — Jaktledaren Karl-Evert Hellsén.

Väl ute på marken packar vi ur bilen så tyst vi bara kan. Björn tar upp sin vindtestare och med några puff seglar magnesiumpulvret i väg i vindens riktning. Vi tittar ner på kartan och gör tyst upp planen för vart vi ska börja gå. Kartan visar på en liten skogskant för att sedan komma i kanten på en stor myr. Björn checkar pejlen en sista gång innan han stryker kopplet av Crut som snabbt sätter av till skogs.

Vi gör oss ingen brådska utan låter Crut söka ut ordentligt innan vi börjar gå. Det tar dock inte lång stund förrän vi förstår att gråhunden har fått upp något. Vi går lite längre fram och ställer oss för att lyssna om vi kan höra Crut skälla, och pejlen visar tydligt att han har något framför sig. Björn rapporterar över radion och får en liten rapport tillbaka över de andra hundförarnas framfart i skogen. Strax kommer vi ut på den myr som vi tidigare hade sett på kartan. Vi går en bit ut över den sugande myrmarken när vi sedan ser att Crut har gjort en stor runda tillbaka in på marken lite nedanför oss. Vi tar därför beslutet om att ta oss tillbaka för att möta upp Crut på andra sidan. Förhoppningsvis kanske det kan bli ett stopp på älgen så vi kan få gå in på ett fast ståndskall tänker jag.

Älgjakt i Sidertjärn — Jaktgården ligger invid en liten tjärn.

Zinita fäller en kalv

När vi kommer ner vid vägen där Crut nyligen passerade, ser vi stora älgspår och kan därmed konstatera att det är en vuxen älg som Crut har fått upp.

Björn ropar ut på radion att det är en vuxen älg som Crut har framför sig och åt vilket håll det drar. Crut fortsätter att jobba med älgen en bra bit ifrån oss så vi tar därför beslutet att passa på att ta lite fika. Vi sätter oss tillsammans på en sten i skogskanten och precis när jag häller upp kaffe ur termosen hör jag ett hundskall en bit ifrån oss. Vi tittar båda frågande på varandra och undrar om Crut har ställt älgen? Vi packar ihop vår matsäck ganska raskt för att göra oss redo. Samtidigt ropar Karl-Evert ut på radion att Zinita Källström lyckats skjuta en kalv för Tor Lindquist hund, Assar. Jakten bryts och att vi ska samlas vid Zinita och den skjutna kalven.

Skottplatsen är en bra bit från Björns och min fikasten. Vi ska ju dessutom kalla in Crut som har sprungit en bra bit vid det här laget. Vi åker en bit framåt och Björn parkerar vid en vändplan inte långt från Zinitas skottplats. Crut är över 400 meter från oss så Björn tar fram ett horn ur bilen och blåser kraftigt i det för att kalla in honom. Björn tittar på pejlen för att se om Crut har uppfattat signalen. Björn blåser till igen och med en liten nick vänder sig Björn emot mig och liksom konstaterar att Crut fattat vinken och är på väg tillbaka.

Älgjakt i Sidertjärn, Tor Lindquist — Tor Lindquist är styrelseledamot i Jägareförbundet Gävleborg.

Crut kommer över skogsbacken med öppen mun och tungan hängande utanför. Lycklig, glad och en smula andfådd, men egentligen inte klar. Han hade nog gärna jagat lite till. Crut travar fram till husse som väntar med en skål med färskt vatten och lite matkulor för att fylla på med energi. När man ser Björn och Crut tillsammans slås man av vilket fint band de har mellan varandra. Fullständig tillit.

När vi kommer ner till Zinita och hennes kalv är hon i full färd med att passa den, medan de övriga jägarna går igenom jaktdagen. Precis så där som man brukar göra när man samlas en stund. Det är en fin liten kalv som Zinita har lyckats fälla för Tors hund Assar.

– Ja, jag såg kon komma och hon borde ha känt mig eftersom vinden låg på. Men hon kallade på kalven sin som kom strax efter. Jag sköt kalven men var osäker om den låg så jag vågade inte skjuta kon även om jag hade läge på den, svarar Zinita när jag gratulerar henne.

Innan vi är tillbaka vid jaktstugan så är klockan slagen för mat och jaktledaren tar därför beslutet att vi bryter för dagen och gör oss redo för morgondagens jakt istället. Några ur gänget sätter på bastun medan de andra flår kalven och resterande dukar upp för god mat. Det blir ett perfekt avslut på en trevlig jaktdag med bastubad och smaskig middag i trevligt sällskap!