Jaga in Vorsteh

Vorsteh finns i flera varianter, kort-, sträv- och långhårig. I Sverige är de två förstnämnda ­vanligast förekommande. I den här artikeln ­kommer vi titta på rasen vorsteh generellt och i egenskap av stående fågelhund. Birger Knutsson har varit aktiv med rasen i snart 50 år och delar här med sig av sina erfarenheter av rasen.

Birger Knutsson har lång erfarenhet av vorsteh som ras. Sedan 1972 har han haft rasen i sin ägo och jagat väldigt aktivt. Den numera pensionerade polisen från Vårgårda har också egen utsättning av fågel och goda möjligheter till att träna sina hundar på fågelrika marker. Från början var det stövarjakt på räv och hare som dominera­de, men sedan tog fågeljakten över. Birger har dock en hamiltonstövare som han jagar räv med, tillsammans med en vän som också har två schillrar. Förutom detta har han även haft pointer och setter i sitt stall. Birger är jaktprovsdomare och har totalt dömt cirka 1200 fältstarter för stående fågelhundar. Han har varit engage­rad i styrelsen för vorstehklubben under flera år och haft många hundar på träning hemma på sina marker. Detta säger en del om den erfarenhet han besitter. Birger är liksom många erfarna hundmänniskor noga med att påpeka att det som han berättar här nedan är hur han gör, andra gör annorlunda och det behöver inte alls vara fel.

Om rasen

Vorsteh är enligt Birger traditionellt sett en ”jägarens hund”, en allroundhund som använts för apportering, eftersök, viss rovdjursjakt och jakt på fältfågel. På senare tid har den renodlats mer som en fält- ­eller fjällhund på fågel. Vorstehn har också ­börjat användas mer på klövvilt, framför allt sedan vildsvinen gjort sitt intåg, något som Birger personligen ser som en styggelse.

– En snabbsprungen vorsteh på hjortvilt, det känns inte rätt för mig. Det finns andra som tycker annorlunda men det är min åsikt i alla fall, säger Birger.

En vorsteh ska inte heller enligt Birger vara som en brittisk stående fågelhund, den ska inte ha samma vidd på söket och ­samma fart. Vorstehn ska ha sin särprägel.

– Normalt sett kännetecknas rasen av hundar med en hög följsamhet och samarbetsvilja. Det finns fyra egenskaper som är nedärvbara, fart, vidd, reviering och följsamhet. Den där viljan att vara till lags skulle jag vilja påstå är ett signum för vorsteh­rasen faktiskt, säger Birger.

Att köpa valp

Det allra viktigaste är att man tror på den parning man tar en valp från menar Birger. Han tycker att man ska vara noga med att få se föräldradjuren, och helst jaga med dem innan man bestämmer sig. Titta efter föräldrar med höga poäng på just följsamheten. Fördelen med att få jaga med dem är att man även kan få en uppfattning om hundarnas förmåga att finna vilt, något som kan skilja mycket mellan hundar men som är svårt att mäta. Ta gärna hjälp av avels­råden om du känner dig osäker.

När det kommer till att välja ut en valp ur en kull brukar Birger överlåta valet till uppfödaren, han har inga teorier kring det valet.

– Vissa människor är duktiga på att välja ut valpar som blir exteriört fina men det där är jag dålig på, och har egentligen inte riktigt intresse för det heller. Jag förlitar mig på andra som är bättre på att se sådant och tar hjälp av dem i det fallet.

Birger själv har endast hanhundar, men på frågan om det har något med de jaktliga egenskaperna att göra så är han tydlig med att det inte är någon skillnad på så sätt, det är enbart av praktiska skäl han har valt att enbart ha hanar.

Första tiden med valpen

– Usch ja, skrattar Birger. Nej då, men första tiden har jag valpen med mig hela tiden, är jag i bilen så ligger den med mig och är jag inne så är den med där. Det handlar om att socialisera valpen, både med mig och med de andra hundarna. Sedan får den vara valp länge, jag är av den gamla skolan och vill hålla hunden så ”rå” som möjligt, så länge som möjligt. Jag anser att jag får ut mer av hunden i slutändan då. Börjar man dressera hunden för tidigt så tror jag det finns en risk att man hämmar den i söket. Det behöver inte vara fel, men jag tycker inte man ska göra det.

”Valp” kan i Birgers fall innebära upp mot ett års ålder, han poängterar dock att man under den tiden förstås ska se till att befästa sitt ledarskap och se till att grundlydnaden finns på plats, eller ”rumshyfs” som han uttrycker det. När det gäller ledarskapet menar Birger att det helt enkelt handlar om att vara konsekvent och fast med hunden. Han anser även att detta är något som är medfött, vissa människor har det, andra inte.

Injagningen

Från början så har Birger hunden i lång lina och tränar i marker som han känner där han har koll på vart det brukar sitta fågel. Om hunden går på och reser fågeln utan att den står får den ett stoppkommando och han kan använda linan för att ”bromsa ner” hunden försiktigt. Han påpekar att det är viktigt att inte ta i för hårt här så den kopplar ihop ett obehag med att resa fågel, för då riskerar man att få en hund som blir trög i avancen.

– Om en hund blir trög så kommer det som regel an på föraren. En bra hund ska resa friskt och stanna i uppfloget, det är det som är det svåra med stående fågelhundar, inte att få dem att stå.

– Sedan vill jag att mina hundar ska rapportera också. Nästan alla hundar vill rapportera, man ska bara vara vaken på när de gör det första gången och uppmuntra detta, annars är risken att de slutar av sig själva. Blir hunden borta under jakt vill jag därför gärna vänta ut den tills den kommer och letar upp mig. Min gamla hund var rätt sen med att börja rapportera, men nu när han blivit borta en stund, så kommer han tillbaka och bara vänder i luften när han ser mig, då vet jag att det är något på gång. Det är en bra egenskap.

Birger anser också att man bör jaga mycket med sina hundar när de väl är injagade och tycker det är alltför många som nästan bara tränar med hundarna. Den rutin de får genom att få jaga praktiskt är absolut det bästa sättet för hunden att lära sig, menar han.

Fel att undvika

Det som åtta av tio gör fel är just det där med att de tar unghunden för hårt om den reser eller går efter fågel. Det är det absolut vanligaste felet folk gör. En hund som har förstått hur den ska hantera fågel kan du korrigera och tillrättavisa när den gör fel, men med en hund som ännu inte förstår vad den ska göra måste man vara väldigt försiktig med, annars kopplar den ihop en obehag­lig tillrättavisning med att resa ­fågeln, och du får en trög hund. Sedan är hundarna väldigt olika individuellt, vissa blir aldrig tröga oavsett, medan andra kan bli det på en gång. Poängen är att man aldrig vet hur den kommer att reagera i förväg.

TIPS
• Låt hunden vara valp.
• Var konsekvent.
• Var försiktigt med hunden i flog.

Birger Knutsson.
Ålder: 70 år.
Bor: Vårgårda.
Familj: Sambo.
Hundar: En hamiltonstövare, en jack russel-­terrier, två korthåriga vorsthrar.

Text: Johan Olsson
Foto: Anette Gustafsson