Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Denna artikel finns även som film!
Dimman ligger tät och riporna är varska, men med tre fantastiska fågelhundar går vi inte lottlösa. Vi har besökt Fjällnäs i Härjedalen för att njuta av ripjakt när den är som bäst, inramad av god mat och jaktlyx.
Det är med någon form av hatkärlek jag tar mig an ripjakten, och den enkla anledningen till den känslan är att det inte alltid går som jag hoppats. Att komma iväg på ripjakt i fjällen är ett stort projekt. Man ska först vara ledig några dagar, få tag på jaktkort, boende, planera packlistor med mera. Man vill även ha några hundar som fungerar och så klart ska skyttet sitta där, eftersom man inte alltid får så många chanser. Inför denna resa blev det några besök till skjutbanan. Till början med blandade resultat, men efter ett tag började skyttet kännas bra, på banan alltså. Alla dessa förberedelser till trots så brukar resultatet skifta, och så även min kärlek till jaktformen. Besvikelserna blir så mycket större när man har jobbat hårt. Men vem vet? I år kanske det blir en lyckad jakt?
Text: Johan Olsson
Foto: Anders Dahlgren
