+ DETTA ÄR EN PREMIUMARTIKEL
Logga in eller teckna en prenumeration här för att läsa hela artikeln.
Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.

Allt om Jakt & Vapens ambassadör, Erica Egonsson, berättar om kopplingen mellan hund och hundförare. Här med hennes första egna hund, som hon jagar in och uppfostrar själv, blandrashunden Sally.

Blandrashunden Sally kom in i mitt liv som en virvelvind när jag behövde det som allra mest. För det var verkligen det hon var. Ett riktigt yrväder. Hon var minst i kullen, hon sov minst och hon var den som höll igång själv när de andra sov. Hon tyckte att de andra skulle leka med henne när hon ville och på det sättet hon ville. Gjorde de andra syskonen på något annat sätt sa hon ifrån. Högljutt. Så är det fortfarande än idag. Hon har vuxit upp nära sin pappa och sin bror hela tiden och hon leker med Loke på sitt sätt, när hon vill och hur hon vill. Högljudd fortfarande.

Alla jaktliga minnen är ju inte alltid ett skott som går av eller en trofé på väggen. Att få höra det där första upptaget från en unghund som man tränat och jagat in själv är nog ett så minnesvärt ögonblick i jaktlivet. Sally är min tredje jakthund men den första jag valt helt själv och den första jag jagat in helt själv. Även den första jag fått chansen att bygga upp det där speciella bandet med som bara finns mellan en hundförare och dennes hund. När man är ett team i skogen och man gör det man absolut älskar.

Text & foto: Erica Egonsson