Matts-Olof Mattsson

Ord­förande för Svenska Älghundklubben

Matts-Olof Mattsson
Matts-Olof Mattsson är ny ordförande för Svenska Älghundklubben. Foto: Privat.

I samband med årsstämman i år blev Matts-Olof Mattsson vald som ord­förande för Svenska Älghundklubben, en förening som han mer eller mindre växt upp med. Men om nu en rävjakt som ung hade lyckats kanske Matts-Olof haft en annan jaktlig inriktning idag.

Vid årets stämma för Svenska Älghundklubben, SÄK, blev Matts-Olof Mattsson vald som ordförande. SÄK är den största av våra specialklubbar för jakthundar och har idag lite drygt 10 000 medlemmar.

Matts-Olof kommer från Nälden som ­ligger i Krokoms kommun, cirka tre mil norr om Östersund och började sin yrkes­bana som militär. Med en gedigen utbildning inom det militära kom han att under två perioder jobba vid Försvarsmaktens Högkvarter i Stockholm men valde att ­avsluta sin militära karriär 2001.

– Anledningen till att jag sade upp mig var en konsekvens av att försvarsstabsledningen och landets politiker påstod att den eviga freden hade inträtt, vilket vi var många inom försvaret som inte trodde på vilket de sista månaderna har bevisat. En och annan politiker borde nog stå där nu med skammens rodnad på sina kinder, säger Matts-Olof.

Idag driver han ett företag inom tjänste­sektorn som tillhandahåller tjänster som människor redan använder och betalar för varje dag, inklusive mobiltelefoni, energi, bredband, TV och hemlarm. Tidigare reste Matts-Olof mycket över hela världen i sitt arbete men med möjligheten till Zoom-­möten har resandet minskat och idag arbetar han betydligt mycket mer hemifrån.

Matts-Olof har varit domare och provledare inom Jämtland-Härjedalens Älghundklubb sedan 15 år tillbaka och varit i styrelsen i samma klubb under tio år. Sedan 2016 har Matts-Olof också suttit i styrelsen för SÄK och i år 2022 tog han över ord­förandeskapet.

Älgjakten kom in naturligt

Sitt jaktintresse fick Matts-Olof redan som liten genom att han följde sin pappa till skogen vilket gjorde att det föll sig naturligt att även han skulle börja jaga. Första gången han var med i ett SÄK sammanhang var redan som sjuåring när han fick följa med på resan till den första älghundskampen i Finland. Vid den tiden var det hans pappa, Bertil Mattsson, som var ordförande för SÄK och med på resan till Finland fanns även den i älghundssammanhang legendariska Erik Arvidsson och en då i baksätet storörad sjuåring som fascinerat lyssnade på alla jakthistorier som berättades mellan Matts-Olofs pappa och Erik Arvidsson.

Under alla år som pappa Bertil var ordförande fick Matts-Olof möjlighet att träffa många olika personer som har haft betydelse både för älghunden och älghundklubbens utveckling genom åren. En av de stora legendarerna var Arne Bromée och Matts-Olof har haft förmånen att även jaga en hel del med Arne som tillsammans med Erik Arvidsson anses vara en stor del av de som grundade den jämthundsras som finns idag. Arne lär dessutom ha varit den som en gång myntade det numera välkända citatet ”Ett jägarliv är för kort för att jaga med dåliga hundar och gå på dåliga middagar”.

– Att ha haft förmånen att kunnat få jaga med Arne det har ju satt sin prägel på älg­jakten för mig, berättar Matts-Olof.

En älgjakt i förändring

Som mångårig älgjägare har Matts-Olof med sig mycket erfarenhet och tycker att det har skett en positiv utveckling på älgjakten fram till idag. Framför allt har dagens jägarkår en betydligt högre grad av etik och moral än vad som många gånger gällde förr. Allt ifrån att på skjutbanan visa att man kan hantera ett vapen till en större förståelse för en älgpopulations tillväxt och bevarande och varför det är viktigt att man skjuter rätt djur. Det finns en kunskap idag som är annorlunda och bättre än hur det såg ut för 40 år sedan.

– Jag tror man har en helt annan kontroll idag på vad man bör och ska göra och även kring vad man inte ska göra, säger Matts-Olof.

Björnjakt i Kanada lockar

För Matts-Olof är det i huvudsak älg­jakten som är det primära, då det är det hans ­hundar används till. Men någon gång ibland så blir det även jakt på både rådjur och hjort. ­Under ett jaktår jagar han aktivt kring 30 dagar.

– Det är väl egentligen för lite skulle jag vilja säga, men med allt annat engagemang hinner man inte med så mycket mer, säger Matts-Olof.

Och kanske är det möjligheten att åka över till Kanada för att jaga björn som just nu lockar en del.

– Man sneglar ju lite avundsjukt på de som ger sig själva både tid och råd att åka över till Kanada för att jaga björn, det vore en häftig upplevelse, fortsätter Matts-Olof.

Växande hjortstam oroar

Något många inte riktigt känner till är att i Jämtland är kronhjorten ett djur som blir allt vanligare i skog och mark. Matts-Olof anser att det idag är alldeles för många hjortar i länet och förstår inte riktigt att skogsbolagen enbart koncentrerar sig på älgstammen och inte följer upp hjortens utveckling i Jämtland med allt vad det innebär av betesskador.

– Det är inte ovanligt om man åker ut en kväll att man kan se runt hundra hjortar ute på något fält i närheten. Den största observationen gjordes förra sommaren med 165 hjortar på en och samma plats, berättar Matts-Olof.

När det gäller tilldelningen på hjort så är det en bråkdel av vad som egentligen borde skjutas med tanke på den överetablering som det har blivit på länets hjortstam framför allt i trakterna av Offerdal och runt i Krokoms kommun där Matts-Olof i huvudsak har sina jaktmarker. Att hjorten har överetablerat sig på det sätt den har gjort i området kan även på sikt få konsekvenser på älgstammen om de båda djurslagen till slut kommer att behöva konkurrera om samma föda tror Matts-Olof.

Nya utmaningar för SÄK

Medlemsantalet i SÄK har ökat markant tack vara ett fantastiskt arbete som sker ute i klubbarna och att det är ett arbete man ska ta fasta på och utveckla även i framtiden.

– Det är ett bevis på att det är allt fler som söker ett alternativ till en meningsfull fritid i skogen och det är även tydligt att det är allt fler kvinnor som blir synliga i älgjaktsammanhang vilket verkligen är en positiv utveckling inom SÄK, säger Matts-Olof.

– Ett av de första jag gjort som ordförande är att vi har tillsatt en kommittee som ansvarar för rekrytering men också har ett särskilt ansvar för en fortsatt utveckling av kvinnor inom SÄK för det anser jag är viktigt, fortsätter Matts-Olof.

– Men tittar vi utanför SÄK så tycker jag att vi har många problemområden där jag anser att SÄK som organisation måste synas, ta ställning och påverka, exempelvis kring rovdjurens utbredning, vargens etablering, älgförvaltningen och de konsekvenserna det kan bli kring Renmarkskommitteens utredning. Men det här är ju inte bara frågor som berör SÄK utan det här är frågor som berör alla jakthundsorganisationer i landet, säger Matts-Olof.

För Matts-Olof är det därför viktigt att SÄK syns i mer externa sammanhang vilket har inneburit att man inom SÄK även tillsatt en kommittee som ska hantera alla externa frågor och att SÄK ska synas mer i offentliga sammanhang.

– Att inte kunna förstå landsbygdens problem tycker jag är ett svek mot generationer som har varit en ryggrad i samhällsbyggandet, fortsätter Matts-Olof.

Det här med rävjakten

Men att det skulle bli älgjakt på det sätt som det är idag för Matts-Olof hade kanske kommit att kunna se lite annorlunda ut om det första egna jaktäventyret slagit väl ut. Matts-Olof tillsammans med sin kamrat Clarence Johansson blåste sina respektive föräldrar med att nattetid låna pappornas hagelbössor för att bedriva rävjakt.

– Vi var femton år gamla och båda hade mopeder. Jag och Clarence smög ut på nätterna när föräldrarna trodde vi sov och även somnat själva. Tog hagelgevären, satte dem på ryggen och körde i väg till skogs där vi hade lagt ut åtlar tidigare. Så satt vi där i månljuset på nätterna han och jag för att skjuta räv. Vi hade inget jaktkort eller vapenlicens och körde med pappornas vapen på ryggen. Återkom på morgonkulan innan föräldrarna vaknat, ställde in bössorna igen, lade oss i sängen och inget ont anande föräldrar kunde väcka oss innan det var dags för skolan. Men vi sköt aldrig någon räv, så någon rävjägare blev jag aldrig avslutar Matts-Olof skrattandes.

Matts-Olof Mattson

Aktuell som: Ny ordförande i Svenska ­Älghundklubben.
Ålder: 64 år.
Bor: Nälden.
Familj: Gift med Moniqa och två utflugna söner.
Hundar: Två jämthundar, Vattenbergets Bossa född 2017 samt Mårssas Cizzi född 2020.

Text: Anette Gustafsson