Tonys första älghund

Jämthundstiken Hild

För fem år sedan kom jämthundstiken Hild in i Tony Hanssons liv vilket innebar att han som hundförare numera kommer till nya ställen på jakt­marken som han tidigare inte skulle ha fått se som passkytt. Och att få ha en jakthund vid sin sida när man stövlar ut tidigt en höstmorgon är underbart.

För fem år sedan fick jag en förfrågan om att ta över en fyraårig jämthundstik. Min kompis Erik kom med förslaget att jag skulle kunna testa att jaga med henne under en längre tid för att se hur det fungerade. Jag kom fram till att vi kunde göra ett försök, givetvis i samråd med min fru och våra barn. Ett beslut som måste tas i familjen då eventuellt min hund även kommer att bli deras hund. En familjemedlem helt enkelt. Och vi blev förälskad i henne alla fyra.

Trevande start

Min jaktliga start tillsammans med Hild var milt utryckt ganska trevande. Och det är väl inget konstigt med det. Vi kände knappt varandra. Men jag lät det ta sin tid för oss att bli ett team, där hon kände att hon kunde lita på mig och att jag kunde lita på henne.

Höstens älgjakt 2018 jagade vi tillsammans för första gången. Hon hade ett väldigt dåligt sök i början på hösten, där hon knappt lämnade mina fötter. Där har vi det här med tilliten. Hon ville försäkra sig om att hon visste vart jag var. Det var lite som att ha en unghund på injagning. Jag stod alltid kvar där vi sist sågs och ju längre säsongen led desto vidare blev hennes sök. Inget långt och vidsträckt sök som jag önskar hos en jämthund, men klart mycket bättre än början på säsongen. Hild har alltid jobbat mycket med nosen i backen och hon är väldigt säker på sina återgångar och den säkra återgången är något jag uppskattar mycket.

Tre älgar

Innan jag tog över Hild hade den tidigare ägaren skjutit en par älgar för henne. Jag bestämde mig innan älgjakten började, att skjuta de älgar jag kunde för henne även om det var skenälgar. Bara för att visa henne vad jag tyckte, att det var hon och jag som skulle jaga. Jag väntade inte på det där perfekta ståndskallet helt enkelt.

När vi hade kommit en bit in på hösten kom äntligen den där belöningen jag hade väntat på. En passkytt hade skjutit på en liten tjur som försvann in i skogen efter skottet. Jag och Hild var inte speciellt långt därifrån så vi begav oss dit för att undersöka skottplatsen. När vi kommer dit så ser jag hur älgen står en bit innanför vägen. Hild springer dit och börjar skälla. När jag kommer fram ser jag att älgtjuren är väldigt illa däran. Den hade tryckt in sig mellan några ungtallar och efter ett kortare ståndskall kunde jag avsluta för henne. Det var ren lycka.

Jag hade väl i det läget hoppats på att det skulle lossna rejält. Men det var att hoppas för mycket visade det sig. Det gick fortfarande lite trevande i skogen och hon blandade och gav från gång till gång. Men innan säsongen var slut lyckades jag fälla ytterligare två älgar för henne som båda var skenälgar.

Till alla som har jakthund förstår vilket otroligt band man knyter till varandra när man sitter där med sin hund, intill ett nyskjutet vilt.

Ny hund

För ungefär två år sedan fick vi en ny hund i familjen. Det var fortfarande samma gamla Hild, men i ny skepnad kan man väl säga. Vi bestämde att vi skulle kastrera henne, då hon hade det väldigt stökigt under perioderna hon löpte. Hon var fortfarande den där följsamma och otroligt snälla hunden som hon alltid varit. Men den stora skillnaden märktes i skogen. Jag upplever att söket blev större och arbetet med älgarna mycket bättre.

I skrivande stund ligger Hild och unghunden Affe vid mina fötter. Det är för mycket snö för att jaga och vi har lagt pejlhalsbanden på hyllan för den här säsongen.

En säsong jag kan blicka tillbaka på tillsammans med Hild, på min nygamla hemmamark. Och det har gått väldigt bra sett till hundjobb. Hon har haft många fina ståndskall som jag har fått avnjutit från första parkett. Dock inget jobb jag fått belöna henne för då det oftast varit fel älg. Men helt klart en givande säsong. Hon är ingen superstjärna som skriver in sig i några historieböcker. Men hon har gjort min älgjakt klart mer intressant vilket jag är väldigt tacksam för.

Som hundförare ser jag jaktmarken från ett helt annat håll. Jag kommer till nya ställen jag aldrig skulle se om jag varit passkytt. Och att få ha en jakthund vid sin sida när man stövlar ut tidigt en höstmorgon är underbart. Vi ångrar inte en sekund att vi tackade ja till Eriks erbjudande.

Tony Hansson

Bor: Färila.
Född: 1985.
Yrke: Fastighetsskötare.
Familj: Två barn tillsammans med frun och jämthundarna Hild och Affe.
Favoritjakt: Jakt med löshund.
Instagram: Half_past_hunt.

Text & foto: Tony Hansson