Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Nu gäller det! Efter att ha skidat i den djupa snön i flera timmar och kikarspanat i alla tänkbara väderstreck så sitter de plötsligt där! 400 meter bort sitter det tre fullstora tjädertuppar och betar tallbarr. Ulf tittar på mig, jag ler och nickar tillbaka, han laddar Blasern och gör sig redo för att skjuta sin första tjädertupp.
Ett jaktår är inte komplett förrän jag får till några dagar med toppjakt, jag fullkomligt älskar jaktformen! Jag vet också att många med mig känner likadant och att det finns många som väldigt gärna skulle vilja prova på jaktformen. Inte minst om man snackar jakt med våra europeiska jaktvänner, såsom till exempel ungrare, tyskar, österrikare och schweizare. Där nere ses orrtuppen och framför allt tjädertuppen som ett av de allra förnämsta vilten i hela Europa. Varje gång detta kommer på tal så lyser det i ögonen som på en femåring på julaftonsmorgon. För dessa jägare är det är få förunnat att någonsin få skjuta en tupp, och för de som lyckas så gräver det ett djupt hål i jägarens plånbok. Detta då fällavgiften på de allra flesta ställen är lika hög som kostnaden på ett kikarsikte i den absoluta premiumklassen, på de få tuppar som tillåts att skjuta.
Text & foto: Anders Nilsson
