Skallen ekar taktfast i de uppländska skogarna när den drevsäkra plotten Yankee driver gris. Plötsligt dyker en galt upp på bara 30 meters håll och Kjell får chansen att fälla sitt livs första vildsvin!
Det ligger en knapp decimeter ny kallsnö på marken denna januarimorgon, när hälsingebon Per Englund ringer sin jaktkompis Kjell Henning i uppländska Karlholmsbruk.
– Det ser bra ut va? Ska vi jaga i morgon? Jag tänkte komma ner till Uppland med hundarna.
Kjell bekräftar att det är perfekta förhållanden och de bestämmer att träffas på jaktmarken klockan nio nästa morgon.
Jaktmorgon
Vi befinner oss strax utanför Karlholmsbruk i nordvästra Uppland cirka 25 kilometer norr om Tierp. 15 kilometer i nordvästlig riktning rinner Dalälven ut i Bottenhavet. Orten har en vacker och väl bevarad järnbruksmiljö med anor från 1730-talet då vallonen Charles de Geer grundade bruket genom att låta flytta hit en masugn från Leufsta Bruk. Järnbruket lades ned 1931 och sedan dess har verksamheten främst bestått av trävaruförädling. Även denna verksamhet vid bruket lades ned 2012. Idag pendlar många Karlholmsbor till sina arbeten i Tierp och Gävle.
För 10 år sedan började enstaka vildsvin ses i trakterna. Idag håller markerna en god och jaktbar stam. Lämpersbo jaktlag som består av åtta jägare började sporadiskt jaga vildsvin för cirka fem år sedan. De senaste tre-fyra åren mer aktivt tack vare tillgång till fungerande hundar. Det är en halvklar dag med några minusgrader i mitten av januari och en liten grupp jägare har samlats för att jaga vildsvin på Lämpersbos marker, med hundföraren Per Englunds plotthund Yankee. Jaktledaren Kjell Henning och gästjägaren Arndt Westmann är dagens passkyttar. Kjell har jagat på marken i många år och då i huvudsak älg. Han väntar fortfarande på chansen att få fälla sitt första vildsvin.
Det råder goda spårförhållanden och jägarna har hittat ett nattspår i nordlig riktning. Spåret från ett ensamt större vildsvin går in i en såt med nygallrad äldre skog i öster och uppvuxet hygge i väster.
Även om det är en relativt liten såt som ska provas så är det en stor utmaning att posta av med endast två passkyttar och en hundförare.
– En av oss ska stå vid generalpasset i svackan på stickvägen norrut på det uppvuxna hygget, föreslår Kjell.
Där har det skjutits vildsvin flera gångar denna säsong och gästjägaren Arndt tilldelas detta pass.
Efter de senaste jakterna bestämde gänget att vid nästa tillfälle ska man också försöka placera en skytt vid beståndskanten som går i nord-sydlig riktning mellan gammelskogen och det uppvuxna hygget. Flera gånger när jakten buktat i området har djuren följt den skogskanten. Kjell tar det passet.
Medan passkyttarna intar sina positioner förbereds 6-åriga Yankee för släpp på spåret.
– Med lite tur så har djuret tagit daglega nära ett sumpområde cirka 500 meter in i såten, spekulerar Per.
Yankee är en erfaren vildsvinshund. Per förklarar att hunden sällan har problem med att följa spåret och hitta djuret, så länge som spåren inte är äldre än 12-15 timmar. Han byter i princip aldrig till en annan individ och definitivt inte till annat vilt, även om spårningen ibland blir flera kilometer lång. Dessa egenskaper har visat sig vara mycket värdefulla vid eftersök. Det är skjutet många vildsvin och björnar för honom, men även en handfull lodjur.
En specialiserad hund
Per berättar att Yankee har bara tillåtits att spåra och jaga björn, vildsvin och lodjur. Han är i princip ren från annat vilt inklusive ren. Det funkar att jaga på frisök med honom men Per undviker ändå det i möjligaste mån.
– Dels vill jag undvika att han jagar hondjur med småttingar och så vill jag inte riskera att han utvecklar ett intresse för annat vilt.
Passkyttarna ropar på radion att de är på plats. Hunden släpps på spåret och försvinner iväg med nosen i backen, inledningsvis relativt långsamt med glesa väckskall i riktning upp mot sumpområdet. Per postar vid inspåret. Solen tittar fram och det ser ut att bli en vacker dag. I området finns också färska spår från älg, rådjur, räv och mård. Efter bara tio minuters spårande hörs upptaget i närheten av sumpområdet där vildsvinen verkar trivas. Jakten går relativt långsamt österut där det inte finns någon passkytt. Däremot finns det några gårdar och öppna fält som djuren brukar undvika.
Precis som jägarna hoppats på viker jakten ganska snart tillbaka 180 grader mot jägarna. Skallen ekar allt närmare och spänningen stiger. Alla tre vet att de har en god chans att djuret kommer i just deras pass. Drevet går ett helt varv runt det lilla sumpområdet innan det fortsätter i västlig riktning mot Kjell och Arndt. Tyvärr ser det först ut som att jakten kommer att passera några hundra meter norr om passkyttarna, men plötsligt viker drevet av 90 grader och går söderut.
Kjell får chansen
Per ler för sig själv och tänkte att nu står vi alla tre på heta positioner. Sekunden efter smäller det ett skott i riktning från Kjell. Tio långa sekunder passerar innan radiotystnaden äntligen bryts av Kjell som ropar att han fällt ett vildsvin.
– Det är en stor galt och den ligger här. Allt gick bra och Yankee är framme hos mig nu, ropar Kjell.
Per jublar, även om det mestadels är inombords. Han är glad för att jakten gick bra och för att hunden gjorde ett bra jobb, men främst för att Kjell äntligen fått fälla sitt första vildsvin. Kjell är en av eldsjälarna i jaktlaget och missar sällan ett tillfälle att jaga vildsvin med Pers plottar.
– Han har varit nära många gånger och är verkligen värd att få fälla ett fint vildsvin, konstaterar Per.
Jägarna samlas på skottplatsen för att se den fina galten och höra hur det hela gick till.
– Jag tog mig ett markpass här i storskogen och plötsligt fick jag se galten komma travande snett emot mig, bara 30 meter bort. Den var på väg att passera mig på 15 meters håll när jag fick ett bra läge på bredsidan i en glugg mellan träden. Den föll direkt när jag sköt och blev kvar på plats, berättar en mycket glad skytt.
Efter fotografering och passning dras galten ut de cirka 300 metrarna till närmaste bilväg. Jägarna konstaterar att de kan hoppa över gymmet idag efter träningspasset i skogen. Galten visar sig ha en levandevikt på 90 kilo. Kroppen hämtas av några kompisar så att jägarna kan fortsätta att jaga.
När vildsvinet är på väg till slaktboden torkar jägarna svetten ur pannan, tar en stående fika vid bilarna och bestämmer sig för att släppa hunden på en annan plats där det också finns ett nattspår från ett ensamt större vildsvin.
Nya vildsvinsdrev
Även denna gång reser Yankee djuret efter en relativt kort spårning på ungefär 400 meter. Drevet går ur såten och korsar en mindre skogsbilväg en halv kilometer från släpplatsen i riktning från jägarna. Per skyndar sig till vägövergången där spåren vittnar om att jakten passerade vägen och fortsatte sedan österut över ett öppet gärde och in i ett annat skogsområde. Jägarna konstaterar att jakten troligen inte kommer att fortsätta så länge i den riktningen eftersom samhället med hus och gårdar bildar ett naturligt stopp några hundra meter bort. Jakten vänder som väntat tillbaka mot såten och Per chansar på att posta 200 meter längre fram, där vägen korsar en tät uppvuxen granplantering. Efter en snabb språngmarsch längs vägen är Per framme vid granplanteringen. Han pustar ut och gör sig beredd. I samma ögonblick korsar ett stort svart vildsvin vägen som skjuten ur en kanon, endast 20 meter framför Per.
– Det där var en galt och jag hann knappt lyfta bössan innan den försvann in i tätningen på andra sidan vägen, konstaterar Per med ett leende.
Ett tiotal sekunder senare passerar även Yankee med fullt drevskall i löpan. Jakten buktar bra i såten och det blir spännande situationer ett flertal gånger för jägarna denna eftermiddag. Det stora vildsvinet observeras ytterligare en gång när det traskar lugnt över ett öppet hygge. Hållet är dock alldeles för drygt. Det börjar skymma och jägarna väljer att avbryta jakten när Arndt får chansen att koppla hunden vid en vägövergång nära hans postställe. Jägarna konstaterar att det var ett smart vildsvin som överlistade skyttarna flera gånger. Bara att lyfta på hatten och tacka för uppvisningen. Kjell, Arndt och Per återsamlas och summerar dagen. Vackert väder, två bra hundjakter och en fälld galt för förstagångsskytten Kjell. En mycket lyckad dag i de uppländska skogarna helt enkelt. Jägarna konstaterar också att det här ska man göra om så snart som möjligt igen.
Text: Johan Olsson
Foto: Privat
