En sommar­kväll i spann­målet

När vetet är mjölkmoget och vildsvinen söker sig ut från skogen för att ta för sig av sitt dukade smörgåsbord är det dags för årets vildsvinsjakt för att minimera de betesskadorna som vildsvinen då orsakar. Allt om Jakt & Vapens ambassadör Einar Norin tar er med på en lyckad vildsvinsjakt i ett vetefält i sina hemtrakter.

Spannmålsjakten är för mig en stor höjdpunkt på året och i skrivande stund står vi i startgroparna inför att vetet ska bli mjölkmoget och därmed ett smörgåsbord för viltet. Med mjölkmognad menas att det bildas stärkelse i veteaxen och vildsvinen får på så vis i sig lätta kolhydrater.

Jakten på vildsvin i spannmålet bedrivs till största del för att skydda grödorna från betesskador. Betesskadorna och betestrycket varierar helt beroende på var i landet du befinner dig samt populationen av vildsvinsstammen.

I länet som jag skriver om i denna artikel finns det gott om vildsvin och betesskadorna ligger i regel över toleransnivån, även om lantbrukarna har en hög toleransnivå för betesskador på växande gröda.

Att bedriva spannmålsjakt på vildsvin är inget som är enkelt och jag personligen rekommenderar ingen nyexaminerad jägare att fälla sitt första vilt på skyddsjakt ute i spannmålet. Anledningen är att risken för felskjutning är stor, då det kan vara mycket svårt att bedöma vad det är för individ man smyger på, även om avståndet kan vara på bara tio meter. Även ett väl rutinerat öga kan ta fel på individ och storlek och då främst under jakten i spannmålet. Att skjuta ett vuxet vildsvin brukar sällan göra lika stor nytta som att skjuta ett mindre vildsvin.

Skjuter man ett mindre vildsvin, som har sugga och eventuellt andra mindre vildsvin med sig, skapar man en större otrygghet i gruppen och vildsvinen kommer välja ett lugnare ställe att tillbringa sin tid på. Förhoppningsvis en viltåker eller foderplats.

Tre ståtliga kronhjortar

Midsommarafton har nyligen passerat och kvällarna i spannmålet börjar ta fart. Vetet är ännu inte mjölkmoget, men vildsvinen har redan börjat visa sitt intresse på ett flertal ställen. Dagen hade varit blåsig, men nu mot kvällen börjar vinden lägga sig och jakttimmarna kommer snart att starta.

Vid den här tiden på året behövs inga fodrade byxor, utan helt tvärt om. Jag tar på mig mina tunna byxor, skjorta, väst, gummistövlar och keps. Valet av utrustning är bössa, kniv, handkikare, skjutstöd och givetvis en termacell. Nu är jag redo för en natt ute i vetefältet.

Kvällens jakt kommer igång och jag går mot en holme som jag vet erbjuder bra sikt över en del av fälten och där jag kan sitta en stund för att se ifall vildsvinen vill ta sig ut just här.

Jag sitter inte länge förrän jag hör hur det knakar i skogskanten. Det är svårt att se vad det är för djur, men efter några minuter kliver dom fram, kronhjortarna. Tre ståtliga herrar som försiktigt går i skogskanten. Att sitta och studera vilt har alltid varit ett stort intresse för mig och förmodligen en anledning till att man lärt sig mycket kring hur viltet beter sig i olika situationer. Herrarna går nu tillbaka in i skogen och det kommer inte ut några vildsvin de närmaste två timmarna.

Vildsvinen smyger i vetet

Jag bestämmer mig för att traska vidare mot nästa vetefält. Jag går långsamt och tyst, men hinner inte gå längre än 60 meter när jag ser hur vetet rör sig framför mig på fältet. Hur fasen kom dom ut dit utan att jag upptäckte detta, var min första tanke. Vildsvinen har försiktigt smugit sig ut i vetet utan att jag lagt märke till det, även om avståndet varit kort.

Vinden ligger rätt och nu återstår bara att komma nära inpå vildsvinen för att kunna se vilka individer det är.

Det är nu spänningen är som bäst, vad ska hända? När kommer det att hända? Kommer det att hända? Tankarna är många, men nu läggs fullt fokus på vildsvinen som är framför mig.

Sista resan i en skottkärra

Jag rör mig sakta rakt fram mot vildsvinen och avståndet är inte längre än 20 meter. Vinden ligger fortfarande rätt och vildsvinen har fullt upp med sitt ätande. Jag står i ett sprutspår från traktorn och nu kommer ett vildsvin fram i sprutspåret, en snabb bedömning och jag inser att det är en sugga. Suggan fortsätter vidare ut i fältet och nu ska nästa vildsvin passera. Jag ser hur vetet svajar och ett litet tryne tittar fram och redan nu anar jag att det är ett mindre vildsvin, nu återstår bara att hela vildsvinet visar sig och att jag även kan konstatera vad jag tidigare anat. Vildsvinet kliver fram och bogen är synlig. Skottet går av. Tystnaden som vanligtvis infinner sig efter att skott avlossats finns inte nu. Nu rör sig vildsvinen överallt runt omkring mig, för att kunna ta närmaste vägen upp i skogen.

Efter 30 sekunder uppstår tystnaden och lugnet. Det var nyss mörkt ute, men nu ­börjar ljuset komma tillbaka och kvällens avslut blir minst lika bra som dagens början.

Avståndet hem till gården är överkomligt och jag bestämmer mig för att hämta skottkärran, som jag tycker är lämplig för att frakta ut vildsvinet från vetefältet utan att skapa ytterligare skador på vetet, som annars skulle uppstå om jag drog vildsvinet, även om det är i ett sprutspår. Väl hemma på gården hänger jag in vildsvinet i slakteriet och nattens jakt blev ett fint och lyckat jaktminne.

Einar Norin

Bor: Skultuna.
Född: 1994.
Familj: Sambo och münsterländern Stella.
Favoritjakt: Löshundsjakten.
Instagram: einarnorin.

Text & foto: Einar Norin