Denna artikel finns även som film!
Solen lyser och jaktmarken strax utanför Uppsala visar sig från sin bästa sida. Dovvilt och rådjur finns i stora antal och så även rävar. Dagens jakt blir verkligen en succé med nytt rekord för Mats och gänget.
En fin dag i februari samlas ett stort antal jägare för en dags rävklapp på den viltrika upplandsslätten. Det är jaktledare Mats Hjelmstedt som hälsar oss välkommen på familjens gård och går igenom förutsättningarna för dagen. Det är enbart räv som får fällas och det är hagel som gäller. Det flacka landskapet i kombination med ett stort antal jägare, frusen mark och de många markpassen gör kulvapen direkt olämpliga.
Vi som inte är från trakten får en utsättare tilldelad oss och jag slår följe med Donald Eriksson till första passet. När vi kliver ur bilarna ser vi hur en grupp dovvilt står och njuter av vårsolen på en liten höjd, letandes efter något på marken att plocka i sig. Donald pekar vart jag ska gå och jag ger mig av. Jag går över det tunna och hårda snötäcket som ligger på fälten, bort mot den lilla dunge där jag ska ta pass.
Upplägget för dagen är enkelt. Det finns en å som ringlar sig genom marken och vid den kommer klappkedjan gå och trycka fram rävarna mot oss skyttar. Framför mitt pass har jag en åker, sedan en liten väg och sedan ytterligare en åker innan å-ravinen uppenbarar sig. Det innebär att jag bör hinna se en eventuell räv i ganska god tid innan den dyker upp framför mig, tänker jag för mig själv.
Över radion meddelas att jakten är igång och snart hörs ljudet från klappkedjan komma närmare. Även om solen är varm den här tiden på året så är det också bara när man får den på sig som det blir någon värme att tala om. I skuggan av några träd blir det ganska svalt där jag står, men jag känner mig redo.
En viltrik start
Dovhjortarna står kvar bara några hundra meter från mitt pass. Två rådjur kommer farande över fältet framför mig i full fart, och på andra sidan ån ser jag en grupp med dovvilt lunka i sakta gemak. En ensam råbock kommer springande och några minuter senare kommer en get med sitt kid förbi. Det är ett stort antal vilt som hinner passera mig innan vi bryter den första såten, men någon räv hinner jag inte få ögonen på. Dock är det andra som har bättre jaktlycka och två rävar fälls i dagens första såt.
Efter en samling på gården där alla rapporterat och fått nya pass gör vi oss redo för att jaga av den södra delen av marken. Jag slår följe med min vägvisare, men vi blir några minuter sena på grund av att min passgranne åkt lite fel. När de väl kommer på plats stiger vi ur bilarna och börjar gå mot passen. När vi bara har 150 meter kvar till mitt pass ser jag en räv komma springande upp från ån och fortsätta över åkern.
– Du ska passa där framme vid den där kullen, säger min utsättare.
– Du menar där räven springer nu? frågar jag.
– Ja, precis säger han med ett leende på läpparna.
Det var bevisligen dålig tajming att vara sen ut på pass, men det är inte så mycket att göra åt det nu. Jag laddar hagelbocken och gör mig klar.
Tack vare den öppna terrängen ser jag ett antal andra passkyttar ute på slätten i den gassande solen. Jag står dock i skugga även i denna såt, något som inte gör så mycket eftersom det nu har börjat bli ganska varmt i luften. Jag ser hur klappkedjan kommer gående nere i bäcken, jag ser dem klappa och hör dem vissla. Det smäller några skott och via radion får jag höra att det fällts ytterligare två rävar i denna andra såt.
Krovgrillning
När drevkedjan gjort sitt jobb bryter vi för återsamling på gården. När jag kommer dit brinner några eldar och de första korvpaketen har sprättats. Vi passar på att njuta av så väl korv som trevligt sällskap i vårsolen och ingen verkar ha speciellt bråttom ut i skogen igen. Men när alla har fått i sig sin matsäck tar Mats ton och påkallar vår uppmärksamhet.
– Det har blivit dags för dagens tredje och sista såt, säger han innan han delar ut pass till hela gänget.
Vi rullar i karavan och parkerar på en avstickare. Tidigare har vi varit en mindre grupp som gått ut tillsammans, men nu är vi ett tiotal jägare som gör sällskap. Vi går längs en liten grusväg, passerar en hästhage och fortsätter ut på ett stort fält. Jag får stå på en liten holme där åkermarken är som smalast. Över radion kommer rapporter in om rävobservationer och jag hör ett skott eka på andra sidan den lilla skogsdungen jag har bakom ryggen.
Donald Eriksson och Ronny Sandberg.
Finbesök på pass
Plötsligt får jag finbesök. En räv kommer lufsande från ån in på fältet jag har framför mig. Den har inte upptäckt mig utan letar i marken efter något ätbart. Den är på cirka hundra meters håll vilket är i längsta laget för ett hagelvapen, så jag kan inget annat göra än att njuta av sällskapet. Räven blir kvar vid fältkanten ett tag innan den försvinner in i skogen och sedan är den borta.
Ytterligare ett skott avlossas och dagens sjätte räv är fälld. Under den sista halvtimmen får jag sällskap av en hare som hoppar fram och tillbaka. Den är definitivt inom skotthåll, men dessvärre inte vad vi jagar idag. Ytterligare en fälld räv rapporteras in och det blir den sjunde och sista för dagen.
Från vänster, Roger Karlsson, Jonas Malm, Lars Eklund och Tomas Wass.
Såten bryts och vi sammanstrålar på vår väg tillbaka mot bilarna. Det är ett glatt gäng som samlas på gården och Mats konstaterar att det här är en av deras mest lyckade rävjakter.
– Det här är rekord. Fem var det gamla rekordet och idag blev det sju, konstaterar Mats belåtet.
Cirka 25 rävar har observerats och dessvärre var det ett stort antal som var angripna av skabb, vilket så klart är bekymrande. Men som jag förstår det motiverar detta jaktlaget ytterligare till att hålla i och jaga in i det sista, för att kunna ta bort så många sjuka individer som möjligt.
Det blev ingen räv för undertecknad idag, men en mycket trevlig jaktdag blev det. Jag fick se ett stort antal vilt och däribland även en räv. Stort tack till Mats Hjelmström och hans jaktlag för den här gången. På återseende.
Text & foto: Johan Olsson
