Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Som ambassadör för Allt om Jakt & Vapen blev jag tillfrågad att skriva om något jaktminne i tidningen. Till en början tänkte jag skriva om när jag sköt min första älg, sedan tänkte jag skriva om när jag sköt första rådjuret för min drever Stina. Men så kom det till mig lika självklart som att jag hellre jagar än går på krogen, jag ska ju självklart skriva om min morfar Rolf. Han som var den som lärde mig mycket i livet och som prenumererade på Allt om Jakt & Vapen sedan första numret! På det här sättet vill jag därför hedra min morfar Rolf och berätta om ett för mig speciellt jaktminne. Minnet tar mig tillbaka till en oktoberdag i ett sent 90-tal.
Jag har precis fyllt åtta år och jag sitter på min mormor Turids pakethållare medan hon leder den lilafärgade cykeln hem från skolbussen. Hon berättar för mig att älgjakten har börjat i dag och att morfar gav sig ut tidigt på morgonen för att hinna ut till sitt pass innan solen gått upp. Jag sitter på pakethållaren och håller ett hårt grepp om sadeln med mina små händer.
– Har dom skjutit någon älg än då, frågar jag med en ivrig stämma.
Text och foto: Alexander Svensson
