Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Detta reportage finns även som film!
Efter ett långt drev som slutade på en vattenfylld is, fattar vi beslut om att byta mark. I det absolut sista skjutljuset hittar Kôrven räven i ett gryt, och med hjälp av foxterriern Cea får vi upp räven ovan jord.
Det är februari och det är fortfarande mycket snö i Hälsingeskogarna. Vi samlas vid ridskolan i Ockelbo och Magnus Simonsson hälsar oss välkomna. Vi ska jaga räv med Magnus schillerstövare, Korven, eller ”Kôrven” som vi säger på hälsingemål.
Det är plusgrader och rätt så lågt i tak, men det är ett härligt gäng jägare som har samlats. På en gång börjar de slänga käft med varandra och berättar jakthistorier, den ena värre än den andra.
Rävjakt är en svår jaktform och mina förhoppningar är egentligen inte så stora. Jag har varit med på några rävjakter och hittills har det alltid slutat med att vi har gett upp utan att ens skymta en räv. Jag har också själv försökt många gånger att locka på räv, men jag är en usel rävjägare. Det är bara att erkänna. Men skam den som ger sig. Jag brukar ändå alltid se det mesta positivt och här står jag nu inför en helt ny och oskriven jaktdag.
Text: Katharina Olsson
Foto: Anders Dahlgren
