Cecilia von Braun är ägare till Årets Jakthund i Jaktgalan, Mörka Skogs Sally Caspersson. Hon är också den enda som tagit hem två utmärkelser i Jaktgalan, Årets Uppfödare och Årets Jakthund. Vad är det som driver henne och hur började hon med hunduppfödning? Allt om Jakt & Vapen har fått en pratstund med henne.
Vem är Cecilia von Braun?
– Jag är en 60 årig gammal kärring som bor ute i skogen med närmaste granne 4 kilometer bort som jag dessutom är gift med. Roger och jag bor inte ihop. Vi provade det där som alla andra tycker är normalt. Vi lyckades med det i 13 år men sen tog vi beslutet att bo så här. Det är lugnast så, skrattar Cecilia.
Vi har en son tillsammans som är 19 år. Det är också det enda som vi har gemensamt. Annars är allt annat delat. Det är mina hundar, hans lampa, mitt hus, hans bil och så vidare. Det skulle nog rädda många äktenskap om fler valde att göra som vi. Vi är ju fortfarande gifta och vi trivs med livet så här eftersom vi är två starka personer som behöver utrymme.
Hur kom jakten in i livet?
– Under mitten av 70-talet jobbade jag som dräng hos en bonde i grannbyn. När det var dags för älgjakt blev kärringar, utkommenderade i skogen för att gå i drevet. När det var hundjakt fick jag ofta sitta med bonden och peka vart drevet kom ifrån eftersom han hörde lite dåligt. Med tiden fick jag även låna hans drever och en sida vid sida och jaga med. I hans värld vad det inget konstigt att jag var fruntimmer som följde med och jagade, då han inte hade några söner utan 4 döttrar som hjälpte till med allt på gården. Därför blev det väldigt konstigt för mig när jag senare i livet stötte på en del motstånd till kvinnliga jägare. Dessvärre så lever motståndet kvar en del så här 40 år senare. Men nu är jag så pass gammal så det rör mig inte, men jag tänker främst på unga, nya, kvinnliga jägare som skall möta dessa jägare som någonstans måste hävda sig. Det är en trist inställning.
Hunduppfödning
Cecilia har hållit på med hunduppfödning i 40 år och med fantastiska framgångar. Hon är noggrann i sina val av tikar och hanar och tycker att avel är både spännande och roligt.
– Ja, det har väl hunnit bli cirka 3-400 valpar nu sedan jag började. Det hela började när jag köpte gården Högaskog där jag fortfarande bor. Jag var ganska rastlös innan jag hittade det här stället och det tog tid innan jag slog rot. I slutet av 80-talet blev jag fodervärd till en petit basset griffon, Idolens Rita. Dealen med ägaren var att om jag förde fram Rita till jaktchampion skulle jag få en valp efter henne som betalning. Dessvärre kom det inga tikvalpar ur henne, men jag fick Dianagårdens Hunden. Första kullen kom 1994 mellan Dianagårdens Frida och Dianagårdens Hunden.
Båda tävlade jag fram till segrare av Basset SM och Frida segrade även vid Småhunds SM 1999.
Aveln
– Den första kullen döpte jag till Andersson. De allra flesta bassetvalpar har ofta väldigt fina och svåruttalade namn. Jag bestämde mig tidigt för att ha enkla och lättuttalade namn på mina valpar. Därför gör jag så att jag bestämmer efternamnet så får köparna bestämma förnamnet. Nu är jag inne på andra varvet med Y på efternamnet. Exempelvis så heter Mörka Skogs Sally Caspersson i efternamn eftersom hon är en C-kullsvalp.
Att Cecilia är noggrann och målmedveten i allt hon gör färgar det mesta. Aveln inte minst.
– Jag brukar som mest ha två till tre kullar på ett år och när jag väljer hane för avel gör jag det med omsorg. De ska ha färdigt jaktchampionat vid senast två och ett halvt års ålder och max fyra starter. Jag har samma regler för mina tikar. Jag anser att det är för enkelt att få championat och då finns det ingen anledning att avla på hundar som inte har mer med sig än så.
Jag har en strävan att vara bäst i allt jag gör. Jag tycker att avel är kul och spännande. Jag avlar även på hästar och det är samma där. Jag känner mig inte nöjd om jag inte får vara minst bäst in show. Det kan kanske hänga ihop med att jag kände att jag inte dög som barn, så nu vill jag vara bäst i allt jag gör. Jag vill stanna toppen även om det ibland kan blåsa rätt hårt när den svenska avundsjukan och missunnsamheten visar sig.
Mörka Skogs Sally Caspersson (ägare Cecilia von Braun), vinnare av Årets Jakthund på Jaktgalan 2021. Foto: Per Jonsson
Årets Jakthund 2021
Mörka Skogs Sally Caspersson är en fruktansvärt mentalt stark hund. Hon kom tillbaka från att ha varit såld. Då kröp hon in på köksgolvet och var väldigt rädd. Första halvåret fick hon bo hos ett pensionerat par utan hund och barn för att lära sig sitt namn och lära sig att det inte är farligt att bli klappad. De gav henne den första tryggheten tillbaka. Hon var runt året när jag tog hem henne. Då började vi jaga ihop men att lyckas fånga henne var lönlöst. Det gick inte, inte en chans. Det tog fyra år för mig att lära henne komma på inkallning när jag visslar eller tutar med biltutan, och det tog över två år innan hon slutade vara rädd för fötter. Det har varit en lång väg. Men jag inbillar mig att hundar som kommer tillbaka och får en andra chans blir oftast snäppet bättre än genomsnittet. Det känns som om de inser att de har fått en andra chans och vill ta vara på den chansen. De är drivna på ett helt annat sätt.
Jag hör på Cecilia att Sally betyder något alldeles särskilt för henne när hon berättar om henne. Superlativen tar aldrig slut.
– Sally var 21 månader när hon blev jaktchampion. Det går inte att skriva ut alla priser Sally hittills har lyckats vinna och jag kommer aldrig få en sådan hund igen. Du har tur om du får uppleva en sådan hund under en livstid. Jag har jagat i över 40 år och hon är den bästa hittills. Hon slutar inte att driva förrän jag visslar eller tutar med bilen. Hon kan driva en räv i fyra till fem timmar innan jag visslar av henne. Hon är 100 procent på inkallningen vilket är en otrolig trygghet framför allt när man jagar vid vägar eller i små såtar.
Jaktminne
– Ja, jag har ett lite speciellt jaktminne som jag bär med mig. Det handlar inte om något stor trofé eller ens att jag fick skjuta själv utan det handlar om när jag jagade rådjur tillsammans med min kompis Eva Aschan i slutet av 80-talet. Vi jagade för Gunnar E Sandgrens tax och stod på pass cirka 100 meter ifrån varandra, men inom synhåll. Jag står på mitt pass och ser hur Eva drar ner byxorna och sätter sig och kissar. Hon reser sig upp med byxorna fortfarande nedanför knäna, tar upp bössan och skjuter rådjuret och sätter sig ner igen och kissar klart. Det är ett charmigt och speciellt jaktminne som jag bär med mig, skrattar Cecilia.
Vad betyder Jaktgalan?
– Jag tycker att den finaste utmärkelsen du kan få eftersom vem som helst kan rösta på dig och vem som helst kan nominera. Det känns fantastiskt ärofyllt att ha fått två utmärkelser av Jaktgalan, Årets Jakthundsuppfödare 2019 och Årets Jakthund 2021.
Det är liksom ett kvitto på allt jobb jag har lagt ner och att jag har gjort något bra. I min värld har Sally vunnit allt hon kan men att hon dessutom blir Årets Jakthund på Jaktgalan är grädden på moset.
Det är jätteroligt och viktigt med Jaktgalan. Jag tror att den kommer att växa med tiden och jag tror att det kommer att bli en statushöjare.
Beskriv dig med tre ord
– Driven, envis och målinriktad.
Text: Katharina Olsson
Foto: Per Jonsson
