Denna artikel finns även som film!
På Svenska Jägareförbundets jaktgård Bogesund ges bland annat nyblivna jägare och jägare som saknar egen jaktmark möjlighet att komma ut på välordnade jakter i fantastiska marker. Allt om Jakt & Vapen fick följa med på en spännande jaktdag med rekordgalt på paraden.
Vi ser ut att ha vädergudarna med oss, cirka sju grader varmt och knappt någon vind borgar för en behaglig dag som passkytt. Jag blir i första såten tilldelad ett riktigt trevligt pass vid en liten inäga, till vänster om mig har jag ett alkärr med riklig undervegetation. Måtte de inte komma för långt in där, tänker jag när jag klättrar upp i tornet, där blir det svårt att komma åt dem. I övrigt har jag dock väldigt bra skottmöjligheter och passet känns onekligen hett. Det dröjer inte länge förrän hundskallen ekar runt mig och spänningen stiger.
Nyblivna jägare
Det är den 9 oktober, efter en stadig hotellfrukost i Vaxholm sätter vi oss i bilen och rullar iväg mot Röskär och Bogesunds Jaktgård.
Bogesund är känt för sin goda rådjursstam, något som vi blir varse när vi börjar närma oss gården då vi ser säkert ett 20-tal rådjur på en kort sträcka innan vi är framme vid samlingen.
Idag står drevjakt på schemat och större delen av gästerna är relativt nyblivna jägare, genomgången blir därför lite extra grundlig. Jaktledare för dagen är Henrik Lokind, som för övrigt även är viltförvaltare på gården.
Henrik går igenom de sedvanliga säkerhetsföreskrifterna och meddelar att lovligt vilt för dagen är rådjur och vildsvin, dock får inga vuxna hondjur av någon av arterna skjutas.
Hundmaterialet består huvudsakligen av wachtlar och någon spets. Henrik ger också en kort förklaring av hundarnas jaktsätt för att ytterligare tydliggöra för de mer oerfarna jägarna hur jakten kommer gå till.
Efter att ha tilldelats en varsin utställare ger vi oss sedan iväg. Jag tar rygg på Erik som ställer ut den passlinan jag hamnat på. När det blir min tur visar han mig ner för slänten mot den lilla inägan och förklarar var de andra skyttarna sitter och hur hundförarna kommer att gå.
Pass 23
Passet vid den lilla inägan visar sig snart vara så hett som det kändes, jag hör ett drev närma sig i ryggen på mig och snart kommer ett ensamt rådjur i full fart. Rådjuret är nog 1,5 meter över marken när det hoppar över luckan jag har innan alkärret och försvinner in i skydd. Där var det bara att lyfta på hatten.
En stund senare kommer ett nytt drev, också det bakifrån men nu på min högra sida. Ett nytt rådjur rusar ut i den glesa björkgallringen och tvärstannar fint med bredsidan mot mig. Helt perfekt, om jag bara hunnit se vad det var för djur. Jag tyckte det var en liten bock när den kom farande, men djuret har stannat precis så att jag varken ser huvud och hals eller eventuell pensel. Jag tvekar på min bedömning för en sekund och så sätter djuret fart igen, mycket riktigt var det en liten bock. Jag skymtar ytterligare ett rådjur i passet men inte heller det erbjuder något läge. Vi bryter så såten och återsamlas en bit bort.
Väl på samlingsplatsen tar Henrik emot rapporter från skyttarna och trots elva rådjur och ett vildsvin i pass har inte första såten levererat något fällt vilt. Lite skönt ändå att det inte bara var jag som vilade på hanen.
Orientering
Inför nästa såt får Henrik plötsligt göra en rockad i planeringen, en orienteringstävling har tydligen planerats i den tänkta såten utan att Henrik informerats. Allt flyter dock på smärtfritt och snart är vi på väg ut till nästa post för såt två.
Den här gången står jag i utkanten på marken och har fått ett markpass i en sluttning, passet känns bra men tyvärr händer inget hos mig i denna såt, ett skott har jag dock hört. Snart meddelas att vi bryter för lunch, det börjar bli några timmar sedan frukosten så meddelandet tas varmt emot och vi beger oss mot restaurangen.
Bock nummer 63
Varm, riktig mat smakar fantastiskt gott sådana här dagar, och idag var inget undantag. Att få sitta ner en stund, äta gott och höra om jaktkamraternas upplevelser är härligt och intressant. Vid borden sitter människor i alla åldrar, med vitt skilda bakgrunder och erfarenheter, jakten är verkligen något gränsöverskridande och något som förenar.
En av jaktgästerna har fått skjuta en fin gammal bock visar det sig, dessutom var det hans första rådjur någonsin, vilket ansiktsuttrycket skvallrar om var en stor upplevelse. På Bogesund bedrivs en hel del forskning, bland annat på rådjur. Bocken som sköts var av den anledningen försedd med öronmärke och hade nummer 63.
En såt kvarstår nu av dagen och förhoppningarna är stora, här ska vi hitta vildsvin. Vi samlas vid den lokala brukshundsklubbens parkering och går ut mot passen, jag är sist på linan den här gången. Jag har en större asfaltsväg i ryggen men passet är strategiskt placerat där ett stort vassområde kilar av mot vägen, med glest alkärr närmast vassen. Det här luktar vildsvinspass lång väg.
Rekordgalt
Mycket riktigt, snart skvallrar hundskall om att man hittat gris i vassarna. Plötsligt smäller det i ett av grannpassen och skytten Martin meddelar att han skjutit på en stor galt. Ännu ett skott smäller och den här gången ligger en brungris i andra grannpasset.
Nu är det fullt hundjobb även innanför mig och jag hör hur det knakar, skäller och grymtar inne i tätningen. När som helst nu ska de bryta ut häråt, tänker jag och är på tå. Men så tänkte inte vildsvinen, istället smet de förbi längre ut i vassbältet och ut ur såten.
Innan vi bryter skjuter en av hundförarna ännu ett vildsvin ute i vassen. En fartfylld såt med mycket djur inne är till ända och jag möter upp de andra ute vid vägen. Jag blir kvar med hundförarna en stund medan de släpar fram viltet efter såten innan vi beger oss tillbaka till slakteriet.
Martin, som fick skjuta den stora galten, berättar att han tagit jägarexamen i våras och att detta var hans första vildsvin, vilken start på jägarbanan tänker jag. Galten höll dessutom nytt Bogesundsrekord med sina stadiga 158 kilo (senare under hösten fälldes en ännu större galt på 197 kilo). Mörkret har vid det här laget hunnit lägga sig över Bogesund, det är dags att tacka Henrik och alla de andra för en mycket trevlig jaktdag och bege oss norrut igen.
Och råbock nummer 63 då? Han fångades och märktes första gången den 22 mars 2017, 500 meter från skottplatsen, och bedömdes då vara fem år gammal.
Text: Anders Dahlgren
Foto: Katharina Olsson
