Detta är premiuminnehåll!

Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.

+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.

Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.

Denna artikel finns även som film!

Hundföraren Johan Andreasson från Skåne har rest över 90 mil i hopp om att få skjuta sin ­första björn, medan vice jaktledare Tony Hansson ­hoppas på att få fälla sin andra. Björnjakten drog igång med en rivstart och slutade med succé för gänget i Färila.

Björnpremiären är egentligen inget heligt datum för mig. För undertecknad är det älgpremiären som är förknippad med starka minnen och känslor, men jag kan förstå engagemanget hos de inbitna björnjägarna. Björnen är trots allt vårt överlägset största rovvilt. Det är det mest mytomspunna, mest svårjagade och även det farligaste viltet vi att ger oss i kast med att försöka fälla.

Jag kan känna med de riktigt inbitna jägarna som satsar just på björnjakten. Som tränar hundar och förbereder sig ett helt år för att få gå ut och jaga kanske bara en eller två dagar på hemmaplan. För precis så fort kan det gå, i alla fall om man jagar i Gävleborg på västra området.

En av dessa inbitna björnjägare är Johan Andersson, en hundförare från Skåne som gjort den drygt 90 mil långa resan för att vara med på björnpremiär tillsammans med jaktlaget i Färila.

Text och foto: Johan Olsson