Kennel Solstrimman

Där Leif och Katarina bor i Storön utanför Kalix är ett litet smultronställe som innefattar allt i ett, sommarstuga, jakt- och träningsmarker, otroliga möjligheter till friluftsaktiviter och permanent ­boende. Här driver de sin kennel Solstrimman som vann Jaktgalans pris ”årets jakthundsupp­födare” 2021.

Den första gemensamma hunden köptes 1967, på självaste bröllops­dagen. 1977 köptes två valpar, en finsk stövartik, och en golden retrievertik. Dessa två tikar blev sedermera kennelns stamtikar, SUCH SJCH Vilkku och INT S SF UCH Cindarella.

1980 hade kenneln sina första valpkullar från dessa två tikar. Från den dagen har de fortsatt att avla fram fina stövar- och retrievervalpar.

1986 fick de den finaste utmärkelsen av dem alla, Svenska Kennelklubbens Hamiltonplakett för sin uppfödning av finsk stövare och golden retriever, ”Årets avelstik” på golden retriever och ”Årets bästa jaktprovsmeriterade kull” på stövare.

– Det här med kennel ligger väl i intresset i att förkovra sig i raserna. Vi började fördjupa oss i linjer och hundar bakåt historiskt. 1981 blev jag avelsråd för den finska stövarrasen. ”Brain and Beauty” har varit ledstjärnan hos oss hela tiden. Funktionell, rastypisk exteriör och de jaktliga egenskaperna skall följas åt. Det är det som driver oss att avla och försöka utveckla rasernas goda egenskaper, säger Leif.

Forskning bevisar om du blir hundägare

– Hundintresset är nog medfött, skrattar Katarina. Det finns faktiskt en forskning om detta och man har hittat en markör i en gen i tvillingstudier som avslöjar om man är hundägare eller inte, säger Katarina. Leif instämmer samtidigt som han berättar att jakten varit en stor del av hans uppväxt.

– Pappa var jägare och var min idol. Inte bara pappa utan även de andra jägarna runt pappa. Det kunde ju vara de som bara var några år äldre än mig som man såg upp till. Innan man hade åldern inne för att själv gå med vapen fick man ju följa med ut på jakt och det var ju det bästa av allt, säger Leif

Katarina var inte intresserad av jakt till en början, tvärtom.

– Jag är uppfostrad i en helt annan anda och tyckte inte alls om jakt när jag var ­yngre. Jag hade till och med lite svårt med att Leif jagade. Som barn gick jag till stövar­gubbarna och skötte om deras hund­ar, men jakten gillade jag aldrig. Men så fick jag följa med Leif på en fågeljakt och upptäckte att det fanns en liten jägare i mig också, berättar Katarina.

Aldrig jagat med bössa

– Vi jagade sjöfåglar med vår första golden redan första hösten. Hon var bara sju måna­der vid andpremiären. Jag visste inte att man måste träna en retriever och som tur var så visste inte hunden det heller, skrattar Katarina. Så den hämtade och kom in med allt som sköts ner.

Trots att jag inte hade en aning om hur man tränade eller vad som hände på ett jaktprov, så startade jag med Cindarella. Hon blev provets bästa nybörjarhund och jag fortsatte att tävla med henne upp till elitklass.

Katarina har aldrig jagat med bössa, utan varit hundförare på fågeljakter och på eftersök.

– Det behöver jag inte heller för det är ett så härligt liv ändå. Jag har aldrig skjutit en fågel, men nuförtiden har jag förståelse för jakten och tycker att den är både bra och viktig.

För Leif har jakten ändå funnits där hela tiden, men att skjuta haren är trots det inte så viktigt.

– Jag tränar mina hundar mer än att jag jagar med dem.

Man måste ju ha en viss del dokumenta­tion för att para och placera valpar på rätt ställe. Det hör till saken att om man är medlem i stövarklubben, då hör det till att man också går jaktprov, säger Leif.

– Men tyngdpunkten ligger i att träna hundarna och att de blir bra på att driva. Det är sekundärt för mig att skjuta haren. Jag belönar unga hundar för ett bra jobb med att skjuta haren och för att prägla dem på rätt vilt. Då försöker jag skjuta så fort jag kan. Vi brukar säga att man döper dem, skrattar Leif.

Drar nytta av raserna

Katarina är mer golden och Leif är mer stövare.

– Fast vi har båda tävlat i elitklass med båda raserna. Stövaren avlas ju för att vara väldigt självständig, frimodig och tro sig vara borta från husse medan den jobbar med haren. Medan retrievern jobbar direkt under bössan. Men vi har ändå stor nytta av varandras kunskap i de olika raserna. ­Dressyrmässigt så finns det också kopplingar. Det är en väldigt bra kombination med dessa raser i samma hushåll. När stövaren jobbar självständigt, så passar vi på att jobba med retrievern på fältet. Ibland kan det hända att både haren och stövaren kommer in i sökrutan, vilket är en bra störning för retrievrarna. En tränad hund måste ju klara av det också, säger Katarina

– Nästan alla våra stövare apporterar. Det är en bra egenskap. Då kommer de till oss och visar upp haren stolt, nästan så att de säger ”det var ju därför jag tystnade”, säger Leif.

Framtiden

Vi planerar att para finska stövaren ”Lycka”, fyra år, som är på väg mot ett dubbelchampionat. Den kullen planeras runt våren. Så förhoppningsvis har vi en valpkull då. På retrieversidan är det lite osäkert, men det kan hända att det blir en goldenkull till. Vi är hemma båda två och vi bor väldigt bra och det gör ju att det är lätt för oss att ha en eller två valpkullar. Mycket går på rutin nuförtiden och det är väldigt roligt så vi känner inte att det är särskilt jobbigt med ett par valpkullar då och då.

– Det känns glädjande att stövaren har fått kliva in i finrummet. Med det menar jag rent socialt för att förut så har det mest varit hundgårdshundar. Men nuförtiden så får stövarna också vara familjehundar. Det är en bra trend, säger Leif

Jaktgalan

– Det var jätteroligt att vi överhuvudtaget blev nominerade. Det gav oss fantastiskt mycket uppmärksamhet och jag tror att Jaktgalan kommer att växa. Det behövs lite glamour och fest runt jakt och jakthundar. Vi behöver lyfta och hylla varandra, säger Katarina

– Ja, jag brukar säga att Hamiltonplaketten är som uppfödarnas Nobelpris och Jaktgalan är som Jerringpriset, skrattar Leif.

Fakta

Kennel Solstrimman
Leif och Katarina Bäckström
Familj: Två vuxna döttrar och ett barnbarn.
Bor: Storön, Kalix.
Yrke: Pensionärer.
Hundar: 5 golden retrievers och 2 finska stövare.

Text och foto: Katharina Olsson