På viltrika marker kommer denna allroundhund bäst till sin rätt. Den kräver lite av dig som förare, men med rätt skolning har du en trogen och lojal jaktkompis.
Mattias Lindholm är avelsfunktionär för ADB-klubben sedan år 2015. Han har själv två alpländare (alpenländische dachsbrackehundar) Sherikan ”Salt”, sju år som är av högbent variant. Sedan har han även en import från Österike, Watson vom Jagaboden, ett och ett halvt år.
Mattias fick som liten följa med sin far och farfar ut på jakt och han berättar att han har många fina minnen från fågelhundsjakten på fälten på Gotland.
– Jag ärvde en engelsk setter av min far när jag var sju år som jag startade på ett prov. Men min första egna hund skaffade när jag var nio år. På den tiden var det laglöst på Gotland och jag sprang omkring med bössan på axeln, skrattar han.
Jakten har funnits med honom hela tiden och när det blev dags att välja gymnasium valde han jaktgymnasiet i Forshaga. Efter gymnasiet jobbade han som jaktguide i fjälls och sedan har det rullat på.
– Jakten är en stor del av mitt liv och med jakten kom hundintresset att öka successivt.
Ha skaffade sig en tysk jaktterrier strax innan han började på gymnasiet, men sedan blev det alpländare.
– Jag ville ha en allsidig hund som fungerade till det mesta, samtidigt som jag ville ha en eftersökshund. Det blev då en alpländare eftersom den är kortbent, fungerar på vildsvin samt eftersök, och de korta benen gör den även lämplig till rådjursjakt. En mix av okunskap och slump gjorde dock att den första valpen dessvärre blev en högbent variant.
Efter detta skaffade han ytterligare en alpländare, men denna gång en kortbent variant från Österrike, vilket också är rasens ursprungsland.
– Den har kondrodysplasi, en medicinsk avvikelse som alla kortbenta drivande hundar har. De individer i rasen som blir högställda saknar avvikelsen. De högställda individerna följer dock inte rastandarden och man ser helst att dessa inte avlas vidare på.
Mattias jagar det mesta och han gör det gärna året runt. Allt från duvor och gäss till klövvilt och fällfångst.
– De som känner mig sedan tidigare kopplar nog ihop mig med jakt med iller. Jag kommer från Gotland och där är det en mycket vanlig jaktform som jag ägnade mig mycket åt tidigare. Jag har min far kvar på ön vilket gör att jag får tillfällen att åka hem igen då och då.
Rasen
Denna ras är en allsidig hund som skapar en del debatt inom de egna leden eftersom användningsområdena är breda. Men Mattias upplever att de har nischat den till en allaroundhund för såtjakter.
– Den är långsammare på rådjursjakt än till exempel än en wachtel. Den har ett arbetssätt som yppar sig bra på vildsvin, hjort och älg. Det bästa sättet att jaga med en alpländare är att släppa in den i såten och se vad som kommer ut.
Det bästa sättet att jaga med en alpländare är att släppa in den i såten och se vad som kommer ut
Hunden förekommer över hela landet, men generellt sett kan man säga att i norr, där inte vildsvinen finns är det vanligt att rasen används som rådjursdrivare med drevtider på ungefär 40 minuter. Det är även en duktig eftersökshund.
– Vi jagar även med dem som en klassiskt drivande hund, men den stora biten är nog ändå att släppa hunden i såten som en allround hund. För att få en etta på jaktprov ska den driva med skall i 20 minuter, alternativt 2×15 minuter.
Mattias säger att även om det är en social och trevlig hundras är det ingen typisk hund för förstagångsköparen som helt saknar hundvana, men om man är öppen för lite hjälp på vägen så kan det fungera bra.
– Hundrasen kan vara rätt så reserverad, både mot människor och andra hundar. Det finns så klart jättemånga sociala alpländare, men man måste vara medveten om att den kan vara lite reserverad och bytesmedveten.
Mattias hundar lever familjeliv tillsammans med dem inne i huset och får till och med sova i sängen ibland. Deras hundar fungerar också väldigt bra med barn, men de är också tränade för det.
– Du måste ju alltid ha koll när det gäller små barn och hundar. Det är klart att du inte kan släppa dem helt eftersom barn ibland kan vara lite för ”på” och det har hänt att hundarna har sett irriterade ut och gått undan när barnen blivit för jobbiga.
Han berättar att rasen generellt sett har ett bra psyke, men på grund av reservationen som en del individer uppvisar så är det väldigt viktigt att miljöträna sin hund från allra första början. Rasen är ofta starkt knuten till sin förare, men kan man bara få hunden att komma över den där sociala tröskeln så brukar den bli riktigt trevlig.
Formbewertung
Formbewertung är en exteriör bedömning som används som alternativ till utställlning. De tar då in domare samt raskunniga från Tyskland och Österike.
– Efter en sådan utställning kan jag som avelsfunktionär få en mycket detaljerad bild inför en parning, men man ska komma ihåg att dessa utställningar är anpassade för jägare.
Det är en förhållandevis frisk ras. Det som det har rapporteras mest av sedan den kom till Sverige är epilepsi, men det rör sig om cirka ett fall per år. Sedan har vi haft två fall av NCL, med de var kullsyskon. Idag finns det även DNA test för satt upptäcka anlagsbärare av sjukdomen. Diskbråck förekommer också hos en del individer, men Mattias säger att det är en frisk ras sett över hela populationen.
– Vi har växt otroligt mycket under de senaste fem-sex åren. När jag började med det här hade vi 20 registrerade hundar per år. Nu har vi cirka 100 registreringar om år.
En duktig hund
Jaktproven är ett bra kvitto på hur hunden jobbar. En bra hund skall ha ett sök på upp till 300 meter, ha ett förföljande som är över 20 minuter eller en och en halv kilometer, men med en bra återgång.
– En bra såthund för mig ska ha modet att stanna kvar vid grisarna, helst ska den ha så mycket självförtroende så den får loss dem. Man vill ha ett bra skall och så klart vill man att de ska vara spårnoga.
Mattias sitter som vice ordförande i rasklubben och han är även avelsfunktionär. Han gör årligen cirka 5-10 eftersök samt lika många dödsök.
– -När man skyddsjagar vildsvin på nätterna så måste man ju ofta ut med hunden för att leta upp det skjutna viltet.
Köpa hund
Om man är intresserad av att köpa sig en alpländare föreslår Mattias att man ska försöka träffa någon som jagar med rasen och se hur det går till. Därefter ska man se över sin egen jakt och tänka på vilka jaktmarker man har att tillgå och vilken jakt man har tänkt använda sin hund till.
Om rasen efter det känns som den rätta hundrasen för dig så kan du ta kontakt med Jerker Fjällman i ADB-klubben. Han är valpförmedlare och kan vara mycket behjälplig.
En alpländare passar de jägare som vill ha en hund där mångsidighet är viktigare än att snabbt få fram en fungerande jakthund. Den är hård samtidigt som den är mjuk, och ofta ger den ett sken av att vara hårdare än vad den är, men den kräver absolut en fast hand. Eftersom det är en mångsidig hund så fungerar den på de flesta jaktmarker, men den bör jaga på en mark med en skaplig god vilttäthet.
Även om du kan få rekommendationer från rasklubben så är valet av uppfödare och valp i slutänden ditt eget. Mattias tips här är att ta referenser om det saknas jaktprovsmeriter. Rasen är lite ojämn, så om du vill ha en hund med bra chanser till att bli en duktig jakthund är det viktigt att kontrollera jaktegenskaperna på valpens förfäder.
– Jag tycker inte att det är någon skillnad på hanar och tikar. Det man ska tänka på är vara noggrann med att det inte blir någon högbent valp om man tänkt använda den som buktande rådjurshund. Om jag hade vetat vad jag vet nu från början, så hade jag sett direkt att min första valp var högbent. Men är du osäker så ta gärna med dig någon som är erfaren, så att det blir rätt från början.
– Sedan finns det jägare som föredrar högbenta individer eftersom de fungerar ypperligt på vildsvin, men de passar inte mig och min jakt. De högbenta hundarna kommer vi alltid att ha, men man måste vara medveten om vilken individ man köper.
Första tiden
Du bör börja miljöträna valpen direkt när den kommer hem. Mycket kontakt, låt den vara med och hantera den. Efter ett tag bör du även låta andra personer utanför familjen hantera och ta på hunden, titta på hundens tänder med mera. Klipp klor regelbundet och låt den träffa andra hundar så den lär sig att uppföra sig kring dem.
– Något man bör träna på är byteshantering så man motverkar ett framtida problem med bytesmedvetenhet. Detta går bara att träna med leksaker när de är mindre och dött vilt när de är lite äldre. Då har man chansen att korrigerar dem om de visar upp ett oönskat beteende.
Det är även viktigt att tidigt börja träna på de lydnadsmoment man sedan vill att hunden ska klara av, men självklart anpassat till hundens ålder och mognad.
Rasens akilleshäl är att vissa individer har ett kort sök, detta på grund av att de är väldigt förarbundna. Men de har oftast en väldigt bra återgång och du får lätt en fin kontakt med din hund. Men för att få ett bra sök krävs mycket skogsvana och du bör börja vid tidig ålder.
– Generellt sätt så finns det två olika metoder. Den ena är den klassiska ryggsäcksmetoden som jag använder mig av. Man sätter sig i skogen och låter hunden utforska skogen på egen hand. Efterhand kommer hunden förstå att det går fortare att hitta vilt om den söker ut själv. Det andra sättet är att jaga på som man skulle göra med andra hundar. I takt med att det skjuts för hunden så kommer den förstå vad den ska göra. ”Learning by doing”. Vilken metod som är bäst styrs av vad du har för förutsättningar. Det gäller att hitta det som fungerar bäst för dig själv och hunden. Det ligger inte i detaljerna utan det ligger i tiden. Man får vara beredd att lägga en hel del tid på hunden och skogstiden.
Mattias försöker köpa sina valpar så att de har hunnit fylla ett år under jaktsäsongen, och han vill inte ha för bråttom med en ung hund. Han tittar på hunden hur den fungerar efter första släppet och anpassar sedan sin injagning efter det.
– Har hunden lite jaktlust så vet jag vad jag behöver jobba med. Då behöver jag gasa. Skulle den direkt ha presenterat en drevtid på 20 minuter skulle jag behöva lägga i bromsen. Kroppen klarar inte den belastningen när hunden är så ung. Beroende på vilka egenskaper hunden visar vid de första släppen anpassar jag hur jag fortsätter.
När det är dags att jaga in hunden åker Mattias oftast ut med sina två söner på en ”friluftsdag” och släpper hunden. Han koncentrerar sig mest på att han och sönerna ska ha en härlig dag i skogen och bryr sig så lite som möjligt om hunden.
– Vi befinner oss på samma plats och vi bryr oss inte om hunden utan den får jobba på, och jag lägger mig inte i. Hunden ska uppleva oss som ointressanta, men han hör hela tiden vart vi är. Han ska lära sig att hitta viltet själv. Detta är den så kallade ”ryggsäcksmetoden”.
När hunden väl tar upp och driver brukar Mattias försöka fälla viltet så fort som möjligt. Eftersom rasen är lite svår att få igång ibland kan det vara bra att göra allt man kan för att tända deras jaktlust.
Bytesmedvetenhet
Eftersom rasen har en tendens att bli bytesmedveten är det bra att stävja sådana beteenden från början. Man ska som exempel inte låta hundarna vakta något, varken ett föremål hemma eller ett vilt i skogen. Ser man det måste man tillrättavisa det, och om man vet med sig att sin hund ändå har dessa tendenser är Mattias tips att informera sina jaktkompisar om det så att det inte händer en olycka.
– Ibland finns det en liten ”skämsfaktor” som gör att man inte vågar berätta detta för de man jagar med. Men det är bättre att man är ödmjuk så kan man agera därefter och kan vara tydlig med hur passkyttar bör agera.
Mattias Lindholm
Ålder: 34 år.
Bor: Oskarshamn.
Arbete: Jobbar inom säkerhetsbranschen.
Familj: Sambo och två söner.
Hundar: Två alpländare och en dvärgpudel.
Jaktdagar/år: Cirka 50 plus.
Text: Katharina Olsson
Foto: Privat
